De senaste åtta åren har en majoritet av riskkapitalet gått till Stockholms innerstad – medan endast en startup med kontor i förorten har fått ta del av pengarna. Det visar Breakits stora granskning.
Som en del i granskningen har vi pratat med både entreprenörer och investerare för att få ett hum om varför det ser ut som det gör, och vad som krävs för att få ta del av det glimmande guldet.
I den här texten möter vi fem spännande entreprenörer som öppet delar med sig av resan mot riskkapitalet. Det är olika storys, med samma mål. Att få hjälp att satsa på den där idén som de brinner så mycket för.
Möt Ali Ghoce, Gordon Delivery, Ola Johansson, Venture Design, John Ekström, John Henric, Teenie Fung, Hypertype och Lina Andersson, Once Upon.
LÄS MER: Därför missar pengarna förorten: "Investerarna måste gå utanför sin komfortzon"
LÄS MER: Anmäl dig till Shift 2023 nu (över 1 miljon kronor i potten!)
1. Gordon Delivery
Verksamhet: Tjänst inom last mile för hemleverans av kyld mat och läkemedel i Norden. Har bland annat Ica, Coop och Axfood som kunder och når 90 procent av Sveriges befolkning.
Var: Stockholm
Grundare: Ali Ghoce (vd) och Per Källgården
Ägare: Ali Ghoce, Eequity och CBS Capital
Siffror: Omsatte 414 miljoner kronor under 2021 och gjorde ett rörelseresultat på 18 miljoner kronor för Norden.
Ali Ghoce: “En jäkla press när du vet att kassan tar slut om ett par månader”
Ali Ghoce har en framgångsrik karriär inom techbranschen. Men han hade aldrig ägt en smula av ett aktiebolag innan han grundade Gordon Delivery. Under första året med sin startup levde han på sparpengar och höll otaliga möten med investerare. Sen lossnade det.
“Jag kom från Iran till Sverige 1986 med min mamma och två systrar. Pappa kom hit ett år senare. Sen gick de isär och jag växte upp hos mamma. Hon jobbade inom äldrevården, och var ensamstående med tre barn. Det fanns inte mycket pengar att röra sig med”, säger Ali Ghoce.
“Efter att ha bott på en flyktingförläggning i Valdemarsvik flyttade vi till Älta utanför Nacka. Jag jobbade på McDonald’s och städade finlandsbåten. Det gick inte speciellt bra i skolan och även om jag ville så kunde jag inte gå på universitetet.”
Ali Ghoce upptäckte istället en ny utbildning, en tvåårig yrkeshögskola, inom programmering och grafisk design. Det här var under IT-bubblan, så han fick jobb rätt snabbt. Ett par år senare stötte han ihop med Henrik Larsson, och tillsammans byggde de Pharma Solutions i samband med omregleringen av apoteksmarknaden.
“Det var en helt sjuk resa, där vi erbjöd apoteken ett retailsystem, och fick halva marknaden som kunder direkt. Vi gick från 0-247 miljoner första året. Jag ägde ingenting, när man tänker på det så här i efterhand är det ju tokigt. När Visma köpte bolaget blev jag affärsutvecklingschef där och satt i ledningen.”
Ali Ghoce sa upp sig och tog alla sina sparpengar för att utveckla Gordon Delivery 2015. Han hade tidigare träffat Per Kjällgården, som tidigare hade startat Safeland, och som blev ett starkt stöd i arbetet med Gordon.
“Jag gjorde en budget för mig själv och tänkte att det skulle räcka i sex månader tills vi reser kapital. Det tog såklart längre tid.”
Han beskriver hur han googlade investerare och ringde, ringde, ringde och bokade möten.
“Sen frågar man runt. Det kanske finns någon som känner någon som kan vara intresserad. Allt detta var så tufft samtidigt som jag byggde bolag.”
Affärsmodellen puttrade på vid sidan om. Den första leveransen, med en Ica-handlare, trillade in drygt en och en halv månad efter start.
“Ibland var det förare som skulle göra leveranserna som aldrig dök upp. Då fick jag köra själv. Jag har gjort massa leveranser och sen tagit på mig kavajen och åkt till investerare.”
