Vi träffas utanför Kungliga biblioteket i ett ruggigt Humlegården en kall dag i december. Jag har kommit lite tidigare och Douglas Stark har precis förvarnat om att han blir ett par minuter sen.
Vi har träffats för att prata om hans nya projekt, som jag dessutom ska få prova. Stark har en bakgrund först på Budbee och sen på Voi men nu har han något helt annat i kikaren.
Det här kommer att handla om hjärnan.
Vi tar ett gåmöte. Han förklarar det med att han är i den nedre percentilen vad gäller gråmassa i hjärnan och att det påverkar kaloriförbränningen på något sätt som jag inte riktigt förstår.
Men det är hjärnan det handlar om. För ett par år sedan fick Douglas Starks mamma diagnosen Alzheimers. Hon var bara 62 år då och när Douglas fick reda på det insåg han att hon inte var den första som drabbats av den fruktade sjukdomen. Hans morfar, morfars syster, morfars mamma och hans farmor. Alla hade de drabbats av Alzheimers.
“Jag började leta efter sätt att kunna skydda mig själv mot det”, berättar han medan jag flåsar efter honom på den raska promenaden runt Humlegården.
Han frågade en läkare på Karolinska sjukhuset och fick göra ett gentest för att se hur stor risk det var att han själv skulle drabbas.
“Jag är inte genetiskt betingad att drabbas av Alzheimer”, säger han om svaret han fick.
“Men det fick mig ändå att tänka på vad jag skulle kunna göra för att i alla fall minska risken.”
De flesta hjärnor är ju bra, men inte optimala
För det finns saker man kan göra för att skydda sig mot olika former av demenssjukdomar. Främst handlar det om kosthållning, motion och att ha ett socialt liv.
För Douglas Stark räckte inte riktigt det.
Och det var det som blev grunden till hans nya startup Helsa. Bolaget erbjuder ett flertal olika blodprover som gör att man kan kontrollera sin kropps hälsa men huvudnumret är produkten Brain Age. Genom att göra en magnetröntgen av hjärnan får den som betalar 18.000 kronor reda på hur hjärnan egentligen mår. Hypofysen, volymen, frontalloben. Allt mäts och patienten får en Brain Age, alltså en ålder på hjärnan som kan skilja sig från den kronologiska åldern. Bolaget har bootstrappats och ägs av Douglas Stark själv. Trots ingen marknadsföring kommer bolaget att gå med lite plus första året och de senaste veckorna har Linkedin lusats ner av olika techprofiler som visar upp sina hjärnor.
Nu är det dags för min hjärna.
“De flesta hjärnor är ju bra, men inte optimala”, säger Douglas Stark.
Just det optimala känns som ett nyckelord här. För Helsa och Douglas Stark är en del av en betydligt större rörelse. Det som kallas “longevity”. Att vilja leva så länge man kan är vi många som vill, men tusentals människor jorden runt har valt att gå längre än så och nästintill dedikera sitt liv till att leva så länge som möjligt. Förgrundsfiguren är Bryan Johnson. Han är en tidigare techentreprenör och riskkapitalist som sedan ett par år tillbaka har vigt sitt liv till att leva så hälsosamt som möjligt för att optimera sin livslängd. Det innebär daglig träning, mängder med kosttillskott, strikt diet och i Johnsons fall en enorm experimentlusta vad gäller både stamceller och olika medel som man kan stoppa i kroppen för att stoppa åldrandet. Till och med i Stockholm möts anhängare till hans “Don’t die”-rörelse.
“För mig handlar det om livskvalitet”, säger Douglas Stark.
“Jag vill kunna leva så bra som möjligt, så länge som möjligt.”
Min hjärna blir scannad
En vecka senare är det dags. Min hjärna ska röntgas och inom ett par dagar kommer jag att få reda på hur den egentligen mår. Hemma har barnen skämtat om vad som händer om det är tomt innanför skallbenet och på redaktionen kommer det många nyfikna frågor från kollegorna. Själv är jag lite nervös, tänk om de hittar något som är riktigt fel.
Väl på Sabbatsbergs sjukhus släpper min nervositet. Det lätta snöandet hjälper till lite men också Douglas Stark, som möter upp mig i en stor dunjacka.
“Hur känns det”, frågar han och jag erkänner att det faktiskt är lite nervöst.
Han lugnar mig och vi går in och möter upp personalen som ska göra själva magnetkameraröntgen. För den som aldrig har varit i närheten av en magnetröntgen så är det lite science fiction. Du får lägga dig på en brits med huvudet i en ställning för att allt ska hållas stilla. Sen förs du in i ett slags rör som skapar ett magnetfält runt dig. Det gör att vätejonerna som finns i kroppen ställer in sig efter magnetfältet. De ställer sig i givakt skulle man kunna säga. Sen skickas radiovågor mot den delen som röntgas och vätejonerna skickar tillbaka radiovågor som fångas upp av magnetkameran. En dator gör om informationen och framställer bilder. Effekten blir att du kan se insidan på kroppen i olika skikt, ungefär som att hjärnan hade blivit slicad.
Hela processen tar ungefär tio minuter och är ganska högljudd trots att man får hörselkåpor. Det är inget för den klaustrofobiske men mitt enda obehag är att vigselringen vibrerar något (den är tydligen inte i rent guld).
