Den här texten publicerades i kortare format på Linkedin av Olle Qvarnström.
Under min uppväxt i Eskilstuna så spenderade jag sommarloven svettandes inne på en fabrik. Mässingsplåtar gav upp och blev till medaljer under 800 tons tryck för att sedan hängas runt vinnarens hals.
Där och då hade jag ingen särskild kärlek till stället eller produkterna, det var ett sommarjobb, kärleken är någonting som växt med åren. Så till den gräns att jag nu precis har flyttat över pengarna till tidigare ägaren och fått nycklarna till fabriken.
Fabriken, Svenska Medalj AB, är en producerande metallindustri i premiumsegmentet för profilartiklar. Medaljer, nyckelringar, pins, manschettknappar, etc. Vänta nu tänker ni, sånt kan man väl ändå inte producera i Sverige längre? Sedan starten 1972 har alla konkurrenter lagt ner eller flyttat till lågkostnadsländer medan fabriken, nu min fabrik, idag är den enda i Norden i sitt slag. Idag sysselsätter den 14 personer och vi hoppas förstås bli fler. Allt fler företag letar efter närproducerade produkter med hög kvalitet, och här måste vi våga tro på det själva också.
Det stannade vid drömmar den gången.
Men hur hamnade jag här? Jag har känt fabriken under hela mitt liv och alltid sneglat mot den med blygsam hatkärlek. Min far är i fabriken än idag efter att ha börjat där innan jag föddes, så någon främling till verksamheten är jag inte.
På en middag med en god vän för drygt tre år sen så väcktes en tanke, började inte vd/huvudägare bli lite till åren och är det inte dags för ett generationsskifte snart? Kunde detta vara nästa steg för oss båda? Vi var båda överens om att det var kittlande men det stannade vid drömmar den gången. Jag hade precis startat mitt bolag Finwire Media och min vän, Robin Gustafsson, var vd på First North-noterade Avensia. Läget var minst sagt dåligt.
Jag tror jag har idéer och tankar som kan hjälpa.
Efter tre års daltande fram och tillbaka så slutade det med att vi till slut kom fram till att läget var bättre nu och därför la vi tidigare i höstas ett kontantbud på företaget som accepterades.
Nu till den stora frågan, varför får en 28-åring som redan driver ett välmående företag för sig att köpa en industri i Eskilstuna? Är han helt från vettet?
Investeringar är mitt livs stora passion och det är många timmar som dagligen investeras i de noterade bolagens årsredovisningar. Däremot är jag företagare ut i fingerspetsarna och vill påverka. Som privat liten spelare är det svårt att påverka ett noterat bolag, and god knows I’ve tried, inte alltid till bolagens belåtelse.
Jag tycker det är tråkigt att alla vill jobba på (insert Silicon Valley-inspirerat namn här)
Jag tror jag har idéer och tankar som kan hjälpa. Passivt ägande har aldrig passat mig, jag vill göra skillnad.
I Sverige har vi ett stort industriarv med verksamheter där befintlig ledning närmar sig pension och nästa generation mycket hellre skrivbordsryttar i appföretag än skitar ner fingrarna. Alla tittar på den nya ekonomin medan anrika svenska verkstäder går en plågsam död till mötes. Inte för att efterfrågan är borta, men för att ingen vill driva dem och ingen vågar tro på dem.
Jag tycker det är tråkigt att alla vill jobba på (insert Silicon Valley-insirerat namn här) när det redan finns tusentals välmående företag att ta över och driva vidare. Våga släpp sargen och våga satsa på svenska produkter och svenska jobb.
Gör som jag, köp en fabrik!