Igår blev det officiellt – min huvudsakliga uppgift på Breakit är inte längre att jobba som journalist.
Istället får jag betalt för att utföra uppgifter som säljare.
Inget stor sak för mänskligheten, det medges. Men för mig personligen är det ändå en smula skakande. Efter att hela mitt yrkesliv jobbat som journalist har jag nu dragit på mig säljhatten fullt ut.
Och så här långt känns karriärbytet som ett lyft. I alla fall just nu. Frågar du mig om någon timme så kan svaret lika gärna bli det motsatta.
Det är nämligen en av insikterna så här långt – livet som säljare är en smula manodepressivt. Man ska såklart vara försiktig med att slänga sig med olika diagnoser men som säljare kastas i alla fall jag ständigt mellan hopp och förtvivlan.
Ett bra möte som resulterar i att en fet offert skickas iväg gör att livet plötsligt leker. Någon dag senare får du inte ens till ett möte med en marknadschef som borde älska Breakit som mediekanal. Och varför får du ingen respons på den där feta offerten du skickade? Oron börjar gnaga och tvivlet gro – hur bra är jag egentligen på det här?
I det läget finns det i princip bara två vägar att gå. Antingen fortsätter man att grubbla och hoppas. Eller så greppar man luren och ringer vidare till nya, potentiella kunder.
Hittills har jag lyckats välja det senare. Men det är inget enkelt alternativ och ibland tar jag en mellanväg – och skriver en artikel. Som nu.
Trevlig helg!
Veckans premium-skvaller: Snoop Dogg. När vi på onsdagskvällen publicerade nyheten om Klarna-grundaren Sebastian Siemiatkowskis flört med världsstjärnan Snoop Dogg hånades vi på sociala medier. Hade Breakit helt tappat konceptet som publicerade den här typen av icke-nyheter? Några timmar senare bekräftades vår spekulation om att Snoop Dogg ska bli Klarnas nya affischnamn. Min tes (som jag från ett annat perspektiv utvecklade här förra veckan) att skvaller och spekulationer ÄR affärskritisk information bekräftades i alla fall den här gången. Missa inte att läsa min kollega Erik Wisterbergs smarta analys av affären!
Veckans konjunkturindikator 1: Riche. Med tanke på hur mycket gratisreklam jag sprider kring detta ställe borde Breakit snarast få en fet sponsordeal. Men det bjuder jag på (den här gången). Jag tycker nämligen att frukosten på Riche är en schysst indikator på att lågkonjunkturen fortfarande inte slagit till med full kraft mot Stockholms finans- och techvärld. När det är fullbokat en onsdagsmorgon i januari säger det i alla fall någonting om klimatet.
Veckans konjunkturindikator 2: Vail. Med ovan Riche-spaning till protokollet så fångade jag i veckan upp en datapunkt som istället pekar på en lågkonjunktur. Bolaget bakom en av världens mest exklusiva skidorter, amerikanska Vail, har tvingats vinstvarna. Vail-vd:n skyllde på det varma vädret men mina källor menar att det istället är ett tydligt tecken på att de superrika nu håller hårdare i plånboken.
Veckans igenkänning: Pensionsmyndigheten. Jag vet att man borde förfäras över att Pensionsmyndigheten missat att kolla sin mejl de senaste nio åren. Men med tanke på att min egen mejlbox halvt om halvt havererat så kände jag bara medlidande.
Veckans glada överraskning: Widespace. Vi har skrivit ett gäng artiklar om problemen för detta, tidigare rejält hajpade, annonsteknikbolag. I somras köptes bolaget upp av holländska spelkoncernen Orange games och framtiden kändesrätt oklar. Men i veckan hörde jag att utvecklingen vänt och försäljningen tagit fart. Kul!
Veckans vad hände sen?: Mittmedia. Dagarna före jul skulle köpet av mediekoncernen Mittmedia (ägare av bland annat Sundsvalls tidning, Nerikes Allehanda och ytterligare ett 30-tal lokaltidningar) vara klart. Jag anmälde mig som frivillig ifall den utpekade köparen Schibsted skulle få kalla fötter i sista sekund. Enligt branschmedia var Mittmedia tvunget att genomföra affären för att undvika ett finansiellt haveri. Efter det har det varit tyst. Vad händer? Varför ringer ingen mig – en krona (mer än så kostar inte den skuldtyngda koncernen) lovar jag att skrapa fram.