När allt är klart vill Douglas bjuda mig på en lunch i Studentpalatset på Norrtullsgatan vid Observatorielunden i Stockholm, bara ett stenkast från Breakits kontor. Här har Handelshögskolan nya lokaler och SSE Business Lab bland annat håller till. Raphael Marie, som är founders associate på Helsa är också med. Han har precis fått en hjärnskakning och Douglas uppmanar honom att vara mer försiktig med sin hjärna.
Det är ingen vanlig lunch det bjuds på.
“Jag optimerar vad jag äter”, säger han till mig medan han tar upp två matlådor ur sin ryggsäck.
“Forskning visar att man behöver ha i sig 30 olika ingredienser”, fortsätter han.
Maten han bjuder på är en slags linsgryta med rödbetor och väldigt starkt kryddad. Till det några salladsblad. Den starka kryddningen ska ge mer mättnadskänsla. Genom att ta olika prover har han tagit reda på exakt vad hans kropp behöver och har anpassat maten efter det.
“Jag har en Yepstr-tjej (en barnvakt via tjänsten Yepstr reds anm) som gör de varje söndag efter mitt recept som jag tweakar efterhand”, berättar han.
“Jag äter det tre gånger om dagen, och inte efter kl 16.”
Efter maten dricker Douglas Stark grönt te, jag tar en kaffe (något som senare visar sig vara ett lyckodrag för min hjärna) och berättar att han tränar varje dag.
Det är tydligt att ett liv där man ska optimera allt lätt kan bli lite inrutat.
Domen – så ser min hjärna ut
Jul och nyår har passerat. Jag har fått en 30-sidig rapport om min hjärna som jag och Douglas Stark ska gå igenom. En summering av den kan ni se här nedan.
Han dyker upp på skärmen när jag sitter i min stökiga gillestuga hemma utanför Stockholm.
“Jag har precis varit i Kina med Voi”, berättar han och jag får förklaringen till varför han sms:ade mig 02.30 häromdagen.
Trots det ser han pigg ut.
Enligt rapporten ser min hjärna bra ut, den är till och med fyra år yngre än min kronologiska ålder.
“Jag blir lite avundsjuk”, skrattar han på andra sidan skärmen.
“Min hjärna är inte så mycket yngre än mig”.
Min hjärnvolym ser bra ut och min hippocampus, lillhjärnan som är kopplad till bland annat motorik, verkar till och med vara i toppskick.
Värre är det med frontalloben, som kopplas till exekutiva funktioner, andelen ryggmärgsvätska i hjärnan och parietalloben som har hand om rumsuppfattning och uppfattningen om var vår egen kropp befinner sig i förhållande till omvärlden.
Poängen med undersökningen är naturligtvis inte bara att jag ska veta hur min hjärna ser ut och vilka svagheter den har. Hjärnan är precis som andra delar av kroppen formbar och det går att förbättra de delar av hjärnan som är “suboptimala”. Jag får därför ett pappersark med rekommendationer om vad jag kan göra för att förbättra min hjärnhälsa och därmed få en ännu yngre hjärna.
Det är märkligt att vi ordnat samhället så det är lätt att göra onyttiga saker
Råden är att jag ska träna mer, minska mitt saltintag, gå ner i vikt, äta mer medelhavskost, göra andningsmeditation för att aktivera min frontallob och att orientera.
“Jag brukar föreslå att man till exempel använder spelet Geoguessr, då kan man öva upp sina förmågor och hjälpa hjärnan bli bättre”.
Dessutom ska jag, till min lättnad, fortsätta dricka mycket kaffe eftersom det ska stimulera andelen vätska i hjärnan.
Var det verkligen nödvändigt?
Ett par dagar innan vårt möte har jag pratat med ett par allmänläkare med nästan hundra års sammanlagd yrkeserfarenhet. De sågade hela Helsas idé och ifrågasatte vad man egentligen skulle göra med det man fick reda på. Resultaten ger dem faktiskt rätt. Att äta rätt, gå ner och träna är förmodligen exakt de råd jag hade fått av min husläkare utan att ha behövt lägga 18.000 på att lägga mig i den där maskinen på Sabbatsbergs sjukhus.
“Det är sant, den konservativa läkaren skulle säga att du inte behöver mäta hjärnan, du kan göra de här sakerna ändå”, säger Douglas Stark.
“Men för mig behövs det en dashboard, där jag kan se utvecklingen av det jag gör för att det ska bli kul.”
Frågan som hänger kvar i mig efter att ha gått igenom hela den här processen är om det verkligen är värt det? För Douglas Stark är det uppenbart att det är det.
“Jag vill kunna vara med så länge som jag kan och vara skärpt”, sa han till mig på den där promenaden i Humlegården.
“Jag vill kunna vara med och bygga bolag när jag är 85 år.”
Men är det inte lite extremt att hålla på såhär?
“Det beror nog på hur man ser det. Jag kan tycka att det är konstigt att det är naturligare att umgås över en öl istället för att träna tillsammans.”
Finns det inte en risk att man så att säga glömmer att leva, för att man är så upptagen med att försöka leva så länge man kan?
“Jag förstår frågan men jag tror att det här är en trend som bara kommer bli starkare. Det är ju märkligt att vi har ordnat samhället så att det är lätt att vara onyttig och göra saker som är dåliga. Min förhoppning är att det ska ändras.”
Innan vi skiljs åt bokar vi in ett nytt möte om en månad. Då ska vi se hur det går med min hjärna.