När det första kapitalet kom in hade det gått drygt ett år och Ali Ghoce hade säkert gjort 50 pitchar. Det var en liten runda på 900.000 kronor från affärsänglar. Fram till idag har man tagit in totalt 210 miljoner kronor – under 2021 tog Eequity plats på ägarlistan.
Det gäller att kunna ta emot tusen mejl med ett nej
Ali Ghoce kan inte säga om bristen på nätverk eller “rätt” bakgrund har gjort att det på något sätt varit svårare att plocka in pengar.
“Jag tror att det är svårt för alla. Alla passar inte för att göra det här. Folk är generösa när man väl kommer i kontakt med dem. Men det gäller att kunna ta emot tusen mejl med ett nej.”
“En grej som jag upplevt som svår är att de som investerar i de tidiga skedena säger inte nej, men inte heller ja. De större spelare vi diskuterar med idag är enklare. Där får man tydligt ja eller nej direkt.”
Något som han tror är tufft är när det handlar om bolag som kräver mycket kapital för att bygga upp volym från början, och som ligger i underskott.
“Vi tog inte in stora pengar förrän sista rundan. Det är väldigt mycket romantiserat över resan att ta in kapital. Det är en jäkla press när du vet att kassan tar slut om ett par månader och du måste pitcha in till högre värdering.“
2. Venture Design
Verksamhet: Säljer inomhus- och utomhusmöbler genom återförsäljare som Ellos och Bygghemma sedan 2014. Har drygt 400 kunder, varav 80 procent handlar på nätet.
Var: Huvudkontor i Växjö, filial i Danmark och Asien
Grundare: Ola Johansson (vd) och Gustaf Karlsson
Ägare: Grundarna äger en majoritet, Eequity en minoritetspost
Siffror: Under 2022 omsatte Venture Design 375 miljoner kronor och gjorde ett resultat på 53 miljoner kronor. Har visat svarta siffror från dag ett.
Ola Johansson: “Man vågar liksom inte gambla när man använder polarnas pengar”
Två hockeyvänner med en passion för business. Den Växjöbaserade möbelgrossisten Venture Design har gått som tåget helt utan riskkapital. I fjol kom Eequity in, efter att först ha fått avslag på sitt första bud.
“Jag har inte några pengar alls i ryggen. Jag är född i en Svensson-familj”, säger Ola Johansson, ena halvan av Venture Design.
Han och medgrundaren Gustaf Karlsson har spelat hockey tillsammans och genom åren startat bolag inom både möbler, logistik och fastigheter.
“Vi gjorde ett par fastighetsaffärer där vi tjänade pengar. Med Venture Design sa vi att vi löser det här i 18 månader utan att ta ut lön. Går det inte så skiter vi i det.”
De lånade pengar av vänner och familj. Någon sköt till 200.000 kronor, en annan 500.000 kronor.
“Vi harvade oss fram på smålån, samtidigt som vi själva gick in. Allt handlade om att vara i symbios med banken då en grossist i möbelbranschen inte rankas speciellt högt av dem.”
Vi fick googla på vad riskkapital var
De jobbade likviditetsmässigt och flyttade pengar via ett holdingbolag. I vissa perioder var det hårt belastat på möbelsidan, i nästa kvartal kunde de köpa en tomt.
“Vi har tänkt ‘okej, vad klarar vi att att omsätta i år? 270 miljoner.’ När vi i själva verket kanske hade klarat av 350 miljoner. Men man vågar liksom inte gambla när man använder polarnas pengar.”
De hade ingen som helst koll på riskkapitalister innan, berättar Ola Johansson.
“Hade jag vetat mer hade vi kanske tagit in kapital tidigare. 2019 sa banken att ni behöver hela tiden mer pengar, och föreslog att vi skulle göra en kapitalrunda. Vi fick till och med googla på vad det var.”
Hösten 2020 träffade de flera riskkapitalbolag och fick ett bud på en minoritetspost från Eequity.
