Om man kraftigt reducerar en affärsplan kommer det som blir kvar i bästa fall ha två väldefinierade beståndsdelar. Ett problem och en lösning. I fallet Relox Robotics är det så.
Problemet är att det på övningsområden, driving ranges, på golfklubbar runt om i världen slås ut mängder av bollar. De måste samlas in igen. Det görs visserligen redan idag, men då ofta med hjälp av en gammal traktor som kostar att köra.
Relox lösning, som ännu inte kan sägas vara fullständigt färdigutvecklad, syftar till att reducera både tiden och de direkta kostnaderna för uppsamlingen. Konkret handlar det om en egenutvecklad robot som släpps ut på fältet för att automatiskt samla ihop bollarna och sedan tömma dessa i en maskin så att de snart kan slås ut igen av andra golfare.
Den bakomliggande logiken är alltså lätt att förstå. Det är även potentialen. Det finns cirka 38.000 golfbanor runt om i världen. Idag har Relox, som vill bli världsledande, sin lösning på cirka 20 av dem, en ökning från fyra i slutet av 2021. Det überambitiösa målet är nyligen satt till 5000 robotar i drift inom fem år.
“Automatiserad bollplockning kommer att finnas överallt. Det är bara en tidsfråga. Man ska ju inte behöva sitta i en traktor. Sedan får vi se om det är vi eller någon annan som löser det. Vi är i alla fall tidigt på bollen”, säger vd:n och medgrundaren Marcus Olsson.
Men vi tar det från början.
Begynnelsen
Tillsammans med de två övriga grundarna Fredrika Kringberg och Martin Åkerblad är det nämnda Marcus Olsson som ligger bakom Relox.
Ett tankefrö började gro i hans hjärna när han som 16-åring stod på driving rangen på Brollsta golfklubb norr om Stockholm.
“Det kändes som att traktorn alltid var ute och plockade bollar. Jag ville ju inte träffa traktorn. Så mitt fokus var mer på att vrida siktet bort från den, och inte på att träna. Det var frustrerande. Det här måste gå att göra smartare, tänkte jag redan då. Sedan dess har det legat i bakhuvudet”, berättar han.
Ganska många år senare, på KTH, lärde han känna Fredrik Kringberg. Duon började samarbeta när de på en mekatronikkurs fick i uppgift att skapa något som band samman hård- och mjukvara och som hade någon form av intelligens.
“Då kom idén från Brollsta tillbaka”, berättar Marcus Olsson.
De bestämde sig för att åka ut till golfklubbar i Stockholms närområde för att sondera och få tips.
“Vi tog pappas bil och tog med vår prototyp som inte var större än en laptop. Sedan åkte vi ut till banorna utan att ha några inbokade möten. Alla var superintresserade och vi fick mycket gehör. Då insåg vi att det inte bara var vi som trodde på det här, utan att det även fanns kunder som gjorde det”, minns Marcus Olsson.
Men ungefär då, när planerna på ett eget bolag började bli konkreta, fick de nys om att det redan finns en lösning på marknaden. En robot plockade bollar för fulla muggar på Åkersberga GK.
“Okej, någon annan har redan kommit på det. Då slutför vi vår prototyp och sedan struntar vi i det”, beskriver Marcus Olsson den initiala besvikelsen.
De hämtade in mer information om den blivande konkurrenten, Belrobotics (se nedan), och tyckte sig se brister i både produkt och upplägg. Samtidigt började universitetsstudierna gå mot sitt slut. Det fanns vid den tidpunkten, 2018, ett skriande behov av ingenjörer. Relox grundare stod vid ett vägskäl.
“Vi hade ingen fungerande produkt och inga pengar. Vi hade inte ens startat ett bolag. Jag och Fredrika satt där och vi fick flera jobberbjudanden. Det låg verkligen anställningskontrakt framför oss som bara vara att signera”, berättar Marcus Olsson.
De bestämde sig trots allt för att ge roboten en chans och lockade samtidigt in pluggkollegan Martin Åkerblad i det nybildade bolaget. Deras fokus låg då på att få fram en produkt som de snart kunde börja sälja. Det visade sig vara lättare sagt än gjort.
Vågade inte lämna roboten ensam
Relox robot påminner i grunden om en villagräsklipparrobot: Batteri, motor, sensorer och någon form av navigering. Men det finns också några avgörande skillnader.
Den måste till exempel var extremt tålig och all känslig teknik måste vara rejält inkapslad. Golfare kan i allmänhet inte låta bli att sikta på det rörliga mål som en plockrobot utgör. Därtill träffas den givetvis oavsiktligen av hårda golfbollar flera gånger varje dag.
