1,3 miljarder potentiella användare.
Det låter kanske helt fantastiskt på pappret, men i praktiken innebär den siffran en av de största utmaningarna jag har ställts inför sedan jag bestämde mig för att bli entreprenör i Kina.
Shanghai, som är första staden där vi lanserar vår nya startup, har en befolkning på runt 20-30 miljoner människor. Här hittar du allt lyxbilsmärken vars största problem är att de säljer för många bilar och riskerar att bli mainstream, till faktumet att otroligt många tjänar långt under 10.000 kronor i månaden. De flesta konsumenterna har även en form av blandning av kinesiska och västerländska värderingar, vilket kan te sig på tusentals olika sätt.
Hur resonerar egentligen en person i Shanghai som växte upp i norra Kina (som kulturellt kan vara som att jämföra Spanien med Sverige), med föräldrar som växte upp under kulturrevolutionen, men gick på skola i Frankrike och nu jobbar på KPMG?
En fråga som inte är helt lätt att besvara.
Med tanke på befolkningens storlek är ditt största problem som entreprenör i Kina inte att hitta användarproblem att lösa – det är att hålla dig fokuserad på en sak i taget.
Min startup, som heter Move Shanghai, vill till exempel lösa problemet att de flesta tycker att det är sjukt tråkigt att träna, samtidigt som folk faktiskt vill hålla igång. När man tittar på marknaden så hittar vi potentiella användare som spenderar allt från 200 kronor i månaden till 20.000 kronor. Samtliga spenderar pengarna av olika skäl, för olika saker och på olika sätt. Vilken demografi är den första man ska bygga sin produkt kring?
På en mindre marknad hade tillvägagångssättet, efter identifieringen av nyckelmålgruppen, varit ganska enkel: Vi måste satsa på de som har användarproblemet och som det finns tillräckligt många av (kritisk massa), sedan får vi fundera på om vi ska täcka av de andra. Men problemet här i Kina är att alla grupper har kritisk massa, och mer därtill.
Du kommer med andra ord alltid hitta någon som identifierar sig i det problem du vill lösa.
Som entreprenör på en gigantisk marknad som den kinesiska är den stora frågan därför snarare: Är det här rätt målgrupp att gå efter på sikt? Eller är det bara en fluga?
För är det någonstans där konsumenterna är illojala och ändrar sina värderingar så är det i Kina. Ena dagen ser det ut som att du har hittat rätt, andra dagen har du gått i konkurs.
En annan spaning från det kinesiska entreprenörslivet är att det finns alltid någon som är redo att köra över dig här. Under det tredje kvartalet förra året gick 25 procent av världens alla riskkapitalinvesteringar inom tech till Kina. Det finns alltid någon här som är redo att springa snabbare än dig, ta in mer kapital än dig och investera miljoner i att göra det du gör aningen bättre.
När Groupon var som hetast fanns det exempelvis tusentals kloner som gjorde exakt samma sak. Vissa kunde sin hemmamarknad bättre (en viss stad), vissa kunde sitt segment bättre (bara frisörer). Vissa bara kopierade utan att göra något bättre.
Sättet man konkurrerar på är också stenhårt: Aktiva rekryteringar av personal från ditt team, köp av partners och direkt varumärkessnyltning.
Så – vad gör man?
Den viktigaste lärdomen jag har fått är att faktiskt fokusera på det du kan kontrollera och lämna resten till ödet. Vem regeringen väljer att blockera eller vem Tencent (WeChat) väljer stänga ute är utanför din kontroll oavsett – så släpp det bara. För vem kan realistiskt förutspå framtiden för Kina som land? Dina konkurrenter? Internetmarknaden?
Det är konstigt, men när marknaden blir så komplex och riskerna desto fler så får det en att koncentrera sig på bara det absolut viktigaste – vilket egentligen man alltid borde göra.
Att hela tiden försöka förstå sin målgrupp, hitta rätt människor att arbeta med, hålla koll på konkurrenterna, och försöka glömma de hundratals saker som kan sänka dig samtidigt som man har världens största internetmarknad framför sig.
Det är vad som både är inspirerande och ångestfyllt. Och det bästa jag gjort.