Högsta förvaltningsdomstolen har processat klart och kommit fram till att drönare med kamera är att klassa som övervakningskamera. Detta samtidigt som man kommit fram till att kameror som sitter fastspända i en bil, eller cykel inte alls är att klassa som övervakningskamera. En så kallad “dash cam”, alltså de kameror som fångat otroliga, pinsamma och ofta integritetskränkande situationer som sedan blivit virala klipp, är alltså nu tillåten i Sverige.
Skillnaden? Handberöring.
I domskälen står att läsa att det man har tagit ställning till är om kameran är “uppsatt”. Det är den, eftersom den sitter fast på en drönare (det spelar ingen roll om den bara sitter fast ibland eller med en gummisnodd). Och om den kan användas “utan att manövreras på platsen”. För domstolen innebär det en sak: handberöring. Själva kameran ska styras genom direktkontakt med handen. En fjärrstyrning räcker inte, och det spelar ingen roll vad kameran sedan filmar, eller om den är integritetskränkande. Att den KAN vara integritetskränkande räcker. Och eftersom kameran sitter fastsatt, styrs åtskild från personen som styr är det enligt lagens mening en övervakningskamera. Det innebär att man behöver söka tillstånd för just övervakningskamera, vilket i praktiken delas ut ytterst sällan och mest till typ...räddningstjänsten.
Det är ett dråpslag. Inte bara för alla de privatpersoner som lagt tiotusentals kronor på en drönare som nu är olaglig och obrukbar i Sverige. Det dödar också en redan välreglerad bransch. Det slår mot flera av de 2 000 företag som har tillstånd att fota med drönare. Mot många av de 200 000 drönare som köpts för hobbybruk. Det slår mot journalistiken och mot kreativiteten som fötts i att högkvalitativa flygfoton plötsligt var tillgängliga för alla.
Och det värsta är att det känns så otroligt löjligt. Att allt beror på hur nära kameran är en hand.
Om jag fäster kameran i en bil eller cykel - då är det okej, eftersom min hand kan nå och styra den. Om jag däremot fäster en mobilkamera i en radiostyrd bil och börjar köra, är jag olaglig. Vilket i praktiken innebär att kameror fästa i Teslas nya självkörande bilar skulle vara en omöjlighet.
Det är alltså inte själva integriteten som är problemet eller det som domstolen främst tar hänsyn till, utan hur en drönare är styrd. Den svenske man som uppfunnit en drönare där han flyger sig själv och en kamera är alltså fortfarande helt laglig.
Givetvis är det svårt att klandra domstolen. De ska förhålla sig blind inför konsekvenser, det är inte deras uppgift att anpassa sig till en förändrad värld, till kreativitet eller branschdöd. Det är istället lagen som behöver ändras. Säkert kommer det också sättas press på det. Tusentals företag kommer garanterat inte lägga sig ner och dö. Men det kommer att ta tid.
Under tiden får våra drönare stå och samla damm. Eller så får vi hitta nya sätt att vara kreativa på. Ungefär som när reklambranschen fick skyltförbud vid vägar: Då sattes hjul på gamla vagnar som bara “råkades” parkeras vid väggrenen. Det var säkert inte mer lagligt, men vem orkar argumentera mot en sådan sak?
Bli därför inte förvånad om du i närtid kommer se drönare som flyger runt med cykelstyren. Det kanske köper lite tid innan en ny lag. Vi kan kalla den Lex Blindstyre.