Breakit har de senaste dagarna i flera artiklar granskat Migrationsverkets hantering av arbetstillstånd för programmerare från länder utanför EU som söker sig till Sverige.
En av de som har flyttat hit för att arbeta är Ayne Beyene. Hon är 34 år och kommer från Addis Abeba i Etiopien där hon under flera år har arbetat med datorprogrammering. När hon skulle vidareutbilda sig sökte hon sig till Sverige.
“Sverige är känt för att vara bra på teknologi. Och så var utbildningen gratis för mig här”, säger Ayne Beyene.
Efter tre veckor hade hon sitt studentvisum och kunde påbörja sin master-examen i computer science på Blekinge Tekniska Högskola.
“Det var jättesmidigt. Det tog tre veckor och sedan hade jag mitt visum för ett år. Sedan fick jag skicka in betyg för att förlänga det, men det var inga problem”, berättar hon.
Efter examen fick hon jobb direkt på it-företaget Ants som it-konsult. Att få ett arbetstillstånd tog betydligt längre tid.
“Jag ansökte i januari och fick det i september”, berättar Ayne Beyene.
Under den tiden fick hon inte lämna landet, varken för att resa privat, i jobbet eller för att hälsa på sin familj.
“Jag hade tänkt att så fort jag får jobb ska jag åka och hälsa på min familj, men det fick jag inte. Alla andra tog semester på sommaren och jag kunde ju inte vara helt själv på företaget så jag fick också ta semester. Men jag har ingen familj här och eftersom jag inte jobbade hade jag inget att göra”, sgäer Ayne Beyene.
När hennes arbetstillstånd till slut gick igenom efter påtryckningar från Ants kunde hon ändå inte åka och hälsa på sin familj.
“Då jobbade jag ju. Jag ville inte behöva säga upp mig för att få åka hem”, berättar Ayne Beyene.
I stället ordnade företaget så att hon fick åka hem i april. Då hade hon inte sett sin familj på över ett år.
Men Ayne Beyenes ansökan gick snabbt jämfört med Ants-kollegan Sina Nazifis. Sina Nazifi kommer från Iran och valde Sverige och Högskolan i Halmstad eftersom den hade en utbildning med fokus på artificiell intelligens och matte.
“Jag visste att jag ville till Europa för att det är närmare hem än från USA och lättare att resa runt. Jag läste på om kulturen och bestämde mig för Skandinavien”, säger Sina Nazifi.
Efter utbildningen bestämde han sig för att stanna kvar.
“Jag trivs i Sverige. Människor är öppna och vänliga. Kulturen skiljer sig lite från Iran, men ofta till det bättre. Det finns saker här jag skulle vilja se i Iran också”, säger Sina Nazifi.
Medan han sökte jobb startade han ett eget företag och lämnade in en ansökan om arbetstillstånd för det.
“Sedan fick jag jobb på Ants och då fick vi skicka in en ny ansökan”, berättar han.
Det tog mer än ett år. Under tiden genomgick Sina Nazifis mamma en behandling för bröstcancer.
“Hon blev bättre, men hon fick operera bort brösten. Det var svårt för henne och för resten av familjen”, säger Sina Nazifi.
Han hade inte berättat för Migrationsverket om sin mammas sjukdom.
“Jag förstod inte vad det hade med saken att göra, varför skulle de bry sig om vad som hände i min familj? Men sedan sa folk till mig att jag skulle säga till om det för då kunde jag få prioritet.”
Det gjorde han och fick då sin ansökan prioriterad. Det innebar att han efter ytterligare ett par månader kunde åka hem.
Varken Ayne Beyene eller Sina Nazifi förstår varför det tar så lång tid att få ett arbetstillstånd.
“Det gick så snabbt att få ett studentvisum, varför tar ett arbetstillstånd så mycket längre tid?” undrar Sina Nazifi.
Ayne Beyene påpekar att Sverige tappar välutbildad arbetskraft till andra länder där det går snabbare och enklare att få tillstånd. Nästan alla hennes klasskompisar i Blekinge som kom från länder utanför EU jobbar i dag i Danmark eller Tyskland.
“Jag betalar skatt, jag använder min kunskap för att bidra. I andra länder behandlas du väl om du har utbildning och vill jobba. Om jag skulle åka till Kanada i stället kan jag få ett permanent uppehållstillstånd efter sex månader”, säger Ayne Beyene.
De långa handläggningstiderna innebär inte bara en lång väntan för att få åka och hälsa på sin familj. De får också konsekvenser för när invandrare kan få ett permanent uppehållstillstånd.
För ett sådant krävs nämligen att du har arbetat med tillfälligt arbetstillstånd i två år och sedan förlängt det i ytterligare två år.
Först efter fyra år kan du ansöka om permanent uppehållstillstånd. Blir du arbetslös under den tiden har du bara tre månader på dig att hitta ett nytt jobb annars måste du åka hem. En ny arbetsplats innebär också en ny ansökan.
“På mitt arbetstillstånd står det september. Det är nio månader som jag har arbetat som inte räknas in, som jag har tappat”, säger Ayne Beyene.
För Sina Nazifi handlar det om över ett år.
“Och det är inte som att jag kan gå in till myndigheterna och säga ‘ursäkta mig, men jag jobbade 16 månader illegalt. Skulle ni vilja räkna in dem?’”.
LÄS MER: Techbolag rasar mot Migrationsverket