Idag släpptes Googles smarta högtalare på svenska. I snart två år har jag testat den i hemmet. Fast på engelska.
Så kommer allt förändras nu?
Ja, om du älskar att någon håller reda på din musik eller när dina ägg är klara.
Jag vet inte vad det var som triggade mig till det tidiga köpet. Men alldeles för tidigt, via en USA-proxy, köpte jag en smart högtalare från Google.
En robot i hemmet. Någon att prata med. Kanske i tron att jag var framtiden på spåren? Kanske för att ha en pryl att skryta med till gäster i vårt hem? När den smarta högtalaren Google home idag släpps på svenska har det hur som helst gett mig ett visst försprång i insikten om dess konsekvenser. Och jag är lite kluven.
Google home väcks till liv genom kommandot “hej Google” och sedan gör du din beställning. Det kan handla om att spela musik, få en väderprognos eller styra andra saker i huset.
Den första tiden var jag besatt av att koppla upp hela mitt hem. Jag köpte trådlösa glödlampor, för nu skulle ljuset styras av röstkommandon. Jag köpte trådlösa högtalare, kopplade in den Chrome cast-dongel (som tidigare bara samlat damm) i tv:n. Allt skulle kunna styras via röst, framtiden var här!
Det fanns ett tidigt element av “wow” som inte ska underskattas. Det är den kick vi tekniktöntiga personer söker varje gång vi köper alla märkliga prylar. Wow – det fungerar. Wow – det här är roligt. Wow – det här är enkelt!
Efter ett tag blir det såklart mindre wow och mer vardag. Och det är då man kan göra en riktig utvärdering - vad var gimmick och vad ledde till förändrat beteende?
Efter snart två år av Google home är det några saker som förändrats hemma hos oss: Hela familjen använder Google home för att spela musik. Genom att koppla in vårt Spotify-konto (andra tjänster fungerar också) räcker det att begära att “Hej Google, spela musik”, för att den ska spela det jag sist spelade, eller musik Google tror jag uppskattar.
För hela min familj är det nu en självklarhet. “Spela Dolly style”, eller “spela jazz” och Google servar oss snabbt. Volym och “nästa låt”, hanteras på samma sätt, liksom kommandot “spela i hela huset” som gör att den kopplar upp sig via våra övriga trådlösa högtalare. Eller bara i “dotterns rum”, om så önskas.
Det andra är en timer. Vi har inte längre en äggklocka utan när vi lagar mat, kokar ägg eller vad det nu är, begär vi att Gooogle larmar om x antal minuter. Förbluffande hjälpsamt!
Funktioner vi använder mer sällan är hur vädret ska bli idag, vad klockan är, eller senaste nyheterna. Det senare har använts flitigare i takt med att svenska medier anslutit sig. Sveriges radio var först när de i årsskiftet kopplade på Ekot och ytterligare några radioprogram till Google home. Omnis nyhetspodd anslöt sig först idag, den 24 oktober, i samband med den svenska utrullningen av produkten.
Söktjänsterna i Google home känns krystade. Att fråga “hur många bor i Sverige” eller “högsta punkten i Australien” känns som en fånig sak att prata med sin smarta apparat om. Samtidigt älskar våra barn att fråga “hur en kossa låter”, särskilt när de har vänner hemma. Och det är också kul att någon gång spela trivia med Google home.
Och det är väl här invändningarna finns.
Hur mycket påverkar det här – egentligen?
Ja, det är klart att röststyrning är här för att stanna och att det kommer breda ut sig i våra hem. Och i takt med att det blir självklart – och tjänsterna smartare – kommer det säkert breda ut sig på fler områden. Det är enkelt att tänka sig att jag med röstkommandon skapar en inköpslista, som sedan lägger in till exempel matvaror i min varukorg hos Mat.se.
Lika enkelt är det att se att jag kan köpa andra saker på liknande sätt. Redan idag kan jag exempelvis beställa en Uber genom Google home.
Men ska de här sakerna fungera måste det kännas som att jag blir hjälpt.
Mina trådlösa lampor har till exempel fått stå oanvända. Det var enklare att trycka på knappar än att prata till en apparat (som inte alltid uppfattar mig) om att lamporna ska släckas, eller dimmas.
Och kopplingen till tv:n var jobbig. Visst, idén om att spela rätt avsnitt på Netflix var bra, men ofta vill jag hitta det manuellt och orkar inte tjafsa med Google om att de ska hitta rätt. Fjärrkontrollen är enklare.
Utåt sett kan det tyckas att det enda som i praktiken förändrats är att vi nu låter Google och Spotify välja musik utifrån den genre vi vill lyssna på, och att vi slipper en äggklocka.
Å andra sidan: Att det nu blivit självklart för alla delar av familjen att teknik styrs med hjälp av vår röst, öppnar för bredare påverkan längre fram.
Jag tror inte smarta högtalare kommer att förändra hela internet. Jag tror inte ens att det behöver störa befintliga strukturer. Jag tror mer att varje företag och medie behöver ha med sig att vi nu kommer ha fler sätt att styra tekniken på än via fingrar och text.
Den insikten kan vara revolutionerande nog.