En variant på en sådan (daohub.org) slog för några veckor sedan något slags världsrekord i crowdfunding med motsvarande uppåt 150 miljoner dollar investerat, bara för att under veckan som gått attackeras och helt dräneras på sina tillgångar.
I bakgrunden lurar den så kallade blockchain-tekniken. Ordet “blockchain” används numera inom fintech-kretsar som något slags magisk ingrediens som kan lösa nästan vilket problem som helst.
Inom området ryms också så kallade "smarta kontrakt". Idén med dem är att de ska utföras när så är gynnsamt, för någon part.
Det kan vara kontraktet självt (ett slags skript), dess upphovsmakare eller någon som interagerar med kontraktet. Ett smart kontrakt i blockchain-världen aktiveras efter sina egna regler, exempelvis när någon skickar pengar till det eller när någon externalitet är uppfylld (som att oljepriset når en viss nivå).
Tanken är då att de ska utföra sin upphovsmakares intention, självständigt. Lite grand som ett självspelande piano.
I förlängningen har det här lett till drömmar om ökad självständighet. En självkörande bil (taxi) ska kunna äga sig själv. Du ska ha agenter (smarta kontrakt) som håller koll på resepriserna och slår till när de är som bäst, även om du ligger och sover.
Den ultimata drömmen på området är ett helt företag som snurrar på helt självständigt, som servar sina delägare utan en vd som ska ha del av vinsten. Men frågan är om det är möjligt, eller ens önskvärt?
The DAO har startats av ett gäng "ungdomar" från Ethereum (som i sig är en slags kopia på Bitcoin). Den grundläggande idén med The DAO är att den ska fungera som en crowdfunding-bas för ytterligare projekt inom sfären.
De investerade medlemmarna kan rösta på olika förslag för vidareutveckling, lika röststarka som de äger andelar (så kallade tokens i detta fall, vilka ungefär fungerar som en kryptovaluta).
Tack vare det stora crowdfunding-intresset klev DAO-valutan snabbt upp på femte plats bland de just nu mest populära kryptovalutorna (coinmarketcap.com).
Det "stora" intresset kan förklaras av att det inte finns så mycket annat att göra med Etherum-valutan (vilken krävdes för att investera). Blockkedjor kan ha olika parametrar och mekanismer, men gemensamt för dem alla är idén om transparens; att de bygger en kedja av händelser som i efterhand inte ska gå att manipulera (så att alla kan lita på systemet självt, i stället för en auktoritet som exempelvis en bank).
Men efter helgens rabalder har The DAO blivit det varnande exemplet som alla andra som vill bygga något självständigt behöver studera.
The Dao bygger på Ethereums blockkedja och natten till fredagen började någon att utnyttja en svaghet i dessa så kallade "smarta" kontrakt.
Hackaren lyckades placera instruktionerna i sitt (verkligt!) smarta kontrakt i just en sådan ordning att The DAO hamnade i en dräneringsloop. Eftersom systemet är byggt utan människor som centrala kontrollpunkter (det är själva tanken) så finns det ingen som kan säga "stopp och belägg, vad pågår här?".
Eftersom systemet med blockkedjor också är öppet kunde andra investerare i The Dao direkt se att den gemensamma plånboken dränerades.
Hackern slutade dock dränera systemet så snart några av upphovsmännen till The DAO började tala om att "forka", dvs kopiera hela systemet och backa tillbaka det till innan dräneringen började.
Detta är möjligt i en blockkedja som inte används till något "viktigt" (alla andra transaktioner backas ju också, så en rejäl majoritet i systemet måste vara överens). Men det är lönlöst. Hacket är upptäckt och redan har någon annan kopierat det och själv testat att dränera.
I skrivande stund töms The Dao fullständigt av diverse copycats, varav några påstår sig vara "goda" och menar att de ska ge tillbaka pengarna (men det har man hört förut). I dagsläget är det till och med oklart om original-hackern gjort något "olagligt" när hen arrangerat kodsnuttar i en viss ordning för att få egenvinst.
Hackern har själv publicerat ett anonymt öppet brev (http://pastebin.com/CcGUBgDG) där hen hotar med advokater ifall de hackade pengarna försvinner (oerhört komiskt!). Och legalt sett; vilken juridisk form tillskriver man något som påstår sig vara "självständigt"?
Och även om man bortser från det tekniska så kvarstår fler fundamentala frågor. Varför vill någon starta något självständigt? I fallet The DAO handlar det ändå om egenvinst (de som investerat hoppas på ökat värde per "token").
Internet självt, till exempel, uppfanns ju som ett system för att skicka data utan en central punkt att attackera. På detta har sedan fler decentraliserade system byggts, som Bittorrent (vilket ju också är en exempellös framgång). Det finns också exempel på framgångsrik kommersiell decentralisering, som "svenska" Skype och Spotify (vilka båda decentraliserar en hel del av datatrafiken).
Bitcoin-nätverket är kanske ännu mer en DAO än något annat (dess protokoll är autonomt, men utan människor att driva det blir det rätt meningslöst). Så frågan kvarstår: vad är egentligen "självständigt"?
I fallet The Dao måste de som investerat och därmed blivit ägare av "tokens" (The DAO:s valuta) rösta på olika förslag för att systemet ska utvecklas vidare. Det kräver engagemang, vilket tidigare försök har visat är svårt att trumma upp (som BitShares där färre än 10 procent orkade rösta) och leder obönhörligen till polsk riksdag.
The DAO (liksom Lisk, R3CEV, Hyperledger och många fler blockchain-baserade projekt) visar på hur omogna investerarna inom "blockchain" är – vilket så klart leder raka vägen till förlust. "Blockchain" lever inte i något eget magiskt universum.
Så; regeln i den vanliga världen gäller precis som i kryptovärlden; verkar det för bra för att vara sant så är det förmodligen det också.
Nanok Bie, marknadschef på datacentret Elementica och tidigare kommunikationschef på bitcoingrävaren KNC Miner