“Breakit testar Zoom”.
Jag hittar de tre orden inskrivna i min kalender för exakt ett år sedan. I retroperspektiv är meningen så gulligt...naiv. Jag minns hur vi alla kopplade upp oss på skärmen, skojade om hur stelt det var och loggade ut. Bara för att logga in igen, och igen, och igen – i ett år.
Nu sitter jag här och gör något sorts mentalt bokslut över året som varit. Vad tar jag egentligen med mig? Vilka lärdomar drar jag? Vad önskar jag att jag hade vetat? Låt oss titta på det!
Teamet är verkligen allt – särskilt i tuffa tider
Under mina år som journalist har jag intervjuat mängder av entreprenörer och ledare och ställt frågor om affärsmodellen, strategin, kunderna och försäljningen. Viktiga saker förstås, men nu när jag själv är vd inser jag att det finns en sak som är viktigare än allt annat: människorna du jobbar med. För utan dem blir ju ingenting av det där gjort.
Under året som varit har mina kollegor på Breakit på ett helt fantastiskt sätt kavlat upp ärmarna och levererat otroliga resultat. Från att skriva journalistik jag knappt kan beskriva hur bra det är, till att ställa om hela eventverksamheten, utveckla en kursverksamhet, slå våra säljmål hemifrån köksbordet och leverera fantastiskt material till våra kunder.
Allt detta har fått mig att inse att jag behöver lägga ännu mer tid och omsorg på mina kollegor. Inte bara genom att buda hem godis (det kostade 600 kronor att skicka hem ett påskägg till vår nyhetschef Jon Wahlqvist!), utan genom att prata med dem, lyssna in deras idéer och skapa förutsättningar för att de ska växa.
Det har kanske inte varit det bästa året om man ser till antal tjafs
Självklart är jag inte mer än människa, dessutom med en fullspäckad kalender som också jonglerar kundbesök, en mejlkorg som aldrig tar slut och familj, men insikten efter detta år är att skapa mer luft till människorna jag jobbar med.
Stäng ner Slack – slipp bråken
Helt ärligt: det har kanske inte varit det bästa året om man ser till antal tjafs mellan mig, Stefan och Olle, Breakits grundare. Vi har helt enkelt haft vår beskärda del av irritation sinsemellan om man säger så (samtidigt som vi haft helt grymma stunder också, vill jag ändå tillägga!).
Jag har funderat på varför, och kommit fram till att en stor orsak är att vi inte pratat lika mycket med varandra. Det finns såklart massor av fördelar med att jobba på distans, men en sak som verkligen riskerar att gå åt skogen är kommunikation. Även om man vet att man ska ta saker muntligt är det så lätt att dra iväg ett mejl eller ett Slack-meddelande. Och så är den där långa, infekterade konversationen ett faktum. Extra lätt är det när man som vi kommit så nära varandra att vi liksom släppt på vissa “artighets-spärrar”.
Vad vill jag då ha sagt med detta? Att vi måste sluta slacka och mejla så mycket, och börja prata.
Ett av de mest framgångsrika bolagen som startats på distans är Trello, det amerikanska techbolaget som såldes häromåret till Atlassian för i runda slängar 4 miljarder.
Trellos grundare Michael Pryor vet ett och annat om hur man organiserar arbete – själva verktyget Trello är ju to do-listor för team – och dessutom satt teamet som sagt på olika platser redan från början.
Hans viktigaste lärdom om Slack och liknande tjänster: Det är extremt viktigt att direkt sluta chatta och gå över till ett telefonsamtal när medarbetare börjar bli irriterade på varandra. Det ska man göra på sekunden.
Jag vet inte riktigt vad som var vändningen för oss tre, kanske var det bara ljuset som kom tillbaka vilket gjorde att vi började gå walk and talks och ringa varandra mycket mer. För sedan dess har vi inte haft en enda sur min.
Rekrytering är det viktigaste en vd kan göra – även ett corona-år
“När jag tittar i mina anteckningar är det två saker du verkar ha problem med: att få ihop din tid – och rekrytering”.
