I en intervju med Northzones Pär-Jörgen Pärson återupprepar han den gamla sanningen om att det inte går att kombinera ett framgångsrikt entreprenörskap med att ha ett fungerande privatliv. Jag vill hävda att det måste gå, om vi vill skapa långsiktigt produktiva företag och människor.
Just Pär-Jörgen själv har en hel del insikt i frågan efter att själv ha tvingats leva det hårda livspussel-livet. Som nyskild tvingades han kombinera föräldraskapet med ett företag i uppbyggnadsfasen. Det som förvånar mig är att han, som är en stjärna på att hitta disruptiva lösningar på problem, inte tror att det går att förändra sättet vi jobbar på. I startup-världen är ingenting omöjligt, utom just denna sanning.
Varför är idén om entreprenören som en supermänniska med 3-4 timmars nattsömn så helig? Jag tror att det delvis handlar om en generationskrock. Precis som i alla andra delar av samhället, så har äldre generationer sin bild cementerad av hur en slipsten ska dras och ser inte möjligheten för andra vägar. Jag gissar att den bilden delvis har formats av företagskulturen hos de stora managementkonsulterna.
Men kommer inte framtidens företag och lösningar komma från oväntade håll? Går det verkligen att ha en fixerad mall för hur företagen som löser morgondagens problem ser ut?
Om man har besökt några techkonferenser runt om i världen så har man garanterat fått höra att utvecklingen aldrig gått så snabbt som den gör just nu. Det låter ju kul! Problemet är att själva människan inte är byggd för att gå i konstant raket-fart, utan den behöver chilla lite mellan varven för att kunna prestera riktigt bra. Men i en värld där vi hela tiden matas med informationen att allt accelererar samtidigt som investerare förväntar sig snabbare avkastning på sina satsade pengar så är det uppenbart svårt att satsa långsiktigt och hållbart.
I ett system som är riggat på det här sättet så är det givetvis väldigt svårt att bestämma sig för att ställa sig utanför det. Men om inte Pär-Jörgen har möjlighet att gå i bräschen för att åtminstone utmana den här gamla sanningen, vem har det då? Om vi dessutom utgår från att bara de som har möjlighet att försaka allt annat kan bli framgångsrika entreprenörer så får vi ett rätt likriktat gäng. Läs folk under 30 utan familj.
I en bransch där det nästan har blivit en sport att tänka nytt, annorlunda och utmana sakernas tillstånd är det väl konstigt att bara ge upp och säga att det inte går? Självklart både vet och fattar jag att man måste jobba mycket hårt och länge för att lyckas med vad man nu tagit sig för att göra. Men precis som med så mycket annat så är vi människor experter på att göra exakt tvärtemot vad vi borde, och vad all forskning pekar på att vi borde göra: nämligen något så tråkigt som att ta det lite lugnt ibland.
Det man alltså vet är att långvarig stress och för lite sömn (som ofta går hand i hand) har allvarliga konsekvenser för hjärnan och att man som ett resultat av detta blir allt sämre på att hantera stress. Utöver detta blir man dessutom mycket sämre på problemlösning, något som borde vara ganska viktigt för vilken entreprenör som helst. En person som springer ett maratonlopp och inte ett sprintlopp, kommer att fortsätta att leverera värde över en längre tid. Och det borde vara eftersträvansvärt vare sig du är entreprenör eller investerare.
Självklart är det upp till var och en att bestämma hur mycket man vill jobba, men vi lurar oss själva om vi tror att vi kan kringgå systemet människohjärnan genom att bara köra på. Historien om hur man till slut tvingas inse det kan vi exempelvis se gång på gång i SVTs programserie om utbrändhet hos unga kvinnor, We Can’t Do It. Jag rekommenderar alla att titta på den.
Det finns mängder av forskning som visar på konsekvenserna av allt detta ineffektiva överarbete. Det kan helt enkelt inte fortsätta att vara rimligt att vi ska köra på under några intensiva år för att sedan pågå i ett sorts halvt snömos resten av livet. Och du blir inte smartare för att du jobbar dygnet runt. Vill du ha ett långt och produktivt arbetsliv så är det bara att inse detta.
Nu hoppas jag att Pär-Jörgen och alla andra med erfarenhet och medel vill vara med och förändra sakernas tillstånd. Vem vet, om vi bara lät våra huvuden återhämta sig lite då och då så kanske vi både blir bättre på att hitta på riktigt bra ideer, samtidigt som vi har kraft nog över att bygga upp dem till långsiktigt framgångsrika företag.