Lundasonen Magnus Olsson startade sitt första bolag redan som 15-åring. Men karriären tog inte fart som entreprenör – utan på konsultjätten McKinsey.
Det var det jobbet som tog honom till Kuwait. Året var 2006, och Magnus Olsson hittade kärleken där.
I en intervju med Di Digital har Magnus Olsson berättat att han även blev kär i regionen som sådan.
2011 drabbades han av en hjärnblödning, som ställde allt på ända. Magnus Olsson sade upp sig från McKinsey och funderade över sina livsval.
”Jag kom fram till att det fanns två saker jag ville göra. Jag ville göra något som var meningsfullt och något som skulle bli riktigt stort”, sade Magnus Olsson till Di Digital.
Tillsammans med Mudassir Sheikha grundade han det Dubai-baserade taxibolaget Careem, enklast beskrivet som Mellanösterns Uber.
När Uber 2015 aviserade en stor expansion i regionen plockade Careem in en halv miljard kronor i riskkapital.
Det framstår i dag som småpengar.
Bloomberg rapporterar nu att Careem, enligt källor, är på väg att stänga en monsterrunda på 300 miljoner dollar. I svenska kronor motsvarar det 2,7 miljarder kronor, till dagens dollarkurs.
Bloomberg skriver att Careem för samtal med en grupp ”prominenta finansiella och strategiska investerare”, men tillägger att inga avtal är påskrivna och att finansieringsrundan fortfarande kan gå i stöpet.
Klart är att Magnus Olssons Careem konkurrerar med världens mest högvärderade och välfinansierade startup.
Både Uber och dess rival i mellanöstern har dock stött på problem. Det båda taxiapparna tvingades stänga sin verksamhet i Förenade Arabemiratens huvudstad Abu Dhabi tidigare i år, efter beslut från myndigheterna.
För Magnus Larsson handlar Careem inte bara om pengar. Han har tidigare berättat att 80 procent av bolagets kunder i Saudiarabien – ett land där hälften av befolkningen inte får köra bil enbart på grund av sitt kön – är kvinnor. Uberutmanaren ska ge dem ett enklare sätt att exempelvis ta sig till och från sin arbetsplats.
”Medan flyg och hotell fungerar bra och är till stor del digitaliserat så funkar inte ground transportation speciellt bra. Det är ett 'big fat joke' kan man säga. Vi tittade på det och insåg att det fanns potential att göra något riktigt stort, speciellt i den här delen av världen där det inte finns så mycket kollektivtrafik”, sade Magnus Olsson till Di Digital.