Det här är en text som publiceras i samarbete med podcasten Kapitalet. Hela podden hör du här.
Hudiksvallsbördige Jonathan Hellbom fyllde sitt CV snabbt: Jonglör, yogi, massör och cirkusartist. Som yrkesbanan kanske skvallrar om var han en person som drogs till Indien. Han älskade hur kaoset och lugnet kunde finnas på samma plats, och uppskattade människornas inställning till livet. Snart kunde han lägga till “munk” på meritlistan.
Han flyttade till en liten by i Himalaya, mediterade 15 timmar om dagen, och pratade inte med någon. Under meditation såg han den plötsligt framför sig: Det som kunde bota svenskar mot allehanda sjukdomar, och få ett av världens mest stressade folk att äntligen slappna av.
Så lät det i alla fall 2009, när storyn om den då omdöpta Om Mokshanandas spikmatta Shakti berättades i alla svenska medier. Mattan hade blivit en enorm succé, en halv miljon mattor hade sålts, och spikmattan blev årets julklapp det året.
Sanningen är något annorlunda.
Om Mokshanandas mamma hade sålt en liknande matta, producerad i Ryssland, och Om gillade den.
“Jag tog den och gjorde en mer modern version av den. Gjorde den mer kommersiell”, säger Om Mokshananda, nu boende i den indiska delstaten Goa.
Han tog sin mer kommersiella idé, en färggrann mjuk matta täckt av 6.000 små plastpiggar, och började åka runt på svenska hälsomässor. Snart blev han intervjuad av tidningen Amelia, och försäljningen slog i taket.
Från att ha sålt en matta om dagen, sålde han helt plötsligt hundratals.
Mer uppmärksamhet följde, och det andra året omsatte företaget hundra miljoner kronor. När mattan stod på sin topp, strax innan utmärkelsen “Årets julklapp”, sålde man 50.000 mattor i månaden. För Om Mokshananda kom succén som en chock.
“Jag hade ingen aning om vad det innebar att vara vd", säger han.
"Jag var inte så glad för det, jag förstod inte vad jag gjorde, utan jag bara gjorde det. Efter två år kände jag att jag var klar”, säger han.
“Klar” i det här fallet innebar att Om lämnade landet. Han kände att spikmatteförsäljningen stod i vägen för hans andliga resa. Han åkte tillbaka till Himalaya, och lämnade företaget till sitt öde.
“Jag gjorde otroligt mycket misstag, haha. Det är klart att det amatörmässigt, med jag hade ingen utbildning, jag förstod inte vilken stor grej det här hade blivit”, säger han.
När han kom tillbaka från Himalaya hade allting vänt. En uppsjö av billiga kopior och anklagelser om falsk marknadsföring hade fått Shakti på fall. Om ansökte om konkurs, och i konkursboet fanns en skatteskuld på nästan åtta miljoner kronor. Om själv var kluven inför fallet. Han hade hela tiden slitits mellan livet som munk och entreprenörslivet.
“Den andliga vägen är att vara samma person i framgång och i motgång. Det är en utmaning att kunna hålla stabiliteten när man förlorar”, säger han.
Och han lämnade inte det havererade företaget tomhänt.
“Jag tjänade sex miljoner. Det är bra såklart, men om man ser till hur mycket vi sålde är det ingenting. Men när jag var munk levde jag på några hundralappar eller tusenlappar i månaden, så det är klart att det är mycket pengar”, säger han.
Idag har Om och hans mamma återigen tagit upp produktionen av mattan, och marknadsför den i Australien och delar av Europa.
Kanske kan den svenske munken bli företagare igen.
Det här är en text som publiceras i samarbete med podcasten Kapitalet. Hela podden hör du här.