Sök ikon

Svenska techföräldrar om barn och skärmtid – så gör de som själva jobbar inom tech

Artikel bild

Larmen har duggat tätt den senaste tiden om barns hälsa och sociala medier, om mörka algoritmer, obehagligt innehåll och skärmarnas negativa påverkan på basala behov som sömn.

Samtidigt lever familjer i en annan verklighet idag än de gjorde förr. Världen har blivit en digital plats, där både gott och ont ryms. Familjerna har hängt med, och delvis flyttat in.

Breakit som skriver om och för techbranschen har frågat läsarna var de ställer sig i frågan om barn och skärmtid. Här är resultatet.

Hanna Åkesson

Hanna Åkesson

hanna.akesson@breakit.se

Webbredaktör

Det kan knappt ha undgått någon att skärmtid har seglat upp till att bli en brännhet fråga inför sommarlovet och semestern – en fråga som lär debatteras lika flitigt i samhället som i sommarstugan. Skärmtid, detta nyordsdoftande begrepp, handlar om den nya ekonomin i familjen där barnens tid framför smartphones, surfplattor och datorer fördelas och begränsas av föräldrarna. 

Det saknas sannerligen inga argument och faktorer att ta hänsyn till när föräldrarna ska dra linjer i sanden. Vi lever i en tid som både präglats av en superdigitalisering – även ner på förskolenivå – samtidigt som forskningslarmen och nyheterna om skärmarnas negativa inverkan på barns hälsa duggar allt tätare (läs här, här och här). Det finns internationella upprop och en politisk rörelse för förbud och åldersgränser. Och som grädde på moset för de som räds skärmarnas verkliga effekter så går ryktena om att Silicon Valley-entreprenörerna själva totalförbjudit skärmar för sina små

För att ta reda på hur svenska  techföräldrar tänker i den här frågan i juni 2024 så har Breakit gått till källan – våra läsare. I veckan skickade vi ut en enkät och fick snabbt hundratals svar.  

Så här svarade ni 

Först och främst kör vi lite siffror från enkäten. 220 deltog, varav 162 av de svarande uppgav att de har barn under 13 år. Den gruppen fick svara på fler frågor, som hur gamla barnen var när de började få titta på eller använda smartphones eller surfplattor, om de hade satt upp tidsgränser för hur lång tid barnen fick tillbringa med tekniska prylar och om det finns appar som är totalförbjudna. 

Här är några intressanta lärdomar från hur läsarna svarade:  

  • De allra flesta i enkäten svarade att de låtit barnet börja titta på skärm, i form av smartphones och surfplattor, från två års ålder. 29 procent av 162 började då. Näst vanligast var att barnet fick börja i ettårsåldern. Runt 7 procent, det vill säga 12 svarande, uppgav att de inte låter barnen använda skärm oavsett ålder. 
  • Det var snudd på jämnt mellan gänget som svarade att de låter sina barn använda skärm 0-1 timme om dagen och de som svarade 1-2 timmar om dagen, 36 respektive 32 procent. 11 procent kryssade ja på att barnen får använda skärm mer än 4 timmar per dag. 
  • En överväldigande majoritet av föräldrarna som var med i enkäten – 84 procent – säger att de begränsar hur mycket de låter sina barn använda de digitala prylarna.
  • Tiktok toppar förbudslistan när läsarna rankar vilka appar som de satt stopp för. 

Vissa sätter tajmern

Här är några av svaren från föräldrarna som aktivt sätter en gräns för hur mycket barnen, alltså de under 13 år, får titta eller använda smartphones eller surfplattor. 

”1) de skapar ett beroende 2) minskad kreativitet 3) nyttigt att vara uttråkad ibland och det finns inte på skärm 4) vill att de läser böcker, leker med kompisar, är ute i naturen 5) finns inga bra spel som jag har hittat tex mysterier att lösa osv.”

”Prio för andra aktiviteter men om det inte finns andra aktiviteter på agendan är plattan inte ‘dålig’ i sig. Största anledningen till att begränsa är risk för närsynthet.”

