Jag brinner för entreprenörskap i tidiga faser. Att få vara med i starten av en ny idé, stötta grundare och se innovationer ta form är en av mina stora passioner. Men just därför måste jag också se nyktert på det här problemet: Alla idéer kommer inte att flyga. Alla grundare kommer inte att lyckas.
Vi som investerare, inkubatorer och andra "företagens vänner" har ett ansvar. Vi älskar att lyfta fram entreprenörer, heja på och tillhandahålla resurser – men vi måste också våga ge ärlig rådgivning, även när det innebär att leverera "dåliga nyheter".
Ser vi en idé som vi med vår erfarenhet bedömmer har minimala chanser att lyckas, då måste vi vara raka. Vi kan inte fortsätta linda in våra åsikter i diplomatiska fraser som "marknaden är tuff men kämpa på", "det kanske är lite tidigt men håll ut", eller "du kanske borde hitta en medgrundare". Vad vi egentligen menar är: Det här kommer troligtvis inte att funka.
Och visst, vi kan ha fel. Vi kan avfärda en idé som faktiskt hade potential. Men jag kan garantera att vi ändå hjälper fler än vi stjälper genom att vara raka.
Den glorifierade startup-drömmen
I medierna ser vi ständigt historier om unga entreprenörer som säkrar miljoninvesteringar, disruptiva techbolag som skakar om marknader och personer som "följde sin passion" och blev ekonomiskt oberoende. Budskapet är tydligt: du kan också lyckas!
Men vad som sällan lyfts fram är att för varje lyckad startup finns hundratals misslyckade. Grundare som satsat allt – sparpengar, relationer och sin mentala hälsa – bara för att se sin dröm krascha.
Statistik visar att 9 av 10 startups misslyckas. De allra flesta når aldrig lönsamhet, och de få som får in kapital bränner ofta pengarna i en desperat jakt på tillväxt. Vi ser en giftig kultur där misslyckande ses som en del av spelet, där man bara ska vara uthållig – men att tömma sitt sparkonto och jobba sig in i väggen är inte en väg till framgång, det är en katastrof.
Psykisk ohälsa – startup-världens elefant i rummet
Vad som också sällan nämns är de enorma psykiska påfrestningarna entreprenörer möter. Sömnbrist, konstant press att leverera, känslan av ensamhet och rädslan för att misslyckas skapar en perfekt storm av stress, ångest och depression.
I startup-världen glorifieras självuppoffring. Man hyllar 80-100 timmars arbetsveckor som om det vore en självklarhet. Men till vilket pris?
Alla ska inte vara entreprenörer – och det är okej!
Sanningen är att alla inte passar som startup-entreprenör, och det är helt okej. Många mår bättre av att ha en stabil inkomst, semester och ett liv utanför jobbet. Att driva en startup kräver mer än bara hårt arbete – det kräver också rätt nätverk, kapital och team.
Det betyder inte att man inte ska försöka om man verkligen brinner för sin idé. Men vi måste sluta sälja illusionen om att vem som helst kan lyckas. Det är vår plikt att vara ärliga. Om en entreprenör trots allt väljer att satsa, då gör de det i alla fall med öppna ögon.
Vi är för mesiga i Sverige. Det är dags att vi säger det vi faktiskt menar.
GÖRAN CARLSON, Carlson Invest & Northern CapSek Ventures