För någon veckan släpptes den årliga jämställdhetsrapporten från Allbright och den målade upp en kultur bland svenska tech-bolag som var allt annat än välkomnande för någon annan än vita män.
Vi på Boozt var ett av de bolag som lyftes fram och bilden av oss var inte direkt smickrande, det insinuerades att vi överhuvudtaget inte bryr oss om jämställdhet.
Även om såna påståenden kan vara skadliga för ett företag är det inte något jag vanligtvis väljer att lägga så stort fokus på i mitt arbete. Men efter att ha fått ett nedlåtande mejl från en besviken kund som läst om Boozt i media blev det personligt. Detta är bakgrunden till att jag skriver detta debattinlägg.
Jag och min make (då främlingar) påbörjade våra karriärer samma dag, i samma bolag och vi kom att tillbringa nästan ett decennium på konsultfirman Deloitte innan jag gick vidare till Boozt och han gav sig in i start-up-världen.
Under dessa år arbetade vi båda hårt – och vi älskade det. Att jaga debiterbara timmar och samtidigt ta hand om två små barn var inte direkt enkelt, men vår arbetsgivare gjorde inte skillnad på våra möjligheter och jag valde att inte gifta mig med en dinosaurie.
För mig är detta nyckeln till jämställdhet – välj rätt arbetsgivare och välj rätt livskamrat.
Efter fyra år på olika positioner i Boozt fick jag nu ställa mig frågan om vi har en kultur som missgynnar kvinnor?
Och nej, jag tycker inte det – inte alls. Jag, precis som många andra föredrar en direkt ”no-bullshit”-mentalitet. Jag kan ta tuffa beslut och hantera konflikter. Vi hjälps åt för att göra rätt.
Jag kan vara hård och jag kan vara mjuk. Det är inte statiskt och mina kollegor är likadana. Vår vd Hermann Haraldsson brukar ofta säga att han gillar när anställda visar sina känslor, eftersom det betyder att de bryr sig.
Det är bra, för känslor har jag gott om, så när jag gråter av frustration eller för att jag tvivlar på mig själv sker det inte bara hemma. Det händer också på vårt kontor, inför mina kollegor och jag tror helt ärligt inte att de störs så mycket av det.
Vi är människor, inte stereotyper.
Boozt, som de flesta andra snabbväxande bolag som konkurrerar med stora internationella spelare har inte råd att anställa någon annan än de absolut bästa. Oberoende av om personen är en man eller kvinna, vilket land som utfärdat dennes pass eller vem de har valt att dela sitt liv med.
Ska vi växa och nå våra mål måste vi ha de bästa talangerna. Det är väldigt enkel matematik.
Jag hör ofta att Boozt inte är ett ”typiskt svenskt bolag” och det är klart vi inte är. Vi har 35 olika nationaliteter bland våra 400 anställda. Vi har olika sociala bakgrunder. Respekt måste du förtjäna.
Den kommer inte per automatik. Att ditt CV är imponerande ger dig ingen räkmacka. Högutbildad – strålande, men självlärd specialist går lika bra – oavsett om du är nyanställd eller en inventarie.
Hårt arbete är en förutsättning och kan du visa att du sätter teamet och bolagets intressen framför ditt ego och samtidigt har självdistans så kommer du långt.
För närvarande är vi två kvinnor i ledningsgruppen och en kvinna sitter i vår styrelse. I en perfekt värld skulle detta varit annorlunda. Ett faktum vi alla är medvetna om. När jag kom till Boozt var alla i ledningsgruppen män. De grundade bolaget.
Faktum är att majoriteten av alla tech-bolag startas av män. Så hur kan vi uppmuntra fler kvinnor att starta (tech-)bolag?
För mig är utgångspunkten kompetens, förtroende och att du ger människor de verktyg och möjligheter de behöver för att växa. När jag, en 36-årig kvinna blev finanschef (CFO) för Boozt hade jag ingen tidigare erfarenhet av den rollen.
Jag var verkligen inte det självklara valet för alla, inte heller för mig själv. Jag är hårt arbetande, har tagit risker men jag har framförallt en ledare som tog mig under sina vingar för ett par år sedan och gav mig sitt fulla förtroende. Han har utmanat mig, gett mig massvis med ansvar och innan jag själv visste att jag var redo bestämde han att jag var flygfärdig. Jag hade modet att säga ja.
I en kultur som vår är det svårt att hävda att den person som är mest lämpad för en viss tjänst ska vara en kvinna eller man, svensk eller från Litauen. Det är ingen kvalifikation och det ska det inte heller vara. Detta är kärnan i jämställdhet. Men såklart är det inte svart eller vitt.
Min kollega Sandra utsågs nyligen till HR-direktör för Boozt. Hon var den bästa kandidaten för jobbet. Det faktum att hon precis fått barn och att vi får klara oss utan henne tills dess att hon är tillbaka nästa år är inte relevant. Vi är långsiktiga. Dock blir jag irriterad på mig själv att jag väljer använda henne som exempel för att visa på en meritokratisk kultur.
Vi har ett ansvar att se till att kvinnor har samma möjligheter som män i vårt bolag – och det tror jag ärligt att vi har. Häromkvällen tog jag fram en lista över alla våra anställda och sorterade ut alla med titlarna “CXOs ”, “Managers”, “Directors”, “Head of“ och “Lead”. 60 procent av dessa är kvinnor. Vi är långt ifrån perfekta, men detta ger mig ändå tillförsikt.
När jag imorgon kliver in på kontoret vet jag att jag kommer mötas av kollegor som driver både verksamheten och min egen utveckling framåt. De kommer utmana mina argument, och det motiverar mig.
Det förtroende och möjligheter jag fått kommer jag se till att ge vidare till nästa generation av ledare, kvinnor som män.
Sandra Gadd
CFO Boozt