“Vi tackade nej, då vi inte kunde lokalisera vad vi skulle ha pengarna till. Istället gick vi hem i ett och ett halvt år och byggde på organisationen.”
Venture Design som hittills varit väldigt anonyma vann också Di Gasell i Kronobergs län och fick genast mer uppmärksamhet. I samma veva kom ett bud från en annan firma.
“Efter att ha fått bra vibes av Magnus Wiberg (Eequitys grundare, Breakits anm.) första gången så valde jag att ta upp kontakten. Då gick det jättesnabbt och de matchade budet.”
Pengarna som bolaget fick in i fjol kommer användas till en geografisk expansion och att få in rätt folk. De får även kontakt med Eequitys portföljbolag som har gjort, eller ska göra liknande satsningar.
“När man sitter i en mindre stad och ser hur mycket riskkapital som hamnar innanför Stockholms tullar tänker man att de här bitarna är omöjliga. De lever i en helt annan värld där. Men jag tror på andra tider framöver. Från att ha öst kapital över ett-två år gamla Stureplansbolag så lär mer mogna bolag som visar lönsamhet komma upp på radarn.”
Ola Johansson tror också att det beror sig på vilken produkt man säljer.
“Ett techbolag hade varit tufft att starta här. Vi har ett möbellager på 45.000 kvadratmeter. Det blir billigare i en mindre stad. Vi behöver inte heller ha all extrem personalkompetens eller folk med 25-30 års erfarenhet. Snittåldern hos oss är 27-28 år.”
Men där har man stött på lite patrull hos Eequity.
“De vill gärna ha mer senioritet.”
3. John Henric
Verksamhet: Började sälja manliga accessoarer, som utvecklats till ett klädmärke.
Var: Hyllie, utanför Malmö.
Grundare: John Ekström (vd) och Nicklas Nordbergh.
Ägare: Grundarna äger en majoritet, Eequity en minoritetspost
Siffror: Omsatte 138,2 miljoner kronor under verksamhetsåret som avslutades i april 2022. Rörelseresultatet landade på -4,2 miljoner (första året med röda siffror).
John Ekström: “Vi gick igenom en kris mitt under kapitalrundan”
En grundare är från Österlen. Den andre växte upp i Rosengård. John Ekström och Nicklas Nordbergh, männen bakom klädvarumärket John Henric, hittade till slut varandra på Lunds universitet och visste rätt omgående att de ville jobba tillsammans.
“Jag växte upp i en by på Österlen i en trygg medelklassfamilj. Pappa var fastighetsmäklare. En stor del av familjen är entreprenörer eller egenföretagare, så det var naturligt för mig att gå den vägen. Under högstadiet och gymnasiet sålde jag allt möjligt. Föräldrarna uppmuntrade universitetsstudier, men det var aldrig något tvång”, säger John Ekström.
Det har hänt att Carl Bildt, Göran Persson, Lena Olin och Ulf Lundell stått i vardagsrummet
“Något speciellt nätverk var det inte tal om, jag kunde inte bara ringa och få ett visst jobb. Men Österlen, och speciellt Skillinge där jag föddes, har en stor del sommargäster där merparten har kopplingar till Stureplan. Pappa kände alla och sålde bostäder till politiker. Det har hänt att Carl Bildt, Göran Persson, Lena Olin och Ulf Lundell stått i vardagsrummet efter att ha tittat på hus i krokarna.”
Nicklas Nordbergh har en annan bakgrund. Mamma var undersköterska och pappa fastighetsförvaltare som bodde i Rosengård utanför Malmö, idag känt som ett av Sveriges utanförskapsområden. Han växte upp i förorten Oxie.
“Ingen i familjen har direkt erfarenhet av företag eller business. Inte heller någon universitetsutbildning. Min uppväxt präglades av våra enklare förhållanden, men alltid med uppfostran att man har möjligheter och kan om man bara vill. Min mammas sida är från Kroatien och jag tror att mina rötter gör att jag har en ådra av att sträva mot något bättre varje dag”, säger han.
