Det har skrivits mängder om krisen på Northvolt under de senaste veckorna. Men hur stor är chansen för att bolaget ska överleva i nuvarande form?
Med blicken på de mest centrala faktorerna försökte jag komma fram till ett svar.
1. Volkswagen
När ett bolag behöver pengar riktas håven i första hand mot de befintliga ägarna, och då särskilt mot den största ägaren. I det här fallet, med mer än 20 procent av aktierna, handlar det om Volkswagen (VW) – ett av världens absolut största fordonsbolag och en tänkt storkund till Northvolt.
VW:s årliga investeringsbudget är så stor att de 2-3 miljarder kronor av Northvolts kapitalbehov som faller på det tyska bolagets lott sett till ägarandel bara utgör en bråkdel.
Men det finns några andra stora aber.
Utöver att fordonskoncernen nyligen fördjupat sitt samarbete med en av Northvolts konkurrenter, handlar det om att Volkswagen själv inte mår särskilt bra. VW har mycket lägre lönsamhet än tidigare, bland annat på grund av den kostsamma omställningen till just elektrifierat.
Varför skulle VW vilja kriga för Northvolt?
Situationen har lett till att ledningen har börjat överväga att lägga ner fabriker i Tyskland, något som aldrig någonsin har hänt tidigare. De mäktiga tyska fackförbunden, inte särskilt kända för att säga jawohl till något över huvud taget, har redan börjat slipa på sina konfliktvapen. Att i det läget rädda en batterifabrik som inte ens ingår i koncernen och som ligger i de norrländska skogarna, och inte i Tyskland, skulle inte bara vara djärvt – det skulle också vara en krigsförklaring.
Varför skulle VW vilja kriga för Northvolt? Det övergår mitt förstånd. Tänk dig sedan att du själv är storägare i Northvolt och att den största ägaren, den stora industrialisten i sällskapet, har tackat nej till att delta i räddningsoperationen. Hur sugen skulle du själv vara då? Jag skulle tro att Cristina Stenbeck med cirka 0,5 procent av aktierna och Daniel Ek med ungefär lika mycket kommer fram till samma sak som du.
2. Minskad efterfrågan på elektrifierat
I början av september strök Volvo Cars sitt bara något år gamla mål att endast sälja elbilar 2030. Bara några dagar senare öppnade ledningen för AB Volvo (lastbilsbolaget som är betydligt större än Volvo Cars) för att senarelägga byggstarten för en gigantisk batterifabrik i Mariestad. Det finns andra, mindre exempel – från fiskebåtar till flygplan.
Det här är symtom på en och samma sak: Kunderna vill inte ha elektrifierat. Åtminstone inte i nuvarande konjunkturläge, inte till nuvarande priser och inte om den kringliggande laddningsinfrastrukturen inte blir bättre. Efterfrågetrycket finns helt enkelt inte idag.
Den här svackan, för det finns goda skäl att anta att det handlar om en djup svacka, kommer vid sämsta tänkbara tidpunkt för Northvolt.
När pengahåven nu måste riktas mot aktörer som idag inte är ägare (se punkt 1) är det helt centralt att ledningen för det finansiellt instabila bolaget med produktionsproblem (se punkt 5) kan krydda erbjudandet med att kunderna skriker efter produkterna. Det kunde vd Peter Carlsson göra för några år sedan, det kan han inte idag. Eller det kan han ju, men ingen kommer att tro honom.
3. Tiden
Northvolt ska nu drivas på sparlåga. Vi vet att Northvolt gjorde en rörelseförlust på över 10 miljarder kronor 2023, men vi vet inte hur länge den där sparlågan kommer att brinna. Kommer den räcka till att hitta en riskvillig industrialist som är beredd att skriva under på Peter Carlssons ljusa beskrivning av batterimarknaden?
Eller rakare formulerat: Hur lång tid har Northvolt-ledningen på sig att hitta nya pengar?
Helgens nyhet om att det råder ett totalstopp för resor och andra utgifter tyder på att de allra sista sandkornen håller på att rinna ner i det timglas som mäter Northvolts likviditet.
4. Politikerna
Miljöpartiet har ridit ut till Northvolts försvar och uppmanat regeringen att kasta ut en räddningsboj till bolaget. Det gör det faktiskt opinionsmässigt lättare för Tidö-regeringen att låta bli. Och redan innan MP:s utspel hade finansminister Elisabeth Svantesson (M) skruvat ned sannolikheten för en statlig räddning till nära noll.
Den som vill försöka hitta en politisk lösning på Northvolts finansiella knutar får med andra ord titta åt ett annat håll, möjligen mot kreditgarantier och djungeln av gröna stöd på EU- nivå.
5. Produktionsproblemen
I slutet av förra året kunde Dagens Industri avslöja att Northvolts tillverkning av battericeller i Skellefteå under de nio första månaderna av 2023 motsvarade några promille av den totala, tänkta kapaciteten.
Hur omfattande problemen är idag vet vi inte. I februari kom vittnesmål om att det såg lite bättre ut. Sedan dess har vi inte hört något. Det hade vi med all säkerhet gjort om problemen inte hade funnits kvar. De tragiska arbetsplatsolyckorna är indikation på att rutiner och processer inte sitter ännu.
Ledningen måste i räddningsförsöket på ett mycket trovärdigt sätt kunna redogöra för hur snart tillverkningen kan spinna som elbilsmotor, oavsett om det är befintliga ägare, nya investerare, politiker eller nödlångivare som ska övertygas.
LÄS MER: De kan förlora över 40 miljarder – här är de 48 största ägarna i Northvolt
Rekonstruktion eller konkurs
I farans riktning ligger utan tvekan konkurs eller högst eventuellt rekonstruktion. Det är svårt att komma till någon annan slutsats baserat på de fem, svarta punkterna ovan.
Borde vi i den här texten haft med något åt det optimistiska hållet, ett par ljuspunkter om så vill?
Möjligen skulle man kunna spinna något kring att elektrifieringen är ostoppbar i det långa loppet och det gröna temat är här för att stanna. Men tyvärr, tiden är för knapp för att det skulle vara relevant här och nu.
Tyvärr, tiden är för knapp
Borde vi inte ha nämnt att en talesperson på Volkswagen på måndagen gick ut och sa att fordonsbolaget “stödjer upptrappningen av de befintliga produktionslinjerna” på Northvolt? Well, motsatsen vore apati eller sabotage och talespersonen väljer, antagligen fullt medvetet, inte säga något om hur det där stödet konkret ser ut.
Kanske finns räddaren redan i ägarlistan och varför skulle inte ABB eller kanske Siemens kunna vilja fynda och via en emission med totalslaktad värdering ta kontroll över bolaget för i deras värld en spottstyver? Ledsen, de kommer i så fall hellre vänta tills konkursförvaltaren i lugn och ro, och utan tillhörande skulder, sätter en till salu-skylt på de tillgångar som bolagen eventuellt är intresserade av.
Är det inte tänkbart att Northvolt lyckas ta in ett mindre belopp och därmed köpa sig tid? Jo, det är det faktiskt, men frågan är om elbilsmarknaden, investerarna och de tyska fackförbunden är på så mycket bättre humör om säg sex eller åtta månader. Tveksamt. Då är Northvolt tillbaka till ruta ett.
Fortsättning följer.