Planen på Årsta IP ligger täckt av orörd snö. Morgonluften är kall och krispig. Solens strålar når inte riktigt ned till Hammarbys träningsanläggning som ligger insprängd i skogen ovanför Årstaviken.
Här brukade Philip Haglund möta upp sina lagkamrater för att käka frukost varje dag – och träna.
Brukade.
Sedan ett par veckor tillbaka är han utan proffskontrakt. Hammarby Fotbolls sportchef Mats Jingblad gav då beskedet att Philip Haglund och klubben går skilda vägar.
Det är ingen hemlighet att Philip själv ville stanna.
”Du är ju arbetslös”, skojar en av Philips forna lagkamrater medan de byter om inför ett pass i gymmet.
”Det där kommer att ordna sig snart”, svarar Philip innan han köttar loss på en träningscykel som ser ut att komma från 80-talets början.
Svetten tränger fram. Mjölksyran kommer snabbt, lite för snabbt efter att Philip spenderat sin ledighet efter säsongens slut i Dubai.
”Fan vad det känns. Konditionen är inte på topp, men jag har ett par veckor på mig”, säger Philip med ett snett leende.
Hur kändes det att få beskedet att du inte längre var välkommen i Hammarby?
”Det kom lite från ingenstans, det var tufft. Men jag är medveten om att karriären inom fotbollen är speciell. Spelare kommer och går".
"Om det inte var för att det handlar om Bajen – och grabbarna här i laget – som jag känner starkt för, så skulle jag inte ha brytt mig så mycket. Det är inte färgen på tröjan som har betydelse, utan att jag faktiskt får spela fotboll".
***
Vi tar Philips Audi-SUV in mot stan. Efter en timmes träning blinkar mobilen av missade samtal och meddelanden.
”Tjena brorsan”, säger Philip och inleder ett samtal om datapunkter.
Brytningen från tugget i omklädningsrummet är total.
Knäckfrågan när vi susar över Skanstullsbron är vid vilken punkt en app-användare ska betraktas som förlorad.
Sen tar ytterligare två snabba samtal vid. Båda landar hos tränare från andra välkända klubbar, som vill värva 29-årige Philip Haglund. Möten ska styras upp. Scheman synkas.
"Det där är lite hysch-hysch, just nu".
Philip Haglund är en ovanlig fågel bland spelarna i Allsvenskan. Han är både startup-vd och fotbollsproffs.
Parallellt med sin idrottskarriär har han testat att starta flera företag – och utbildat sig till civilekonom. Först på Stockholms universitet, sedan på Handelshögskolan i Stockholm.
Det var en tid som präglades av både driv och prestationsångest.
”Handels var ganska tufft mentalt. När man sätter 300 tävlingsmänniskor, som alla vill vara bäst, på en skola kommer de att pressa varandra framåt. Handelshögskolan skapar extremt bra elever, men också prestationsångest”.
Vid det laget hade Philip Haglund lämnat moderklubben Brommapojkarna och blivit utlandsproffs i Holland.
Hans liv bestod i stort sett helt av pluggande och fotboll.
”Den enda sittningen jag var på under tiden på Handels var när jag fick mitt diplom. Jag levde inte direkt det festliga studentlivet på Handels”.
Samtidigt gick fotbollskarriären bra. Tillbaka i Sverige blev Philip en nyckelspelare för IFK Göteborg under flera år.
Under en jämn match mot IFK Norrköping på Ullevi våren 2014 tog flytet slut.
”Det kändes som att någon sparkade mig. Men det var mitt knä som vek sig 90 grader åt fel håll när jag skulle sticka efter en tappad boll”, säger Philip Haglund.
Game over. Korsbandet var helt av.
Philip såg resten av matchen på tv i omklädningsrummet. När lagkamraterna klev av planen kom tårarna.
”Jag bölade lite när grabbarna kom in. Jag förstod redan då att det skulle bli en lång väg tillbaka”.
Det var Philips första långtidsskada, som paradoxalt nog skulle bli startskottet för hans entreprenörsresa. För parallellt med rehab-träningen, uppemot sex timmar om dagen, föddes en tanke hos civilekonomen.