Min första lön låg på 8.000 kronor
De båda träffades första gången 2008 när de pluggade internationell ekonomi och marknadsföring vid universitetet i Lund. John Ekström var 24 år och Nicklas Nordbergh var 21.
“Vi insåg att manliga accessoarer är det ingen som riktigt har claimat. Vi gick in med 45.000 kronor vardera och jag lånade även 150.000 kronor mot ränta under ett år. Banken var inte jättesugna på att låna ut, men vi lyckades jobba upp bra relationer”, säger John Ekström.
John Henric-grundarna levde “hard core-entreprenörsliv”. De blev rumskamrater och levde utan lön i tre år. I början var det bara sälj, sälj, sälj som gällde.
“Det handlade om att omsätta lagret om och om igen. Speciellt innan vi blev duktiga på designbiten. Den första lönen låg på 8000 kronor brutto. När jag steg upp till 12.000 kronor och bodde i en tvåa i Malmö blev min fru gravid.”
John Ekström har idag fem barn och har med John Henric kommit över 100-miljoners-tröskeln. Det var ett av målen innan grundarna skulle ta in riskkapital.
“Vi har aldrig haft behov av riskkapital. Vi har mer funderat, vill vi det och hur ska det kännas? Men för ett par år sedan tog jag en kaffe med fyra-fem personer i Stockholm, mer för att prata om det vi var bra på, som sökordsoptimering och organisk tillväxt.”
Då kände jag lite som när man varit ute på en dejt
När pandemin drog igång blev framtiden oviss. Kraftiga sparåtgärder gjordes. John Ekström kontaktade då Magnus Wiberg på Eequity som lovade att återkomma med en frågelista för att ta det vidare. Men det kom aldrig något mejl.
“Då kände jag lite som när man varit ute på en dejt. Om den andra inte svarar, då är det för lifetime. Då skiter vi i det. Sen vände allting för oss, bolaget gick bättre än någonsin, och ett år senare hörde Magnus av sig.”
Eequity gick in med 70 miljoner kronor i april 2022. Men någon majoritet ville de inte sälja.
“Eequity är rätt unika i att de går in i minoritet i bolag i vår storlek, annars hade vi nog väntat ett par år och sålt allt.”
Under processen så pågick en kris inom John Henric, som grundade sig i att de tagit på sig för mycket att göra. När tillväxten ökade gjordes byten inom lager och mjukvaror.
“Vi gjorde fem systembyten på ett år, max för vad man klarar av är väl två. Samtidigt hade vi dragit ner så mycket under pandemin och inte fått träffa anställda. Som ledare var vi på gränsen till utbrända. Jag var uppe sent varje kväll, ofta med magont för att inte räcka till personalen som hade det lika tufft. Lägg därtill en due diligence i hemlighet. Så det senaste året var det tuffaste någonsin.”
Jag har aldrig fått frågan om att ta en kaffe från en investerare
John Ekström tror att investerarklimatet kan bli rätt hemmablint runt Stureplan.
“Det är naturligt med tanke på Stockholms storlek och kompetens att merparten av möjligheter och kapital finns i regionen. Däremot tror jag att en del fina möjligheter missas för att man inte tar sig tid att vara med närvarande i andra städer och universitet.”
En grej som John Ekström har funderat på är att trots att John Henric bland annat har blivit Di Gasell fem gånger, Superbolag i Veckans Affärer och länge varit ett snabbväxande modemärke så har han aldrig fått frågan om att ta en kaffe från en investerare.
“Inte ens när vi omsatte 70 miljoner. Jag kan tänka mig att nätverk och bolagets säte kan vara en del av anledningen.”
4. Hypertype
Verksamhet: SaaS-verktyg som hjälper dig svara på dina mejl genom att auto-generera svar som användaren kan redigera istället för att skriva mejl från scratch.
