Jag är desperat.
För några dagar sedan läste jag ett inlägg på Linkedin från en rekryterare som berättade att man absolut inte ska ha ”open to work” i sin profil för då upplevs man som desperat och då är det ingen som vill anställa en.
Det kändes som om jag kastats tillbaka till 2005 och tvingades lyssna på en frälst kille som precis läst The Game.
Men det är inte 2005, och jag är inte 14 år. Jag är 33 år, har varit arbetslös sedan i maj, och jag börjar faktiskt bli desperat efter ett jobb.
Inte en dag passerar utan att jag oroar mig för vad som ska hända den dagen jag inte har a-kassa längre. För jag tillhör tyvärr inte den lilla grupp av få förunnade som inte är ekonomiskt beroende av en inkomst.
Jag har flera gånger fått höra ”oj har du inte fått ett jobb än?” av människor som själva har jobb och inte är insatta det faktum att arbetsmarknaden är jättetuff nu. Jag köper den ignoransen hos gemene man, men att som rekryterare sitta och försöka fiska likes genom att kalla arbetssökande som gör vad de kan för att få ett jobb desperata, tycker jag bara är pinsamt.
Om jag är desperat och oanställbar för att jag gör allt i min makt för att få ett jobb, då bär jag den desperationen med stolthet. För vet ni vad? Jag är ändå inte intresserad av att jobba på ett företag som grundar sin kultur i The Game – SÅ desperat är inte ens jag.
(Här är en intressant artikel på ämnet för den som fortfarande verkar tro att det är enkelt att få jobb nu).
CAROLINE SOLSKÄR
LÄS MER: “Open to work” på Linkedin – desperat eller inte?
Den här texten har tidigare publicerats i ett inlägg på Linkedin.