Min mentor Lars Dahmén, som jag tog en kaffe med igår, konstaterade detta faktum och han har en poäng. Jag ältar rekrytering – jämt. Är det inte en ny roll som ska tillsättas och som jag behöver vända och vrida på, så är det en pågående rekryteringsprocess eller någon jag träffat. Tankarna maler ständigt kring just rekrytering.
Är jag paranoid? Kanske.
Är jag paranoid? Kanske. Men efter året som varit, som fått mig att ännu mer inse vikten av att jobba med rätt personer, så är jag faktiskt bara mer övertygad. Rekrytering är det viktigaste en vd kan hålla på med. För som jag konstaterade i punkt 1 här ovan: teamet är allt. Och rätt person kan göra en enorm skillnad.
Däremot är det kanske inte så sunt att älta så mycket som jag gör. Därför har jag under det här året steg för steg utvecklat en process som vi kommer att använda i alla rekryteringar på Breakit. Den består av allt från intervjuer till case, personlighets- och intelligenstest och referenser. Är det inte jag som håller i rekryteringen tar jag alltid en sista intervju.
Det är inte bara för Breakits skull, utan även för kandidaten. Förhoppningsvis ska vi jobba ihop i många år, och då är några timmar hit eller dit ingenting.
“What you measure is what you get”
Den gamla management-klyschan har jag, troligtvis till mina Breakit-kollegors förtret, bara fått mer fog för under corona-året. Redan när vi började jobba på distans hade vi satt upp mål, och under året har de tweakats för att passa läget just nu (vi har tre målperioder under ett år).
Jag är övertygad om att de har hjälpt oss att hålla fokus, och för mig som vd har det varit skönt att ha målen att luta mig mot.
Självklart har jag fått påminna och ibland handgripligen gå in och djupdyka i varje mål (vår säljchef Muntaga beskrev det häromveckan som “Camillas uppsträckning”), men överlag har det fungerat över förväntan. Jag är enormt imponerad över hur alla breakers slitit med detta.
Däremot har det tagit tid för mig att verkligen inse vad vi ska mäta. Vad är det som på riktigt skapar värde för Breakit? Det hänger nog ihop med att målen ju måste kopplas till bolagets mission och strategi, och det i sin tur tar tid att verkligen hitta som relativt nytt bolag. Min lärdom här är att det måste få ta tid, även om man kan testa under tiden.
Vissa mål har vi, efter att vi börjat jobba med dem, tvingats inse att de blivit fel. Andra har varit direkt avgörande för framgång. Jag måste få dela med mig av ett sådant konkret exempel:
Ett av eventavdelningens mål är att vi ska ha 4 av 5 i betyg i snitt på vårens event, en utmaning då folk generellt ger lägre betyg på digitala aktiviteter. På ett av våra event fick vi 3,9, och på ett annat 4,0. Eventavdelningen riskerade alltså att misslyckas med hela målet såvida vi inte höjde snittbetyget. Vad hände? Jo, Olivia och Diana utvärderade, tweakade utefter enkäterna som skickades ut efteråt och nagelfor hela det kommande eventet för att täppa till saker som kunde sänka oss. Betyget på senaste träffen? 4,4!
Lärdomen? Hitta rätt mål, tweaka, följ upp, följ upp, följ upp – och ge inte upp.
All förändring börjar med dig själv
Att leda genom corona är ju många sätt en förändringsresa. Tufft läge uppstår och du behöver vrida om både sättet du jobbar, kanske organisationen och hela affärsmodellen.
Men för att förändra andra behöver du ju någonstans börja med dig själv, hur klyschigt det än låter.
Det går inte att säga att en pandemi är annat än fruktansvärd, men jag kan inte komma ifrån att alla de situationer som uppstått lärt mig så mycket om mig själv. Hur reagerar jag i vissa lägen? När är jag som bäst? När är jag som sämst? Och kanske den viktigaste insikten av dem alla: att jag fixar det. Förhoppningsvis är vi fler som känner så.
Hur har ditt år varit? Mejla gärna mig på camilla@breakit.se. Läs gärna också Jessica E Lessins (chefredaktör för amerikanska The Information) krönika på samma tema – superintressant. Så länge – lycka till!
Varma hälsningar,
Camilla Bergman (ja, jag har bytt efternamn!)
LÄS MER: “Camilla Bergman: Jag har 100 dagar på mig att vända Breakit – häng med på min resa”