Var: Stockholm
Grundare: Beatrice Baltscheffsky och Teenie Fung
Ägare: Grundarna, Antler, Sting, Luminar Ventures och sex ängelinvesterare
Siffror: Pre launch, så inga siffror ännu
Teenie Fung: “Vi träffade ett 70-tal investerare”
Teenie Fung upplevde en växande frustration över sin mejlkorg. När hon mötte Beatrice Baltscheffsky på inkubatorn Antler föddes idén till AI-bolaget Hypertype. Verktyget analyserar mejl åt säljavdelningar och kundsupport, och kan sedan föreslå personaliserade svar till kunder. Allt är baserat på data från teamens inkorgar. I våras tog bolaget in 12 miljoner kronor från bland andra Luminar Ventures.
“Jag föddes i Hong Kong i en finansfamilj, och gick senare i katolsk flickskola. Hong Kong förespråkade starkt att det enda sättet att lyckas och leva ett bra liv var att jobba i just finansbranschen", berättar Teenie Fung.
Att gå sin egen väg var inte populärt. Trots det valde hon att vid 16 års ålder flytta till England för att gå på high school och universitet. Hon anställdes senare på en startup i Schweiz – Savelli – som sålde lyxtelefoner världen över. Men drömmen hade hela tiden varit att starta ett tech-bolag.
“Jag visste att många startups misslyckas på grund av kapitalbrist så jag valde att flytta tillbaka till Hong Kong och jobba inom investment banking innan jag startade eget.”
Jag bokade en one way-ticket
“När jag gjorde research på de bästa städerna att bo i för att starta techbolag så dök Stockholm upp. Jag bokade en one way-ticket, men väntade med att berätta för någon eftersom jag visste att det inte skulle vara populärt.”
Väl i Sverige arbetade Teenie Fung på Beringer Finance och Furhat Robotics.
“Samtidigt såg jag hur vänner och familj hemma i Hong Kong bråkade över ansiktsmasker på grund av olika sjukdomar, medan ingen i Sverige använde dem. Jag skapade då ansiktsmasker i Sverige som hade en snygg branding och började sälja i Hong Kong.”
Tre månader efter start kom pandemin och försäljningen exploderade. Teenie Fung sålde en miljon produkter till över 30 länder på bara sex månader.
“Det var då min frustration kring att hantera alla inkommande mejl började. Jag ville hitta ett sätt att effektivisera detta med tekniken som redan fanns. När jag träffade Beatrice genom Antler sa det klick direkt. Hon ville lösa exakt samma problem som jag.”
“Under denna period var GPT och och den tekniska utvecklingen av informationsinhämtning inte lika känd som nu, med tanke på Open AI. Beatrice sa direkt att ‘om vi kan göra detta är det en no brainer’, och vi startade Hypertype.”
Teenie Fung visste att de behövde ta in relativt mycket kapital för att bygga bolaget.
"Vi mötte drygt 70 investerare inom loppet av några månader. Flera visade intresse – det är ett hajpat område – men det var fortfarande många som inte trodde att AI skulle kunna lösa detta.”
Det är helt klart svårare när man kommer från ett annat land
I år fick Hypertype till slut in kapital från investerare som Sting, Antler och Luminar Ventures. Men på vägen mot pengarna stötte grundarteamet på flera utmaningar.
“Jag har länge arbetat i mansdominerade branscher som finans- och techstartups. Det är helt klart svårare när man kommer från ett annat land, att vara utländsk kvinna, lära sig ett nytt språk och förstå samhällets normer. Vi fick tuffa frågor från investerare där vi utmanades rejält", säger Teenie Fung och fortsätter:
"Vi hoppas att vi kan bidra till att bana väg för fler kvinnor i mansdominerade sektorer.”
Teenie Fung är inte förvånad över resultatet i Breakits granskning, men hoppas att detta ska förändras över tid.
“Det finns många grundare som blivit mer framgångsrika än en välutbildad person eller någon med en privilegierad bakgrund. Att grunda en startup handlar om att ha uthållighet. Det är inget man får lära sig i skolan.”
5. Once Upon
Verksamhet: Säljer fotoböcker som kunder producerar via mobilen
Var: Skellefteå (huvudkontor), Stockholm, Piteå och
Örnsköldsvik
Grundare: Lina Andersson (vd), Johan Schiller, Linus Nilsson, Hans Eklund
Ägare: Grundarna, Verdane, Spintop Ventures, Alexander Hars, Treac
Siffror: Omsatte 94,2 miljoner kronor under 2021 och gjorde en rörelsereförlust på -11 miljoner. Omsätter idag över 150 miljoner kronor.
