När jag gick och la mig igår kväll hade jag redan rubriken till denna krönika klar: “Netflix-stjärnan nobbade mig – då bjöd jag hennes mentor på lunch”.
Planen var att skriva lite småputtrigt men ändå vasst om Netflix nya serie “Snabba Cash”.
I onsdags käkade jag nämligen lunch med riskkapitalisten Tatiana Shalalvand. Hon berättade hur hon hjälpt huvudrollsinnehavaren Evin Ahmad att fatta språket och koderna i tech-världen som skildras i serien.
Någon vecka tidigare hade jag på alla upptänkliga sätt ansträngt mig för att få en exklusiv intervju med Evin Ahmad – men Netflix PR-team gav mig nobben. Istället lät de min gamla arbetsgivare DI Weekend göra ett stort porträtt på Netflix-stjärnan.
Förnedringen var totalt och nu var jag ute efter hämnd. Den skulle utkrävas i en krönika som jag alltså redan bestämt rubriken till. Nu skulle den bara författas.
Det var alltså min plan när jag rörde mig mot sovrummet på torsdagskvällen.
Men så fick jag syn på ett SMS i min mobil. Det var skickat från en av Sveriges framgångsrikaste investerare tillika miljardär. Budskapet var faktiskt smått alarmerande.
Tidigare under dagen hade vi båda två himlat med ögonen över värderingen av Hemnet. Påstridiga mäklare försökte sälja på miljardären aktier i den kommande nyemissionen och jag påmindes samtidigt om att bolaget bara några månader tidigare varit värt ungefär hälften så mycket.
När jag då, i slutet av november, fick nys om att Hemnet skulle noteras hoppades de gamla ägarna på en prislapp runt 6 miljarder kronor. Nu ryktas det istället om en värdering på 10 miljarder kronor.
Visst Hemnet är superlönsamt och gjorde i fjol en rörelsevinst före avskrivningar på 202 miljoner kronor men det blir ändå en vinstmultipel (dessutom beräknat på det snälla ebitda-måttet) på 50 gånger.
Det var en datapunkt som fick mig att skaka på huvudet och fråga min miljardärskompis, via SMS, om han någonsin upplevt ett lika hett klimat för börsnoteringar. Hans svar var talande.
I SMS:et, som jag läste sent igår kväll, skrev han:
“Det är väldigt likt 1998/1999 när allt som kunde föstes in under begreppet “IT” och gjorde att saker kunde värderas upp och kapital resas (billigt). Nu är det dock upphöjt med tio. Det KAN inte sluta bra”.
Där och då insåg jag att jag måste ta mitt journalistiska ansvar. Strunta i att skriva en självömkande och navelskådande text om en Netflix-serie och istället vidarebefordra varningen från stjärninvesteraren.
Nu är uppdraget slutfört.
Trevlig helg!