Finanskrisen 2008 var aldrig i närheten av coronaviruset sett till hotnivå och för en entreprenör är coronakrisen faktiskt mycket värre. En lång rad branscher lider av kollapsad eller kraftigt nedsatt efterfrågan och skräckhistorierna från pressade företagare duggar tätt. Inom butiksnäringen har redan stora konkurser kommunicerats och under måndagen meddelade AB Volvo att de säger upp alla IT-konsulter med kort varsel. Tusentals konsulter berörs.
Vi riskerar plötsligt att se en förlorad generation entreprenörer. Regeringens stödpaket visar att man inte tar deras situation på fullaste allvar då varken Sveriges startups eller småföretagare har fått det likviditetsstöd de behöver för att överleva ett kanske flera månader långt krisläge.
Samtidigt som småföretagarna står för 40 procent av BNP och lejonparten av Sveriges kommunala skatteintäkter, verkar Regeringen ha fokuserat insatserna på storbolag som SAS och Scania. Nu hotar inte bara den värsta ekonomiska krisen i fredstid, men ett splittrat samhälle där företagen och entreprenörerna mister tilliten till Regeringens förmåga att säkra deras förutsättningar att lyckas och bygga välfärden. Det förlorar alla på i längden.
Likviditet till företagarna – som i resten av Europa
Det finns ingen tid att spilla längre. De kommande dagarna och veckorna när löner, hyror och skatter ska betalas in kommer massvis av balansräkningar att implodera. Därför måste staten rädda entreprenörerna från katastrof – även om det innebär att man kastar bort regelboken.
Allvaret förstår man i Tyskland där man nu sjösätter stödpaket riktade till småföretag och frilansare. Entreprenörer ges snabb tillgång till bidrag i och med att utredningarna skjuts på framtiden. Danmark stöttar bolagen med upp till 75 procent av lönekostnaden vid permitteringar för att undvika onödiga uppsägningar. Pragmatisk handling under kris.
De svenska åtgärderna är däremot antingen för begränsade i omfattning eller tar för lång tid. Korttidspermittering – som täcker ungefär hälften av lönekostnaderna för permitterade anställda – kan ett företag börja ansöka om hos Tillväxtverket först den 7 april. Och det finns ingen klarhet kring när pengarna faktiskt kommer att betalas ut till företagen.
Om myndigheterna inte kommunicerar tydligt kring utbetalningar, är risken hög att nödställda bolag tvingas till förhastade avskedningar och konkurser.
Det här handlar inte bara om att hålla ekonomin vid liv – utan också om att på ett mer mänskligt plan skapa förutsägbarhet i skärrade entreprenörers tillvaro. När staten praktiskt taget har förbjudit tusentals restauranger, taxiåkare och kulturarbetare att tjäna sitt levebröd måste man ta konsekvenserna och erbjuda konkreta nödlösningar. Sverige har kassan för att klara det.
Techsektorn kan hjälpa till med finansiering
Just nu riktas blickarna mot lånegarantier och nödkrediter av olika omfattning. Riksbankens likviditetstillskott på 500 miljarder gör dock inget för småföretagarna i praktiken, det är många överens om. Kapitaltillskottet på tre miljarder kronor till ALMI är ett steg i rätt riktning, men varken där eller hos storbankerna finns processerna för att snabbt kunna hjälpa massor av småföretag.
En stor skillnad jämfört med finanskrisen 2008 är att Sverige nu stoltserar med en fintech-sektor i världsklass. Det är något som staten borde kunna dra nytta av.
Varför inte slussa en del av Riksbankens miljarder (som bankerna ändå inte verkar vilja ha) till småföretagarna genom den nya generationen av finansieringsbolag som är utrustade med automatiserade och datadrivna processer? De här bolagen, som inkluderar Capcito, skulle ha förmågan att snabbt hjälpa till med att administrera nödlån till småföretagarna.
Under kommande veckor har regeringen ännu en chans att rädda tiotusentals svenska företag från en säker konkurs, och resulterande massarbetslöshet. Det är en historisk kris vi befinner oss i, och vi behöver kraftfulla och väl kommunicerade politiska manövrer som reflekterar det.
5 åtgärder som regeringen borde besluta om
• Slopa onödig byråkrati. Företagen kan inte vänta på att få tillgång till likvida medel. Lån, krediter och bidrag (för permittering och annat) måste nå företagarna snabbt – och om det dröjer, måste man meddela varför.
• Nödlån och bidrag. För att överleva behöver småföretagen nu stöd i form av bidrag eller nödlån till nollränta. Tyskland, Storbritannien, Japan och Kanada hjälper småföretagare med omedelbar likviditet, och vi borde kunna göra detsamma. I Storbritannien, till exempel, ger man 10–25 000 pund i bidrag till krisande bolag
• Garantera småföretagarnas lån. Staten borde gå in och garantera en stor andel av nödlånen för att få bankerna och finansbolagen att ta på sig mer risk i utlåningen mot småföretagare.
• Partnerskap mellan myndigheter och fintechbolag. Låt de moderna och digitala aktörerna hjälpa till med att distribuera nödlån till företag som är i störst behov. Mängden utlåningsbart kapital kan t.ex. ökas genom krav på motfinansiering.
• Flexibilitet kring vilande bolag. Många frilansarbetare och konsulter har förlorat alla intäkter. De borde kunna anmäla företaget till bolagsverket som vilande tills vidare pga. coronakrisen; och därmed kunna anmäla sig till a-kassan för att uppnå viss säkerhet.
Erik Sjölander
Näringspolitisk talesperson, Småföretagarnas Riksförbund
Michael Hansen
Vd Capcito