Lina Andersson: “De lokala investerarna var nyckeln”
Den Skellefteåbaserade appen Once Upon täljer guld på att låta människor omvandla sina digitala bilder till klassiska fotoböcker. Här är grundaren och vd:n Lina Anderssons historia om vägen till den första stora kapitalrundan med Verdane.
"Min mamma Vanja arbetade som arbetsterapeut när jag var liten och mitt intresse för produktutveckling började när jag fick följa med henne till jobbet. Då gick det upp för mig att produkter kan göras lite bättre för människan bara vi tänker till och bryr oss om varför, hur, och för vem vi gör det”, berättar Lina Andersson.
Hon studerade till ingenjör inom ergonomisk design och började arbeta med produktutveckling. Med det tänket i bakhuvudet, att utveckla en produkt för människor och dennes behov, föddes Once Upon i Skellefteå.
“Jag ville spara och tillgängliggöra bilderna på min yngsta dotter Sally och upptäckte att det inte fanns någon riktigt enkel tjänst för det. Behovet ledde till en app som skapades 2017, och som idag är ett företag med 60 anställda.”
Under bolagets livstid har man tagit in kapital vid fem olika tillfällen. Lina Andersson berättar att de redan tidigt hade ett bra kontaktnät i investerarvärlden. Delvis för att hon jobbade på North Kingdom – en digitalbyrå med flera internationella kunder på cv:t.
“Plus att en av mina medgrundare Johan Schiller (svensk finansman, Breakits anm.) sedan många år har ett väl upparbetat nätverk. I ärlighetens namn tror jag vi hade haft det mycket svårare att ta in kapital om Johan och North Kingdom inte hade funnits med i bilden.”
Vår strategi blev istället att undersöka mer lokalt
“Vi förstod väl ganska tidigt att det skulle vara tidsödande att direkt vända sig till de allra största investerarna innan vi hade ett starkt case. Vår strategi blev istället att undersöka mer lokalt och det resulterade i att både Norrlandsfonden och Partnerinvest, plus några privata investerare gick in.”
Med det första kapitalet hade de möjlighet att bygga produkten, jobba på siffrorna och visa på skalbarhet.
“Det var nog tur att vi kunde ta vår idé till marknaden med begränsade medel. Om det hade krävts ordentligt med kapital från början så hade vår strategi med lokala investerare i fas ett inte fungerat."
Såna frågor hade Stockholms-bolag sluppit
I fas två hade Once Upon ett bra case att visa upp, men det var ändå svårt att väcka intresset hos de större fonderna i Stockholm, berättar Lina Andersson.
“Vi fick en hel del frågor om det exempelvis fanns tillräckligt med talang för att rekrytera ett team i Skellefteå. Nu gissar jag bara, men det är antagligen frågor som ett bolag i Stockholm sluppit undan. Spintop Ventures var den riskkapitalfond som ändå vågade satsa på oss.”
Några år senare fick Once Upon, via en av sina ängelinvesterare, kontakt med Verdane. De intervjuade hela teamet och lyssnade på presentationerna. Verdane investerade i slutet av 2020 och det var den senaste rundan.
Lina Andersson säger avslutningsvis:
“När vi under den här tiden jobbat för att ta in kapital har vi aldrig gjort avkall på det vi tror på, både vad gäller vår produkt och riktningen för företaget. Hur vi gör grejer och formar vår organisation är en stor del av vad vi är och en förutsättning för att min och vår passion ska blomstra."
***
Läs gärna övriga delar i granskningen:
1. Inget riskkapital till förorten – Stureplan fortsätter gräva guld
2. Därför missar pengarna förorten: "Investerarna måste gå utanför sin komfortzon"
***
Är du en startup som letar kapital och vill bygga nätverk? Ansökan till Shift har nu öppnat – sök redan idag! Vi har ett nytt upplägg som du kan läsa om här. Vi ses!
