Först och främst: tusen tack för alla mail och inspel om förra veckans vd-resa, om att det stormar på Breakit. Jag ska skriva mer om detta för det verkar vara ett ämne som många känner igen sig i. Men nu: veckans insikt.
"Vad gör vi för fel?!"
Det hade gått så bra för oss så länge. Lanserade vi ett nätverk sålde det slut direkt. En kurs vi gick ut med kunde dra in en halv miljon kronor och förra året växte vi med över 50 procent.
Men så här under första kvartalet kände jag bara att det gick...segt. För första gången i Breakits (i och för sig ganska korta) historia fick vi lägga ner ett nätverk, CFOs in tech, innan det ens hade lanserats. Kostnaderna för vår marknadsföring i sociala medier sköt i höjden och konverteringen dök.
Var det Ukraina? Stundande lågkonjunktur? Eller, ve och fasa, hade vi tappat vår "gnista"? Mina tankar snurrade när jag för någon månad sedan satt och tittade på våra olika dashboards.
Ve och fasa, hade vi tappat vår "gnista"?
Extra jobbigt kändes det då vi precis fått in några nya personer hos oss, och som på grund av ovan anledning möttes lite av inställningen: ”Eh alltså, det brukar inte gå såhär trögt…”.
Jag vaknade till liv
Så i veckan skulle jag skicka ut en uppdatering om första kvartalet till Breakits aktieägare. Böckerna var stängda så jag hade nu siffrorna framför mig.
Lite halvt stressad och trött efter en dålig natts sömn (min gravid-mage håller mig vaken) satt jag där och klickade runt i vårt ekonomisystem.
Och plötsligt var det som att jag vaknade till liv.
För det första kunde jag se svart på vitt att vi under första kvartalet växt med 47 procent jämfört med samma period förra året, från 7 miljoner kronor till 10,3. Jag visste förstås redan att vi växer, men dels hade det börjat ta rejäl fart i mars och dels var det först nu jag kunde jämföra totalen mot förra året.
Plötsligt blev det tydligt att min känsla inte alls backades upp av siffrorna. Jag hade drabbats av det typiska vd-draget: att bara se problemen.
Jag hade drabbats av det typiska vd-draget: att bara se problemen.
Pulsen gick upp – jag fick en insikt
Men det var en annan upptäckt som fick min puls att gå upp rejält. Jag lutade mig närmare skärmen och fortsatte att klicka på staplarna, med en stigande upphetsning.
Där det känts som segast under första kvartalet var på nätverk, event och vissa kurser. Men intressant nog var det här vi hade växt som mest, såg jag när jag ställde våra olika affärsområden mot varandra. Hela 87 procent tillväxt stod detta affärsområde för, tätt följt av 72 procent tillväxt på Breakit premium och 27 procent på annons och partnerskap. Samtidigt som vinsten ökat.
Hur kunde jag gå runt och tycka att allt gick dåligt när siffrorna så tydligt visade något annat?
Insikten slog ner som en bomb, så fruktansvärt enkel att den nästan är pinsam att skriva ut, men här kommer den:
Vi växer för att vi testar fler idéer. Men ju fler idéer vi testar, kommer vi också att misslyckas med fler.
Insikten slog ner som en bomb, så fruktansvärt enkel att den nästan är pinsam att skriva ut.
Tillväxten större än flopparna
Låt mig förklara hur jag menar med ett exempel:
För ett och ett halvt år sedan lanserade vi vårt vd-nätverk CEOs in tech. Det sålde slut på två veckor och vi var själaglada. Men då är det också en målgrupp vi vet att vi når, som är relativt stor och med facit i hand ett ganska säkert kort för Breakit.
Sedan dess har vi lanserat ytterligare fem nätverk för olika yrkesgrupper, plus en rad kurser, event, webinars och annat. Vi har kort sagt brassat på rejält.
Självklart kommer vi då också att misslyckas mer – eftersom alla idéer inte kommer att flyga. Det är ren matte. Det kan också bli så att vissa satsningar kannibaliserar på varandra, vilket jag inte tycker att man ska vara rädd för. Det viktiga är ju att tillväxten (och vinsten) är större än de floppade idéerna. I vårt fall: 87 procent.
Självklart kommer vi då också att misslyckas mer – eftersom alla idéer inte kommer att flyga. Det är ren matte.
Balansgång mellan ett halvtomt och halvfullt glas
Det här är kanske så självklart att du som läsare himlar med ögonen åt mig. Men själv fick jag ett smärre heureka-ögonblick (säger man så?) där jag satt framför mina siffror.
Några fler insikter av detta:
- Självklart måste målet vara att lyckas med så mycket som möjligt. Det går ju inte att skjuta ut alla idéer man har hej vilt och hoppas på att någon funkar. I vårt fall är det till exempel mycket jobb bakom ett nytt nätverk eller en ny kurs, så vi måste göra vår läxa. Men samtidigt: för att börja lyckas med fler idéer behöver du också floppa – det är då du lär dig.
- Det är en balansgång mellan att se glaset halvfullt respektive halvtomt. Å ena sidan vill jag förstås fira med Breakit-gänget så mycket det går. Men det är också jätteviktigt att våga prata om vad som floppat. Jag gillar inte när våra veckomöten bara handlar om hur bra allt går, för jag vet ju att det inte är sant. Men då behöver man också ha en så pass trygg miljö att folk vågar säga när något gått fel.
- Affärsutveckling är så otroligt viktigt. Som min mentor och tidigare kollega Anders Andersson, 76, som grundat tidningen Driva Eget där jag förut var chefredaktör, brukar säga: Man kan aldrig stå still som bolag, då dör man till slut. Särskilt i tider som dessa när världen snurrar allt snabbare.
Så hur slutade det? Glad i hågen drog jag iväg mitt ägarbrev och gick och unnade mig en cappuccino – dock med brasklappen att det är osäkra tider så det är inte säkert att vi kan hålla samma tillväxttakt. Men mer om hur jag resonerar kring det nästa vecka.
Trevlig helg!
Camilla Bergman
Vd på Breakit
PS: Jag blir så glad för alla inspel och tankar ni mailar. Hör gärna av dig på camilla@breakit.se.