Det började för drygt två år sedan. Jag fick i uppdrag att skriva en artikel om Stockholms startup-värld. En av de personer jag intervjuade var Nanok Bie som då arbetade på KNC-Miner. Jag betalade för vår lunch på Taverna Brillo, sedan fick Nanok mig att ladda ner appen Bread och tankade in 150 kronor i bitcoin. Han förklarade noga att jag måste skriva upp ordkoden i appen på ett fysiskt papper och lägga detta på ett säkert ställe. Som ofta när man får sin första fix fattar man inte riktigt vad som händer.
Min andra fix kom i somras. Jag träffade min vän S som jobbar på en tysk bank. Hen berättade att bitcoin var det nya heta i finansvärlden. I år har värdet på bitcoin gått upp med overkliga 700 procent. En svår ångest började härja i min kropp när jag insåg att min Bread-app var borta, men den återfanns förstås i Appstore. Och som tur var fanns min ordslinga kvar på ett “säkert” ställe. På Bread-kontot fanns nu 2761,55 kronor. Mitt livs bästa fix, jag menar förstås investering, var ett faktum.
Min bankvän förklarade att jag skulle ladda ner Coinbase och börja handla. I denna app finns tre valutor att studsa mellan och detta har nu blivit mitt nya beroende. Efter de senaste dagarnas ras på bitcoin har jag förstås viktat över en större del av min lilla portfölj till Ethereum och Litecoin. Handeln pågår 24/7 och jag följer den varje vaken timme (jag har självfallet lagt in Alerts i Coinbase när kursen sjunker under min smärtgräns).
Jag har även köpt in mig på Avanzas två bitcoin-fonder, men jag måste säga att de är en besvikelse. Att handla med kryptovaluta via en traditionell bank är lite som att skjuta sig själv i foten. Hela syftet med kryptovalutor är ju att skapa ett nytt system bortom staten och det traditionella kapitalet. I Sverige har vi ganska lite behov av detta eftersom vi tror lika mycket på staten som påven tror på Gud. Vi har en riksbank som är en av världens mest moderna och som är motorn i Swish. När jag swishar studsar mina pengar från mitt konto i SEB via Riksbankens dator till... Det är ytterst få svenskar som vet att de har ett konto även i Riksbankens system och att det är detta som möjliggör Swish.
De flesta länder saknar en lika progressiv riksbank som Sveriges och i dessa länder kommer människor att omfamna kryptovalutor mycket snabbare än vi gör. Speciellt den grupp som för närvarande inte har något bankkonto alls. De lär idag utgöra 39 procent av världens befolkning. Många lever i länder vars ledare sätter en ära i att stjäla så mycket som det går från den egna befolkningen. Jag tänker bland annat på Venezuela och Ryssland. I dessa länder är behovet av en valuta som INTE är kopplad till staten betydligt större än här.
Innebär då detta att bitcoin och de andra 1000 kryptovalutorna kommer att öka i värde lika mycket nästa år? Självfallet inte. De flesta kommer att försvinna lika snabbt som det går att säga Netscape och Altavista. Om två (eller tjugo) år kommer det dock att finnas lika många kryptovalutor som det finns stora varumärken i världen. Det ska bli spännande att se vilket stort svenskt företag som blir först med att koppla sina bonuspoäng till en kryptovaluta för att stärka sin balansräkning. Mitt stalltips är SAS.
Tills detta sker kommer jag att knarka Coinbase lika slaviskt som fem miljoner svenskar följer Facebook och Instagram, alltså en knapp timme per dygn. Att en majoritet av Sveriges så kallade finansexperter anser att jag och alla andra bitcoin-knarkare är dumma i huvudet är faktiskt bara en morot. Det är många som tror att Finansinspektionens viktigaste uppgift är att skydda medborgarnas pengar, men deras uppgift är att bevara det rådande banksystemet. Klart att de blir sura när medborgarna hittar på sitt eget knark, jag menar förstås pengar.