Andelen vd:ar för börsnoterade bolag är enligt Allbrights senaste mätning 12 procent. Siffran rör sig knappt. Och idag tappade vi ytterligare en kvinnlig börs-vd.
Svenskt näringsliv kan bättre. Mycket bättre.
Varför är det viktigt att öka siffran?
Ytterst handlar det om svenskt näringslivs konkurrenskraft. Vår förmåga att långsiktigt bygga hållbara, välmående och lönsamma organisationer är av avgörande betydelse för Sveriges ekonomiska tillväxt. Det främjar innovationskraft, en positiv företagskultur och ett bättre samhälle.
Jag minns när jag tog mina universitetsexamina för över 30 år sedan. Vi hade en balanserad mix av manliga och kvinnliga studenter i avgångsklassen. Jag minns att jag såg samma glöd för att gå ut i näringslivet och skapa förändring hos alla, oavsett kön eller minoritetstillhörighet.
Ändå står vi här. 12 procent kvinnliga börs-vd:ar. Denna redan låga siffra ser dessutom ännu sämre ut för andra minoritetsgrupper. Kan vi vara nöjda? Nej.
Varför ska det vara så svårt?
Jag har tyvärr varit en del av problemet under min egen karriär. En karriär som jag till största del gjort i den manliga könsrollen. En karriär som jag upplevde som relativt smidig, när jag rörde mig genom ett väloljat system som kändes hemma och som skapat för sådana som mig.
Nog kunde jag konstatera att andelen kvinnor minskade ju högre upp i ledningsnivåerna jag kom. Samtidigt försökte jag intala mig att detta knappast kunde vara ett bekymmer. Var och en gör väl sina egna val i livet, och om inte så många kvinnor var intresserade av karriär, så var det väl inget problem? Eller?
Det är på allvar svårt att se fördelarna med att tillhöra normen, om du själv är en del av den
Det jag helt missade att se var att det system, de outtalade sociala strukturerna jag rörde mig igenom, hade inbyggda fördelar för sådana som mig och att det blev svårare ju mer du avvek från normen. Men det är på allvar svårt att se fördelarna med att tillhöra normen, om du själv är en del av den. Jag inser idag att jag omedvetet var en del av problemet.
Vad är då de principiella hindren för att andelen kvinnliga börs-vd:ar fortfarande bara är 12 procent?
-
Av erfarenhet vet jag att i vd-rollen är de stödjande nätverken svagare för kvinnor. I min karriär hade jag många nätverk såsom lumparkompisar, kollegor från tidigare arbetsgivare, enkönade sport-och sociala sammanhang där jag kunde hämta stöd och utbyta tjänster. Jag ser att många kvinnor inte har dessa nätverk på samma sätt.
-
Studier visar att kvinnor bedöms hårdare än män för dåliga resultat. Det är lätt att inbilla sig att vi har meritokratier och att vi bedömer människor lika. Gång på gång har det visat sig att vi som människor är mer förlåtande till dem som är lika oss själva.
-
I sämre konjunkturer kan manliga vd:ar ses som ”säkra kort” och där bristen på mod och inkludering, som att ”testa” en kvinnlig VD, blir större. Det är lätt att ha fördomar om att män är bättre lämpade till att ta till “tuffa tag” när det är dags för turnaround eller kostnadsbesparingar, och att en kvinnlig vd är något man kan kosta på sig när affärsläget inte är lika pressande.
-
Kvinnliga vd:ar gör ofta större livsmässiga uppoffringar längs vägen till vd-jobbet. Det är helt enkelt så att i det samhälle vi lever i idag är det socialt sett enklare och mer förlåtande för en man att göra avkall på tid med familjen, medan de sociala förväntningarna är större på att en mamma i karriären ska finnas till hands för barnen.
Vad krävs för att bryta trenden?
Vi behöver inte mer fakta eller studier.
Vi behöver mod. Mod att våga fortsätta förändra. Mod att rekrytera talanger som inte tänker eller ser ut som oss själva. Mod att visa ett ledarskap som lyfter konkurrenskraften i svenskt näringsliv till nästa nivå.
Hur modig är du?
CAROLINE FARBERGER, styrelseproffs och investerare