”På skoldagar är 2 timmar max under tiden 07.30-20 medan det på helger och lov kan det bli lite mer, uppemot 4 timmar. Vi har skärmtid för att vi tycker att alternativa aktiviteter som att leka, idrotta och socialisera med kompisar utan telefon är viktigt. Dessutom ger det både oss och vår son en chans att faktiskt förstå hur mycket tid de har sina skärmar och vad de gör på sina skärmar."

”Skärmtid bör begränsas till ett minimum. Dock så finns en verklighet och det är ibland praktiskt att han får titta. Vi har ingen iPad, men han får titta på telefonen ibland. Skärmarna (inklusive TV) slukar uppmärksamheten på ett onaturligt sätt. Det blir lätt bråk om att sluta.”

”Tror det hämmar utveckling på andra områden och för mycket skärmtid kan vara negativt i den kognitiva, sociala och emotionella bemärkelsen.”

”Tv-spel. Det talas om skärmtid men Tv-spelberoende bland barn är ett gift som påverkar en hel generation, kanske framför allt pojkar. Fortnite triggar igång belöningssystemet i hjärnan värre än TikTok. I vår familj begränsar vi det till speciella speldagar. Abstinensen ställer till vredesutbrott och dåligt beteende. I kontrollerad dos är det ett roligt nöje som är helt OK, men där behövs vuxen hjälp med begränsningar. Här får man också se upp så att barnen inte 'hoppar' mellan devices och byter ut en dopaminkick mot en annan när det gäller olika aktiviteter mellan olika skärmar.”

”De hade suttit hela dagarna om jag inte hade begränsat den.”

Och vissa gör det inte

Vad säger då de som inte går in och aktivt bestämmer hur länge barnen får sitta med skärmen? Det verkar inte handla om en fråga om för eller mot skärmar egentligen, utan för eller mot förbud. Här är ett axplock av svaren: 

”Finns ingen anledning. Fri tillgång har gjort skärmen rätt ointressant för dem.”

”Bekvämt, slippa konflikter.”

”Har svårt att hinna med att sysselsätta barnet med annat.”

”Det är inget problem. Hon använder mobil/ipad/dator för skolarbete, för att lära sig själv genom Youtube och Duolingo, umgås med släkt och vänner. Hon rör på sig mycket varje dag oavsett väder och vind.”

”Enbart begränsning skapar bara mer vilja’. Istället så pratar vi mycket om det, samt inspirerar till annat.”

”Tror inte på förbud, räknar med att det ger sig över tid. Upplever att mitt barn använder skärm främst för att kommunicera med kompisar i chattgrupper vilket är ett socialt beteende.”

Oroas av larmen men ser positiva aspekter

En sak är säker. Om utgångspunkten att alla vill sina barns bästa så är vägen dit inte samma för alla.

Många av techföräldrarna som deltog i enkäten uppger att de påverkas av nyheter om barn och skärmtid och att de känner oro. Larmen kommer under skinnet.

”Man får dåligt samvete. Barnen är ju det finaste man har och man vill ju inte förstöra dem”, skriver en. 

”Jag får ont i magen. Trots att man ‘vet’ att det kan vara skadligt med skärm så låter man dem ändå ha det”, skriver en annan. 

För andra är samtalstonen i samhället just nu för tillspetsad.

”Debatten nu är alarmistisk. Barn bör alltid få stöd i att balansera sitt liv och aktiviteter. Även före den mobila skärmens intåg i vardagen.”

Hen är inte ensam om att känna så. 

”Debatten stör mig lite. Känns populistiskt och panikartat. Tror de kommer skratta åt oss i framtiden. Det är inte skärmen, det är helheten. Föräldrar som har tid och lägger omtanke i det skapar väl fungerande barn med eller utan skärm.”

Flera ser också positiva aspekter av sina barns digitala liv, att de blir tekniskt kunniga, lär sig engelska och kan söka information om vetenskap och historia. Att öva på problemlösning och samarbetsförmåga lyfts också fram som fördelar. 

