Ett vanligt återkommande samtal jag har med föräldrar till gamers är huruvida det är bra för deras barn att spela datorspel eller inte. Liksom andra goda ting är gaming något som kan vara väldigt bra för oss – i rätt mängd.
Och jag vill hävda att gamers bygger färdigheter som de kan använda även utanför onlinevärlden.
Den första och mest självklara egenskapen man förstärker när man spelar datorspel online är sitt engelsktalande. Här brukar kritiker hävda att man under tiden som man utövar gaming inte breddar sitt ordförråd.
Och fastän det kan vara fallet vill jag hävda att det inte handlar om att kunna prata mer nyanserat. Det handlar snarare om att våga prata alls.
Vi tar ett enkelt klassrumsexempel. Samtliga ungdomar i klassen kollar på tv-serier på engelska och har god läs- och skrivförståelse. Men flera av dem känner att det är jobbigt att faktiskt våga prata engelska inför andra.
Det känns som att det finns en osynlig barriär som gör dem rädda för att tappa ansiktet inför resten av klassen ifall de säger fel.
Den här barriären (vill jag hävda åtminstone) överkommer gamers i sitt spelande. Då engelskan blir en naturlig del av deras vardag, blir det heller inte så jobbigt att prata engelska i en mer formell kontext – även om det kan bli lite fel. Man har avdramatiserat scenariot “att prata engelska”.
En annan viktig egenskap som vi inte riktigt lär oss i skolan, åtminstone inte på bästa sätt, är att arbeta som ett lag. Det är en komplex färdighet att öva på och den kräver träning.
På våra utbildningar bygger grupprojekt på en så kallad vattenfallsmetodik, där vi presenteras med en frågeställning utifrån vilken vi skapar ett material som vi presenterar vid en given tidpunkt.
I flertalet fall är det en till två personer som är drivande, någon som stöttar och någon enstaka som glider in på en räkmacka och åker snålskjuts på andras prestationer.
I näringslivet sker saker vanligtvis mer utforskande och anpassande, där förutsättningar ständigt förändras och alla måste samarbeta för att uppnå önskat resultat. Inom gaming arbetar man ofta i lag, där omständigheter och förutsättningar också förändras över tid och man lär sig att anpassa sig efter det som föreligger.
Lika mycket som man kan luta sig mot sina lagkamraters färdigheter, förväntas lagkamraterna kunna luta sig mot en själv. Egenskapen att inte vara rädd för förändring, utan lösa problem som de kommer, är ganska svår att träna på annat sätt än att faktiskt utsättas för scenarion.
En tredje egenskap man tränar är förmågan att hålla huvudet kallt under press, speciellt på högre nivåer av e-sport. När det i en tävling rör sig som stora summor pengar och man ligger under, är emotionell avhållsamhet väldigt viktig för att inte låta sig själv gå under av sina känslor.
Det skapar förutsättningar för att, även i de mest pressade situationer, fatta ett informerat beslut som gynnar laget.
I min mening är förmåga att våga tala engelska och förmåga att anpassa sig efter förändrade förutsättningar samt förmåga att hålla huvudet kallt under press alla egenskaper som i högsta grad är meriterande för näringslivet – men som är svåra att öva på i en skolmiljö.
Därför tycker jag att du ska skriva e-sport och gaming lika ofta som du skriver andra sportaktiviteter i ditt CV.