En annan skillnad är att villaklipparen navigerar med hjälp av en tråd som grävs ner runt gräsmattan. Något sådant skulle av olika anledningar inte vara optimalt när det gäller bollplockning. Det behövs något smartare, bland annat för att roboten bör prioritera de områden där det ligger mest bollar. Svaret blev en satellitbaserad lösning i form av GPS.
Men det var också här Relox stötte på de största stötestenarna i de många produktutvecklingsvarven – i samspelet mellan motorer, sensorer och GPS-signaler.
“Här var investerarna frustrerade ett tag. Det tog faktiskt ett helt år för att komma till stadiet där roboten körde från A till B. Men sedan var det ju lätt att få till B till C. Och därefter kunde vi täcka en hel yta bara en månad efter det”, berättar Marcus Olsson.
Nu finns lösningen som tidigare nämnts på över 20 övningsområden och Marcus Olsson och de andra tror att det flesta barnsjukdomar är botade.
“I början vågade vi knappt lämna roboten. Vi visste ju inte vad som skulle kunna hända, vi hade ju så lite drifttid och information. Så i början satt vi i bilen och tittade på roboten. Den gick i sönder titt som tätt och sedan åkte vi tillbaka till labbet. Och sedan ut igen och så satt vi där och tittade. Vi höll på så i flera veckor”, minns grundaren.
Det var för tre, fyra år sedan. Nu lägger de mycket energi på att göra hela systemet mer robust och skalbart. Men det händer ständigt saker som varit helt omöjliga att förutse vid ritbordet.
Det här året har våra partners gjort en installation på en driving range var femte dag i snitt
“Ljunghusen, som ligger precis vid havet i södra Sverige, ringde och sa att de hade högvatten. Vad betyder det frågade jag? Det är två decimeter vatten över hela rangen fick jag till svar. Vår robot är ju inte tänkt att simma under vatten, det är inte riktigt så vi har byggt den”, exemplifierar Relox vd.
Tidigare har någon från teamet åkt ut för att avhjälpa fel. Marcus Olsson berättar att han har kört från Stockholm till en klubb på västkusten för att sätta in en kontakt som satt lite löst. Det har, berättar han med suck, dessutom hänt två gånger.
Men nu får Relox support- och installationshjälp av det Halmstadbaserade bolaget Range Servant, en av de ledande aktörerna i världen vad gäller utrustning till just övningsområden inom golf.
“Det har blivit ett väldigt tätt samarbete”, berättar Marcus Olsson.
Range Servant har blivit Relox partner och främsta återförsäljare. En övervägande del av de nuvarande kundavtalenl är ett resultat av samarbetet.
Fältet ligger öppet
Relox främsta konkurrent i dagsläget är Belrobotics. Det belgiska bolaget, som sedan några år tillbaka har japanska ägare, installerade sin första automatiska bollplockare redan 2008 och har nu 290 robotar i drift. Bolaget satte ut sin första robot på svensk mark 2014.
“Det här året har våra partners gjort en installation på en driving range var femte dag i snitt”, säger Belrobotics försäljningschef Diederick Geerinckx till Breakit.
Han kan inte namnge någon konkurrent och har heller inte hört talas om Relox, men säger att det finns flera aktörer som håller på att ta fram prototyper.
Marcus Olsson lyfter fram att Relox lösning har högre kapacitet än Belrobotics. Dessutom finns det en konkurrensfördel i samarbetet med Range Servant, enligt honom.
“Marknaden är stor och i slutändan blir bådas erbjudande bättre av konkurrens”, säger Marcus Olsson.
Utöver Belrobotics finns det möjligen ett större hot i form av de stora jättarna som redan har sina maskiner (huvudsakligen klippare) ute på golfbanorna, men som hittills inte brytt sig om bollplockningen på driving rangen: svenska Husqvarna och amerikanarna Toro och Deere.
“De verkar inte vara så intresserade av plockningen. Det är så litet för dem jämfört med gräsklippningen. Men skulle de gasa så skulle det kunna hända saker ganska snabbt”, säger Marcus Olsson om hotet från de tre nämnda bolagen som var för sig omsätter många, många miljarder kronor.
Det finns cirka 38.000 golfbanor i världen och man kan på goda grunder anta att det finns åtminstone ytterligare ett par tusen driving ranges. Omkring 500 av dem ligger i Sverige.
Den svenska marknaden är alltså liten. Banorna är koncentrerade till framför allt de brittiska öarna och på andra sidan Atlanten.