”De lär sig motorik och logiskt tänkande när de spelar saker och de lär sig språk när de tittar på saker. Speciellt engelska serier och filmer”, skriver en svarande. 

”Det finns positiv skärmtid. Alltså där barn inte är passiva och bara tar in, t.ex pedagogiska appar för lärande eller läsande som Lylli. Mitt barn utvecklar sitt språk och har bl.a lärt sig engelska mha iPad.”

En annan skriver att det inte finns anledning att använda digitala tjänster ur pedagogisk vinkel när barnen är små. 

”Digital mognad kommer att komma senare.”

Som videovåldet på 80-talet?

Flera läsare lyfter fram sin egen relation till sin smartphone eller dator. En del vittnar om att de begränsar hur mycket skärm de använder framför barnen. Det handlar också om en föräldrageneration där många själva vuxit upp med internet, tv-spel eller larm om videovåld. 

Så här skriver några läsare om hur de ser på dagens debatt: 

”Ett barn med rätt förutsättningar, utbildade föräldrar med god ekonomi som bryr sig kommer att kunna stå emot algoritmerna, hantera ”junk” eller olämpligt innehåll. Precis som med videovåld på 1980-talet eller gaming.”

”Barn behöver ut och leka, klättra, åka skateboard och vara fysiska. Sedan kan man vara stillasittande med skärmverktyg. Själv spelar jag konsolspel när möjlighet ges, gjort så sedan slutet av 80-talet. Men att bara sitta och stirra på sociala medier eller se videoklipp efter videoklipp under timmar kan nog ingen säga att det för något gott med sig. Eloge till de som sitter och kodar och är kreativa. Men bara passivt stirrande är ett big No No.”

”Låt barnen utvecklas i den tid och omvärld de växer upp. När jag växte upp trodde man på videovåld vilket otaliga undersökningar slagit hål på. Dock viktigt att samhället sätter upp skydd för att minska risken att barn utsätts för faror som fake news, pedofiler och rekrytering till gäng.”

”Svaret är självklart, men för sakens skull; besvarar jag den med en fråga; Ville några begränsa barns dataspelande för 25 år sedan, deras TV-tittande för 50 år sedan eller deras konsumtion av alkohol och tobak för 75 år sedan? För att inte nämna att barn fick jobba, bli agade och var helt oskyddade i andra för dem mindre bra sammanhang innan vi kom på att vi ska kanske skydda dem med lagar. Det är sunt förnuft att begränsa något som är beroendeframkallande eller potentiellt skadligt förrän man vet om våra barn (och vuxna för den delen) kan hantera det eller inte utan skador”, skriver en användare som lägger till att ”tech är underbart - låt oss bara se det för vad det är - ‘just another step in our evolution’ - och göra kloka avvägda val som våra barn, barnbarn och mänskligheten långt framåt tackar oss för.”

En annan intressant inblick är att Silicon Valley-inställningen – med skärmförbud – även kan ha nått näringslivets toppskikt i Sverige. Här kommer i alla fall ett vittnesmål från Östermalm.

”När vi letade förskola på Östermalm märkte vi hur förskolorna nästan ursäktade sig med att de måste ha en iPad enligt regler (detta är väl ändrat nu). Föräldrar här vill inte att barnen ska använda dessa. Problem med koncentrationssvårigheter har ökat mycket vad jag förstår och jag tror att skärmar är en faktor. De effekter som vi har sett på vårt barn (nu 5 år) är att han lätt försvinner in i skärmen och kan själv inte bryta användandet. Mycket skärm under en tid leder ofta till mer bråk.”

Skärmar kan också hänga ihop med hur mycket tid föräldern har med tanke på karriären.

”Jag tror att det finns många negativa aspekter såsom stillasittande, passivitet etc. Som entreprenör är det dock svårt att få timmarna att räcka till, och vi har inte råd med nanny. Så, den yngsta kommer lite i kläm”, skriver en läsare.

Vill du vara först med det senaste? Ladda ner Breakits app här och aktivera pushar – då missar du aldrig en viktig nyhet.

Läs mer