En väldigt gungig hissfärd upp till plan 5 på Manhattans 17th Street tar oss rakt in i det co working-space där riskkapitalbolaget Northzone huserar. Pär-Jörgen Pärson håller precis på att avsluta ett samtal och jag hinner tänka att kontorsuthyraren Knotels lokaler är betydligt ljusare, modernare och öppnare än det We Work-kontor som jag besökte några dagar tidigare.
“Det har redan blivit fyra år sen jag flyttade hit nu. Vid den tidpunkten hade Spotify bara haft kontor i USA i runt 1,5 år och var fortfarande ganska okända. Vi på Northzone har också fått bevisa att vi kan leverera och har investeringskapacitet”, säger Pär-Jörgen Pärson.
Han häller upp en kopp kaffe och visar vägen till ett svart-vitt inrett konferensrum en våning upp. På vägen passerar vi två av hans tre amerikanska kollegor. Hittills har Northzones USA-närvaro resulterat i fem investeringar i lokala bolag.
Jämfört med västkusten tror Pär-Jörgen Pärson att det är betydligt enklare att som investerare komma in i New Yorks ekosystem.
“Här i New York har VC-bolag (riskkapitalbolag, reds anm.) inte präglat marknaden på samma sätt som de stora firmorna i Bay-området, det är ett ganska nytt fenomen. Det gjorde att vi snabbt släpptes in i finsalongerna och fick titta på de mest välmeriterade entreprenörerna och saminvestera med etablerade namn”, säger Pär-Jörgen Pärson.
Nätverkande är allt i USA
Han ser flera saker som skiljer det amerikanska och svenska affärslivet åt. Det är betydligt lättare att få till ett möte i USA – och leverera något form av värde till den andra personen, som att dela med sig av kontaktuppgifter till folk i sitt nätverk.
“I Sverige är vi ganska snåla med nätverk – här är det ett sätt att etablera sitt eget värde, att visa att man kan hjälpa någon annan. Jag tycker vi har mycket att lära av amerikanerna när det kommer till att skapa kontaktytor”.
I USA är affärsklimatet mindre förpliktigande, vilket kan göra svenskar förvirrade. När någon säger “that sounds great, let’s do it”, är det långt ifrån säkert att det ens blir ett andra möte.
“En annan sak som amerikanska entreprenörer är bättre på, jämfört med europeiska, är att beskriva strukturerat vad de vill göra och hur de ska göra det. De är mer rakt på sak med spetsiga affärsplaner. Jag tror det beror på att presentation skills och report writing är en så central del av hela det amerikanska skolsystemet. Det vore nog positivt om det var större fokus på det även i den svenska skolan”, säger Pär-Jörgen Pärson.
En förhandlingsprocess med en startup tar normalt sett 3-4 månader. Under den tiden besöker Pär-Jörgen Pärson oftast deras kontor för att se hur teamet är organiserat, hur de interagerar med varandra och för att känna av stämningen i rummet.
Om grundaren eller vd:n till exempel förväntar sig receptionisten ska komma med kaffe ringer varningsklockorna. Ett sådant beteende luktar direktörsvarning snarare än nybyggaranda.
Behövs kvinnliga förebilder
Han bokar också möten på varierade tidpunkter under dygnet för att se när folk egentligen är inne på kontoret.
“Tyvärr är det lite av en myt att work-life-balance funkar för startups i ett tidigt skede, i alla fall inte om du ska konkurrera på en stenhård marknad. När man har kommit en bit på vägen och skapat riktiga managementstrukturer kan frågan tas upp till diskussion men fram till att ni är mellan 50 och 100 anställda är det otroligt svårt att ha en tydlig gräns mellan jobb och privatliv”, säger Pär-Jörgen Pärson.
Det faktum att betydligt fler män än kvinnor startar företag kan såklart delvis ha en förklaring i det som Northzone-investeraren nyss sagt. Det är fortfarande kvinnor som tar störst ansvar för hemmet. Kvinnor söker heller inte riskkapital för sina bolag i lika stor utsträckning som män. Elina Berglund på preventivappen Natural Cycles påpekade i vår granskning att eftersom de flesta investerare är män blir det lätt att investeringarna går till produkter som löser manliga problem.
“Som i alla sammanhang tror jag det är viktigt med förebilder, vår partner Jessica (Schultz, reds anm.) är en bra sådan, hon fick ju tidigt in riskkapital med Hello Fresh. Det bästa är att ha en mångfald i investeringsteamen så att man kan läsa de rätta signalerna”, säger Pär-Jörgen Pärson.
På frågan om han anser att han gör tillräckligt för att främja kvinnligt entreprenörskap blir svaret:
“Jag är åtminstone medveten om frågan och tycker inte att vi försöker hitta bortförklaringar till att det inte är bättre än det är. Men sen är jag en 54-årig man och uppvuxen i en kontext där jag säkert är blind för vissa typer av strukturella fel. Jag tycker frågan är viktig, inte minst för att jag har två döttrar själv”.
"Tufft som tusan"
Sitt eget livspussel har inte heller alltid varit helt enkelt att få ihop. En period i mitten av 90-talet var extra tuff.
“Jag var nyskild med en son på tre år och drev samtidigt mitt bolag från Malmö. De veckor som jag inte hade honom åkte jag ned och jobbade dygnet runt. De andra veckorna lämnade jag honom på dagis klockan 8 och 40 minuter senare tog jag flyget från Bromma och var på kontoret klockan 10. Vid 15 åkte jag därifrån, landade 16.25 och sladdade in och hämtade honom klockan fem. På två år var jag bara sen en gång, men det var tufft som tusan”.
Pär-Jörgen Pärson kan alltså fullständigt relatera till många entreprenörers vardag – och står fast vid att work-life-balance är något som bara går att drömma om.
“Vi kan tycka att det är för jävligt att det ska vara så, men att gå hem 17 räcker inte om man ska vara bättre än sina konkurrenter. Samtidigt tror jag att de som väl har gett sig in i det får ett annat perspektiv på livet och känner sig stärkta av att bestämma över sitt eget liv”.
Det här är en redaktionell artikelserie som vi kallar för Startupresan. Det är ett journalistiskt oberoende projekt där vi på Breakit bestämmer vad vi vill skriva om, och som presenteras av Lufthansa.