“Nästan varannan golfklubb finns i USA. Det är en ganska intressant marknad med andra ord. Får vi en fot där, så blir det en helt annan tillväxt såklart”, säger Marcus Olsson.
Relox kom fram till priset på tjänsten genom att ta kontakt med nästan 100 golfbanor. Variationen var stor men startupbolaget kom fram till att klubbarna i snitt la motsvarande omkring 10.000 kronor i månaden på att plocka bollar på övningsfältet. Relox, som delar med sig av intäkterna till partnern Range Servant (Marcus Olsson vill inte avslöja hur mycket), la sig något lägre än det.
Nyligen satte styrelsen upp ett mål för Relox att jobba mot. Om fem år ska bolaget har sålt 5000 robotar. Lyckas bolaget infria det kommer omsättningen uppgå till åtminstone ett par hundra miljoner förutsatt att affärs- och prismodellen inte förändras väldigt mycket från idag.
“Det låter som absurda volymer, men målet hjälper oss tänka till i de vägval vi måste göra”, säger Marcus Olsson.
Tanken är att inträdesbarriären ska vara låg för de potentiella kunderna och för närvarande tar inte bolaget ut någon engångsavgift för installationer.
“Vi får mer förfrågningar än vad vi kan hantera just nu”, sammanfattar Marcus Olsson.
Relox har fram till dags dato tagit in sammantaget cirka 25 miljoner i aktiekapital för att finansiera utvecklingen av produkten. En stor del har kommit från Patrik Stymne, en av fem grundare av King, bolaget bakom Candy Crush som grundades 2003, som börsnoterades elva år senare och som såldes till Activision Blizzard för cirka 50 miljarder kronor 2015.
Man kastas runt väldigt mycket och det är en utmaning
Patrik Stymne hörde själv av sig till Relox-teamet hösten 2018. Han hade ett problem på sin tomt som eventuellt kunde lösas med en självgående robot och på något sätt nosade han rätt på Relox.
“Han bjöd hem oss på fika och vi fick höra hela resan med King. Och vi fick berätta vad vi skulle göra med vår produkt. Precis innan mötet var slut så sa han att han kunde tänka sig att investera i vårt bolag. Jag tror på er, sa han”, berättar Marcus Olsson.
Det egna kapitalet utökades strax efteråt med ett par miljoner och Relox fick utrymme att anlita personer som ostört kunde fokusera på produktutvecklingen. Idag är Patrik Stymne största ägare tillsammans med Marcus Olsson och Fredrika Kringberg.
Antalet aktieägare uppgår till drygt 20. Relox senaste kapitalrunda slutfördes nu under hösten och omfattade 11 miljoner kronor varav en ganska stor del kom från Almi Invest.
Entreprenörerna sökte egentligen 15 miljoner och då ingick en utfästelse om att de pengarna skulle räcka för att nå lönsamhet inom ramen för golfsatsningen.
“Eventuellt räcker även 11 miljoner kronor för att nå dit. Men det är upp till bevis”, säger Marcus Olsson.
Vägen framåt
Med det nya kapitalet i ryggen har Relox två saker högst upp på prioriteringslistan: Färdigställa produkten (bland annat skapa en app för användarna) och USA.
“Det finns ett jättestor mässa i Orlando i slutet av januari. Det är den största golfmässan i världen. Tills dess ska vi ha det mesta klart”, säger Marcus Olsson bestämt.
Han medger samtidigt att han av olika naturliga skäl har svårt att hålla fokus på de två översta punkterna i todo-listan. Om man är vd för ett startup-bolag innehåller listan väldigt många fler punkter som också pockar på uppmärksamhet.
“Det är högt och lågt. Det är samtal från kunder, från investerare, och potentiella nya investerare, och från bolag som vill samarbeta. Och sedan gäller det att ha koll på ekonomin och ha kontakt med vår säljare Mats. Man kastas runt väldigt mycket och det är en stor utmaning”, konstaterar Marcus Olsson.
Marcus Olsson och de andra i grundarteamet hade redan från början en dröm om att applicera den nu framtagna lösningen på områden som har större positiva återverkningar på miljö och människor än vad bollplockning har, exempelvis minröjning och jordbruk. Ett jättebolag inom den senare kategorin har nyligen hört av sig.
“Vi kan inte springa på allt. För då kommer detta att falla sönder. Då har vi bara halvbra saker överallt. Nu måste vi fokusera på kärnan och få det att fungera. Men det finns en utmaning i det eftersom vi tycker att det är så kul med teknik och utveckling”, säger Marcus Olsson.