”Något i mig har gjort att jag alltid vill skapa något nytt. Jag har liksom suget i mig och hade aktivt ögonen öppna efter vad som skulle kunna bli stort om fem eller tio år”.
Han läste om de nya betalbolagen som SEQR och WyWallet – några av de tidiga svenska aktörerna som ville göra om våra mobiler till fungerande plånböcker.
Philip Haglund såg höga värderingar på de unga bolagen. Han såg även en lucka: Barnen.
”Det var ett svart hål. Barn kommer att hantera sina pengar digitalt, i mobilen, men jag hittade ingen bra lösning och började rita på en app”.
Han slog sig ihop med Reforce, en accelerationspartner som gick in som delägare.
Ett år senare, våren 2015, släpptes appen ”Veckopengen”. Efter bara några månader fick Philip Haglund ett samtal från Holland.
”Hi, we have some questions for you”, sade personen som jobbade för Apple.
Veckopengen lyftes snart fram som ”Editors choice” i App Store.
”Det var två månader efter att vi lanserade appen och det gav oss en användarbas tidigt".
I dagsläget är Veckopengen ett slags virtuell spargris för barnens veckopeng.
Föräldrarna kan även uppmuntra långsiktigt sparande genom att sätta en ränta. Dessutom kan mammor och pappor dela ut små uppgifter till sina barn via appen – kopplade till belöningar.
20 spänn för att diska? 50 för att hjälpa klippa gräset? Som en lömsk – eller rolig – kontrollfunktion kan föräldrarna kräva bildbevis för utförda uppgifter.
Tidigare under hösten lanserades även ”Surfkollen”, tillsammans med telekomjätten Telenor. Tjänsten låter föräldrar sätta ett tak på barnens surfande varje vecka och ge belöningar om barnen klarar av att hålla sig inom den gränsen.
I skrivande stund har appen 133.000 nedladdningar i Norden. Av dessa är nu 35.000 aktiva användare på månadsbasis.
I kassan finns riskkapitalmiljoner från namn som Johan Qviberg, Mikael Rosencrantz och fotbollsspelaren Tobias Hysén. Klarnas tidigare styrelseordförande Eva Cederbalk är med i styrelsen.
Under namnet Gimi har en utlandsexpansion sjösatts. Bolaget är verksamt i Norge, Finland och Danmark. Fler länder i Europa är på gång.
Nu är Veckopengen redo för nästa stora kliv – att bli barnens aktör på betalmarknaden.
”Planen är att skapa en digital plånbok för barnen på riktigt. I dag lär vi dem att spara digitala pengar, nästa steg är att addera tjänster så att barnen faktiskt kan handla med digitala pengar”.
Det ska även ge Gimi vad bolaget saknar i dag: Intäkter. De ska komma via en abonnemangsbaserad premiummodell som ska ge föräldrar kontroll.
***
De grönvita träningskläderna är bytta mot kostymbrallor och skjorta när Philip Haglund kliver in på kontoret beläget på Skeppsbron i Gamla stan. En intensiv pingismatch pågår när Philip äntrar de luftiga lokalerna med utsikt över saltsjön.
Där sitter teamet på sex personer som utgör personalen på Gimi, Philip Haglunds bolag bakom appen Veckopengen.
En airboard ligger på golvet.
”Du måste testa den, men ta det lugnt”, säger Philip till Breakits reporter.
Tydligen har en besökande man från betalbranschen nyligen råkat ut för en liten incident.
På väggen sitter utskrivna klipp från de artiklar som genererats det senaste året. Och en bild på ”barnrådet”, Veckopengens testpanel.
”När jag snackade med dem sist sade åtta av tio att de vill bli youtubers när de blir stora”, säger en av medarbetarna.
Vd-Philip beter sig, och pratar, på ett helt annat sätt än i det svettiga gymmet någon timme tidigare. Där lät hans språk enkelt och rakt. Rösten var starkare.
Nu sitter han vid ett stort kritvitt konferensbord och pratar om hur han driver sitt bolag. Ord som ”datadriven” att ”iterera” och ”PSD2:an” flyger genom luften.
