OLLE ARONSSON: Konkurs i Northvolt vore bäst – därför stoppas det

De handlingar som batteritillverkaren Northvolt har lämnat in till en domstol i Texas ger svart på vitt vilka bolagets största fordringsägare är, hur aktieägandet ser ut och vilka krisexperter Northvolt har lejt för att sköta räddningsförsöket.

Alla dessa sakuppgifter har var för sig genererat stora nyhetsartiklar, bara timmar efter att rekonstruktionen blev offentlig.

Men i det här fallet finns inte djävulen i detaljerna – utan i helikopterperspektivet.

Det mest iögonfallande för mig – när jag tröskar igenom dokumentationen kring ansökan om konkursskydd – är hur många olika delar som ingår i Northvolts kapitalstruktur.

Eller enklare uttryckt: Northvolt är en finansiell härva som är snudd på omöjlig att nysta ut.

Hur förhåller sig till exempel Volkswagens preferensaktie D5 – som fordonsjätten äger 100 procent av – till preferensaktier D6 där Volkswagen bara äger 46 procent? 

Och vem står egentligen bakom den enorma konvertibelskuld – 42 miljarder – som Northvolt formellt sett har till det tyska batteritestningsbolaget Volta Vision?

Den övergripande bilden är att Northvolt – genom att ge ut olika kundgarantier, aktieslag, konvertibler och lån – själva har sått fröet till den låsning som nu lamslår bolaget. De inblandade parterna har numera direkt motstridiga intressen i flera fall och därmed små eller inga incitament för att gemensamt lösa situationen.

Det är i det ljuset vi ska se styrelsens beslut att ansöka om konkursskydd – chapter 11 – i USA.

Men eftersom intressenterna har så pass vitt skilda önskemål och drivkrafter är det värt att fundera på: Vem tjänar egentligen på den här lösningen? 

Låt oss gå igenom aktörerna och hur de påverkas av en konkurs jämfört med ett chapter 11-förfarande.

• Aktieägarna. Har i praktiken redan förlorat allt. Chapter 11-förfarandet förändrar inte det. Om bolaget överlever blir nuvarande ägare oavsett vad utspädda till noll. Detta förklarar varför storägaren Volkswagen lämnade förhandlingarna – ägandet är numera meningslöst.
  
  

• Leverantörer. För de som fortfarande vågar jobba med Northvolt borde chapter 11 trots allt vara positivt. De lån som bolaget nu får in gör det möjligt att betala räkningarna på kort sikt. Det hjälper inte de leverantörer som jobbat med Northvolts redan konkursade dotterbolag, men vissa andra.
  
  

• Långivarna. Avgör i praktiken Northvolts öde på kort sikt. Uppenbarligen har de bedömt att chapter 11 tjänar dem bäst av de tillgängliga alternativen.
  
  

• Nyckelpersoner. För styrelsen och den avgående vd:n Peter Carlsson handlar det om att undvika juridiskt personligt ansvar samt ge intryck av att de gjort allt de kan för att rädda bolaget. I det perspektivet är det begripligt att de väljer rekonstruktion i USA. På så vis kan den nuvarande styrelsen också behålla kontrollen över bolaget.
  
  

• Kunderna. På kort sikt hade en konkurs kunnat innebära stopp i leveranserna. Men med tanke på Northvolts omfattande produktionsproblem är frågan om inte kunderna på längre sikt tjänat på en mer radikal förändring – genom konkurs och en total omstart.
  
  

• Anställda. Vid en eventuell konkurs hade den statliga lönegarantin kickat in, men å andra sidan lovar Northvolt nu dyrt och heligt att betala lönerna. Beskedet kan därmed anses neutralt för medarbetarna även om det absolut går att argumentera för att konkurs vore tryggare.
  
  

• Allmänintresset. Det svåraste att definiera. Men om vi utgår från att det ändå finns ett allmänintresse i att få igång storskalig batteriproduktion på Northvolt, så snabbt som möjligt, är frågan om inte en konkurs hade varit bättre. Genom att nollställa aktieboken och balansräkningen kunde nya industrialister kommit in i Northvolt och gett bolaget en nystart. Att attrahera duktiga personer och riskvilliga investerare är otroligt mycket enklare om de slipper ärva företagets finansiella ryggsäck, gamla avtal och så vidare.

Northvolt är alltför plågat av misstro mot ledningen och en kapitalstruktur som har ballat ur. Men precis som vid Krüger-kraschen, bankkrisen i början på 90-talet eller för den delen Northland Resources-konkursen i mer färskt minne finns det goda möjligheter att plocka upp en kraschad verksamhet och bygga något bra av tillgångarna.

Historiskt sett har en sådan vändning dock krävt ett dramatiskt reningsbad i stil med en konkurs. Chapter 11-förfarandet får betraktas enbart som ett sätt att köpa mer tid – i övrigt är allt lika illa som förut för Northvolt.

LÄS MER: Från Elon Musks högra hand till gröne Jesus – här är Peter Carlssons uppgång och fall på Northvolt