Diskussionen om hur män och kvinnor i toppskiktet i det nya näringslivet klär sig blossade upp av en slump på Breakits redaktion häromdagen.
Poddjätten Acast mejlade över några nya pressbilder på deras vd, Adam Ross. En kollega påpekade att han på sina tidigare pressbilder haft på sig kostym, medan han nu var han klädd i en avslappnad skjorta och kepa.
Som av en händelse hade Vogue Scandinavia precis publicerat ett reportage med Pernilla Nyrensten, vd och grundare av börsnoterade Revolution race. Glamorös, stylad och stilig kan beskriva hur hon såg ut på bilderna. Men det är inte långt ifrån hennes vanliga stil: på alla bilder jag hittills sett är Nyrensten alltid fixad från topp till tå.
Kontrasten mellan den manlige vd:n i keps och den kvinnliga i kostym fick mig att reagera. Är det inte nästan alltid så i tech-Sverige? Att kvinnliga näringslivstoppar är toppfixade, och manliga raka motsatsen. Exempel på profiler som flera gånger dykt upp i en tämligen avslappnad stil är Klarnas Sebastian Siemiatkowski och Spotifys Daniel Ek.
Jag kan inte ens minnas när jag senast såg eller träffade en kvinna i jobbsammanhang som inte såg mer eller mindre stylad ut. Jag har hört mig för och ofta så uppfattas techsnubbar i t-shirt eller hoodie som sköna lirare som vet hur man bygger bolag.
Män och kvinnor måste förhålla sig till helt olika regler
Tar man upp det här hör man ofta argumentet att man får klä sig som man vill. Det är självklart att man får. Men det är inte så enkelt om du är kvinna. Life is a game of appearance. Och män och kvinnor måste förhålla sig till helt olika regler. En kvinnlig vd skulle aldrig kunna klä sig som männen i tech-Sverige.
För att citera Breakits vd Camilla Bergmans inlägg i debatten på redaktionen:
“Vi lever i ett patriarkat där jag som kvinna ALDRIG skulle accepteras på samma sätt om jag gled in i hoodie och trasiga jeans, osminkad med tofs på huvudet. Kvinnor ska se ut som en perfekt instagram-bild medan männen anses framgångsrika och coola i keps och hoodie.”
Jag kan inte annat än hålla med. Ju mer jag tänker på det här desto mer förbannad blir jag. Nu är jag ingen toppchef ännu, men jag kan bjuda på egna erfarenheter ändå.
Jag kan vara ärlig och säga att jag bär dem av en strategisk anledning. Låter det löjligt?
Det första som hörs när jag går in i ett rum är ljudet från mina klackar. Jag kan vara ärlig och säga att jag bär dem av en strategisk anledning. Låter det löjligt? Kanske. Men det är uppenbart för mig att jag får ett helt annat bemötande, av såväl män som kvinnor oavsett rank, om jag har på mig klackar istället för platta skor. Och jag är inte ens vd.
Det kryllar alltså av hoodies och t-shirts bland männen men kvinnornas klädstil är långt ifrån lika avslappnad. Så hur kommer det sig? Att vi lever i ett patriarkat, säkert. Eller så är det för att näringslivet fortfarande främst domineras av män. Samtidigt har det, bland många klassiska affärsmän, kommit ett hav av grabbar som startat techbolag och bara råkat bli vd:ar. Kvinnor är fortfarande underrepresenterade i allt vad busniess heter. I tillägg ställs det som vi alla redan vet en himla massa krav på hur kvinnor ska se ut. Åter till det där vanliga argumentet: “man får klä sig om man vill.” Vad man får och faktiskt behöver förhålla sig till är två helt olika saker.
Vad kan vi göra åt det? Om du har lösningen får du mer än gärna höra av dig.
Jag längtar efter dagen det inte längre spelar någon roll vad jag har för skor.
Nyfiken på mer? I det senaste avsnittet av Breakits podd diskuterar Stefan Lundell och Åsa Johansson klädkoden i tech-sfären.