När Philip Haglund pratar om bankernas kommande utmaningar låter han lite som en ung Jacob de Geer. Men till skillnad mot Izettle-grundaren har Philip Haglund inte ett jobb – utan två.
Här är både vd och fotbollsproffs.
”Jag försöker att använda min tid effektivt. Men sedan jobbar jag gärna på kvällen, eller på natten. För mig är det ingen uppoffring. Den dagen man känner att man verkligen offrar något, då gör man något man egentligen inte vill”, säger Philip Haglund.
Han hade hela sitt liv drömt om att bli bäst på fotboll. Likt så många pojkar och flickor ville han under uppväxten i de idylliska villakvarteren i Äppelviken bli proffs.
Nu är han där.
Det korta proffslivet i Holland gav bra betalt. Att spela för Hammarby och Blåvitt gör en inte heller fattig. Lönen är på över en miljon om året.
Ändå har Philip Haglund, under hela sin karriär, valt att även jobba med annat vid sidan av.
Det var din dröm att spela fotboll – varför inte bara göra det?
”Det är en bra fråga. Det väl bara livets väg. När jag fick min första lön hos BP var det bara ett par tusenlappar. Jag behövde CSN och började plugga på Stockholms universitet. Sen kom jag in på Handels.”
”Men jag har också ett driv i att jag hela tiden vill skapa något nytt. Det är så jag är som person, hungrig och nyfiken”.
Man kan också se det helt tvärtom.
Philip Haglund är nu 29 år. Han ser tillbaka på en säsong i Hammarby spelad ”på sprutor”. Ett ben i foten var löst. Det gjorde ont hela tiden, fram tills att han opererades nyligen.
I det vägskäl som uppstod när Hammarby sade tack och adjö kunde Philip ha lagt fotbollsskorna hyllan för att istället satsa allt på att bygga sitt bolag, ett företag som tagit in miljoner från investerare men i dagsläget inte har några intäkter.
”Det är klart att jag har funderat kring det, men det gör jag varje år”.
Analysen är, än så länge, att fotboll på elitnivå och vd-rollen stärker varandra. Den vanligaste frågan som Philip brukar få är ”hur hinner du med?”.
Men jobbet som fotbollsspelare är inte fruktansvärt tidsintensivt. I ett normalläge tränar spelare i ett lag som Hammarby runt två och en halv eller tre timmar om dagen.
Resten av dygnet kan Philip Haglund ägna åt sitt bolag.
”Jag är väldigt tveksam till att jag skulle göra min startup bättre genom att sluta med fotbollen. Om jag bara skulle jobba med den hela dygnet ökar risken att man tappar perspektivet och att det blir för mycket stress och prestation".
Morgonträningen med de två Hammarby-kompisarna på Årsta IP är ett tydligt exempel.
”Det var så skönt, jag kunde släppa allt och snacka med grabbarna. Det klassiska teorin är att ett samhälle blir bättre av att alla bara gör det de är bäst på. Min idé är att om du har balans i livet, då kommer det ut bra grejer”.
Just nu förhandlar Philip Haglund med flera klubbar i Stockholm med omnejd. Det finns även intresse från minst ett utländskt lag och minst en allsvensk klubb utanför Stockholm.
Parallellt pågår diskussioner med eventuella samarbetspartners, banker och betalaktörer, för Veckopengens resa mot att bli en betalplattform för barn.
Det är något av ett dilemma.
Philip vill fortsätta lira fotboll på toppnivå. Samtidigt har han sitt bolag med sex anställda i Stockholm. Tanken är att den siffran ska vara fördubblad i slutet av nästa år.
Så vad händer om fotbollen tar Philip Haglund bort från Stockholm, eller Sverige?
”Då får vi flytta allihopa, hela teamet. Men det kan vara rätt svårt”, säger Philip Haglund och ler.
Hur det går i förhandlingarna med fotbollsklubbarna tänker han inte avslöja. Budskapet är ändå tydligt.
”Jag tror inte att vi ska behöva flytta. Jag blir kvar i stan, det vågar jag påstå”, säger Philip Haglund.
Foto: Erik Wisterberg samt Thomas Johansson/TT.
