Den 26 mars väntas EU-parlamentet rösta igenom en ny upphovsrätt. Det rör sig om en digitalt anpassad upphovsrätt som medlemsländerna har filat på länge och som av allt att döma snart kommer att godkännas.
I mitten av februari avslutades de utdragna trilogmötena där EU-parlamentet, -kommissionen och -rådet kompromissade fram ett slutgiltigt förslag.
Den stora debatten har främst handlat om två kritiserade förslag. Artikel 11 och 13. Vi har skrivit om dem ett flertal gånger, bland annat inför den första omröstningen i EU-parlamentet i juni förra året.
Här är vad alla bråkar om i EU just nu
Men vad är det då som väntar? Kommer internet att stänga ned, släcka ljuset och gå hem? Eller innebär förändringarna bara att musiker, journalister, författare och andra innehållsskapare kommer att få betalt för sitt arbete när det delas online?
Artikel 11, handlar om att publicister och mediebolag ska få ersättning av techplattformar (exempelvis Google) vid publicering av innehåll från medier. Den har kallats för länkskatt, men är i själva verket en licensavgift.
Vad bråkas det om?
Det finns en oro över hur vissa formuleringar kan påverka länkandet av material på nätet. Just nu ger direktivet möjligheten för plattformar, oavsett storlek, att länka med enstaka ord eller väldigt korta utdrag från en artikel.
Vad “väldigt kort” innebär återstår att se.
Artiklarna är enligt det nuvarande förslaget skyddade i två år, lägre än de fem år som EU-parlamentet föreslog. Det finns också undantag för privat bruk och vanliga hyperlänkar – som denna länk till Computer Sweden.
Liknande system har testats i både Spanien och Tyskland. Än så länge utan någon större framgång för medierna.
Kerstin Neld, vd på Sveriges Tidskrifter (en organisation som har lobbat för artikel 11), hoppas att en ny upphovsrätt kan stärka förutsättningarna för medierna.
"Med en EU-rätt i ryggen förbättras förutsättningarna att få stora aktörer som Google till förhandlingsbordet. Möjligheten finns ju alltid att begära noll kronor i ersättning för den som vill", skriver hon i ett mejl till Breakit.
Artikel 13, ska göra att plattformar – exemplevis Facebook och Youtube – blir ansvariga för att material som laddas upp av deras användare inte bryter mot upphovsrätten. Syftet är att exempelvis Youtube ska kunna säkerställa att rättighetsinnehavare får ersättning. Eftersom de blir ansvariga för innehållet på sin plattform ökar chanserna att rättighetsinnehavarna kan förhandla fram en bättre ersättning för sina verk på alla plattformar och inte bara ett fåtal.
Vad bråkas det om?
Det har funnits flera delar i det här förslaget som har kritiserats. Kritiker menade att artikel 13 skulle döda memes och parodier, att det skulle göra alla sajter där innehåll på något sätt kan laddas upp ansvariga för användarnas innehåll och att det i sin tur skulle innebära att de var tvungna att övervaka allt som laddades upp.
Flera delar har förtydligats och förändrats sedan vi först rapporterade om den del i upphovsrättsdirektivet som ofta har kallats för “innehållsfilter”.
Plattformar som omfattas är de som är skapade för att lagra och tillhandahålla allmänheten stora mängder upphovsrättsskyddat material. De ansvarar för att skaffa sig tillåtelse att tillhandahålla det upphovsskyddade innehållet. För annat innehåll ska vissa kriterier uppfyllas för att de inte ska hållas ansvariga.
För plattformar som är yngre än tre år, tjänar mindre än 10 miljoner euro om året och har mindre än 5 miljoner unika besökare i månaden, räcker det att ha uppvisat att de har gjort sitt bästa för att få tillstånden.
Däremot är det oklart exakt vad som krävs för att man ska ha gjort sitt bästa.
För de som inte omfattas av ovan nämnda regellättnad gäller dessutom att de har tekniska lösningar på plats för att förhindra att upphovsrättsskyddat material publiceras.
Bedömningen av hur väl plattformarna har följt dessa skyldigheter ska också göras proportionerligt enligt direktivet. Man ska ta i hänsyn till storlek och typ på tjänsten, liksom dess publik.
Det finns också undantag i reglerna för parodier och kritik, liksom för många icke-kommersiella plattformar som Wikipedia.
Kritikerna menar att reglerna är för hårda och riskerar att drabba många techbolag i Europa. Att det är tekniskt och ekonomiskt omöjligt att helt följa reglerna. De är rädda för att det inte finns någon annan lösning än att använda sig av innehållsfilter som kommer att ta det säkra före det osäkra, vilket kommer att leda till att innehåll som borde vara tillåtet inte kommer att kunna laddas upp.