Jag brukar köpa ekologisk mat och försöker få ner mina koldioxidutsläpp så gott det går genom att undvika flyg, skära ner på kött och köpa begagnat.
Kärnvapen är inte direkt något jag vill satsa mina pengar på.
Men hur min tjänstepension – alltså de pengar som min arbetsgivare betalar in åt mig – är placerad har jag ingen aning om.
Du kommer knappt att tro det här.
Innan jag började göra research till artikeln om startupen Seeqest, som staten och pensionsbolagen genom Min Pension vill stänga ner (läs hela artikeln här), så hade jag inte ens koll på hur mycket tjänstepension jag jobbat in.
Men kunde det vara så att jag via den stöttade företag som bränner både kol och olja, som aktivt motverkar Paris-avtalet och som utvecklar kärnvapen och massförstörelsevapen? Företag som i många fall har svartlistats av sjunde AP-fonden (även kallad soffliggarfonden eftersom den placerar premiepensionen åt alla oss som inte gjort något aktivt PPM-val).
En riktig värsting
Första gången jag träffade Seeqests grundare Catharina Lehto, precis innan jul, fick hon börja med att ge mig en grundkurs i hur pensionssystemet är uppbyggt. Hon har sett det från både in- och utsidan i två decennier.
Jag och Catharina Lehto. Foto: Tobias Blixt.
Där innan jul hade Seeqest ännu inte lyckats få in informationen om just min tjänstepension i sin app. Men några veckor senare hörde Catharina Lehto av sig:
“Du kommer knappt att tro det här”, var budskapet.
Liksom många andra personer i mediebranschen har jag en slant placerad i PP Pensions aktieallokeringsfond. Jag trodde nog, lite naivt, att tjänstepensionen som förvaltades åt journalister och som var framförhandlad via kollektivavtalet, skulle vara ganska ren.
Men just den fonden visade sig vara en riktig värsting.
Via den har jag, och många av mina journalistkollegor, direkt varit investerare i kärnvapen, fossila bränslen, bekämpningsmedel och köttindustrin.
Jag följde demonstrationerna i sociala medier utan att ha en aning om att jag stöttade bolaget som låg bakom gasledningen.
Data som jag tagit del av, med uppgifter från oktober, visar att pengarna bland annat är placerade i världens största oljeproducenter: Exxon, Chevron, Royal Dutch Shell, Petro China och BP.
En samkörning med Sjunde AP-fondens svarta lista visar att jag har pengar i hela 14 av bolagen på listan.
Däribland Marathon Petroleum, som kränkte mänskliga rättigheter när de byggde en oljeledning genom Dakota, bland annat på mark som anses helig för grupper ur den amerikanska urbefolkningen.
Jag följde demonstrationerna mot ledningen i sociala medier utan att ha en aning om att jag stöttade bolaget som låg bakom.
Jag har pengar i Gazprom som utvinner olja i Arktis. Och alltså ovan nämnda Exxon, som aktivt lobbar för att USA inte ska följa Paris-avtalet.
(Efter att den här artikeln publicerades hörde PP Pension av sig och meddelade att de jobbar mycket med hållbarhet, se kommentar nedan. Två av bolagen på listan var kärnvapenproducenter, som PP pension uppger att de inte är investerade i nu).
Via fonden ITP1 Alecta har jag inga pengar i kärnvapen eller fossila bränslen. Men däremot i köttindustrin och i Bayer/Monsanto, som tillverkar världens vanligaste bekämpningsmedel, Roundup, som innehåller det misstänkt cancerframkallande medlet glyfosat.
Folksams Kap är inte mycket bättre. Det är de som förvaltar pensionen åt alla som varit anställda inom kooperativet, alltså Coop. Med tanke på att jag extrajobbade där i flera år har jag förvånansvärt lite pengar i fonden (knappt 10.000 kronor). Dock visar resultatet från Seeqest att de pengarna bland annat ligger i vapen, fossila bränslen och bekämpningsmedel. Det känns som det går emot Coops i övrigt ganska ambitiösa hållbarhetsarbete.
Hur ligger vi till på Breakit då?
Under nästan fyra år på Breakit (innan vi fick kollektivavtal i höstas) hade jag min tjänstepension via Skandia. På Breakit har vi bland annat engagerat oss för klimatet genom att lansera Breakit Impact Challenge förra våren, där vi sett till att hundratals bolag blivit mer klimatsmarta och fått ner sina utsläpp. Vi har också inrättat en helt ny tjänst genom att rekrytera Carin Roeraade till jobbet som impact-general.
Eftersom Seeqest inte heller hunnit få in Skandias data i sin app i skrivande stund ringer jag upp och frågar hur pengarna är placerade.
Det visar sig, inte helt oväntat, vara ganska krångligt att ta reda på. Jag hänvisas till ett faktablad som visar hur försäkringens innehav är fördelade sett till aktier, fastigheter, obligationer och så vidare, samt till fakta om Skandias hållbarhetsarbete.
Kvinnan i telefonen bedyrar att Skandia tänker väldigt mycket på hållbarhet, och att man inte har valbara fonder som innehåller tobak och olja, till exempel. Mer information än så kan jag inte få från henne, så jag ber att få prata med någon som sitter med själva förvaltningen.
Hon säger att hon ska kolla med sin chef, och ber att få återkomma. Över en vecka senare har ingen hört av sig.
Däremot ringer Catharina Letho upp. Hon har ägnat helgen åt att ta reda på hur det ligger till med Skandia.
Det visar sig att två av de tio största innehaven i Skandias traditionella förvaltning (den icke valbara fonden där jag har mina pengar) ligger i de producerande oljebolagen Shell och Total.
Dags att bli lite besvärlig
Frågan är då varför det ser ut så här? Det är inte helt enkelt att svara på. En anledning är att förvaltarnas främsta uppdrag är att se till att pensionsspararna får så bra avkastning som möjligt på sina pengar. Det har gått före hållbarhetsarbete.
En annan är att indexfonder har varit väldigt populärt under en längre tid. En indexfond följer förenklat börsen och är en passiv och billig investeringsform. För att följa börsindex behöver de innehålla ett brett utbud av bolagen som är noterade på marknadsplatsen, och då hänger också de mindre etiska bolagen med på köpet.
Men, det handlar också om en konservativ och trögrörlig bransch där enorma summor står på spel (i Sverige rör det sig om 2.900 miljarder kronor i förvaltat kapital för just tjänstepensionen). Det finns garanterat starka krafter som lobbar i bakgrunden.
För den som bryr sig om miljö och mänskliga rättigheter är det nog dags att börja vara lite besvärlig mot bolagen som förvaltar tjänstepensionen. Själv lovar jag (mig själv) att jag ska göra ett ambitiöst försök att byta bort delar av fonderna.
Uppdatering: PP pension hörde av sig efter att artikeln publicerades och meddelade att de jobbar mycket med hållbarhet. Bland annat följer de FN:s riktlinjer UNPI, som sattes 2007 och de har hållbarhetsfonder i sitt stall, samt är på väg att ta in en ny impact-fond.
De investerar inte i oljesand (fracking) och termiskt kolutvinning eller tobak. Däremot har de inga restriktioner när det kommer till olja och fossila bränslen. Danske bank som sköter deras aktieallokeringsfond har en svart lista med över 100 bolag som ej får finnas med i fonden.