"Det känns förväntansfullt. Stefan Löfven kommer ju att behöva avgå, så är det ju".
Så sade en av de seniora medarbetarna på Moderaternas kommunikationsavdelning när jag sprang på honom på partiets valvaka igår kväll.
Då hade inte ens vallokalsundersökningarna presenterats. Kanske var det bara något han sade – eller så hade Alliansen redan på förväg bestämt sig för vad budskapet på valnatten skulle vara.
De visste ju att regeringen skulle göra ett dåligt val – så varför inte skruva upp retoriken?
En liten anekdotisk inblick i det politiska spelet.
När Sverige vaknade i morse var läget däremot fortfarande extremt oklart. Men trots oredan i regeringsfrågan finns flera viktiga lärdomar som vi redan nu kan dra utifrån valresultatet.
1. Sociala medier-bilden vilseledde
Breakit, och många andra medier, gjorde kartläggningar inför valet över hur de olika partierna lyckades engagera i sociala medier. Sverigedemokraterna var större än alla andra partier tillsammans på Facebook. Nystartade Alternativ för Sverige (AfS) var tredje störst veckan då bilbränderna utanför Göteborg skedde.
Nu vet vi att AfS fick mindre än 1 procent av rösterna. Sverigedemokraterna ökade visserligen rejält – men det var långt från den politiska jordbävning som aktiviteten på sociala medier varslade om.
Medborgerlig Samling, med Twitter-makthavaren Alexander Bard i spetsen, tycks ha passerat som en liten krusning på ytan.
Varför datan från Facebook ser ut som den gör lär analyseras framöver. Själv lutar jag åt att Facebook – trots Mark Zuckerbergs prat om att algoritmen ska premiera meningsfulla sociala interaktioner mellan vänner – fortfarande har en stark tendens att lyfta starkt polariserande innehåll.
Argast vinner fortfarande på Facebook, men inte i verkligheten.
Isabella Löwengrip vidhöll sent igår kväll sin profetia, att SD skulle bli Sveriges största parti. Hon hade den bilden från sina följare i sociala medier.
Valet 2018 blir en påminnelse till oss alla att inte dra för stora växlar utifrån de sociala mediernas kokande myller.
De är inte verkligheten.
2. Stigmat kring SD är borta
Detta var jag inne på redan före valet. När över 28.000 människor väljer att dela en status från Alternativ för Sverige, då förstår man att folk inte längre skäms för att visa sitt stöd för långt mer moderata Sverigedemokraterna.
Stigmat är borta, i vart fall i stora delar av Sverige, var min tes inför valet.
Opinionsundersökningnarnas träffsäkerhet, och missar, är ytterligare ett tecken på att det är sant.
Trump. Brexit. SD:s valframgång 2014. Listan kan göras lång på fall där de etablerade opinionsinstituten misslyckats rejält med att förutspå framtiden.
De senaste åren har vi sett dem utmanas av nya aktörer, exempelvis Yougov och Sentio. De sänker priserna med sina webbaserade undersökningar. Själva vill utmanarna gärna ses som disruptiva nytänkare.
2014 lyckades just Yougov och Sentio allra bäst med att pricka SD:s valresultat.
Scenförändringen 2018 är total.
• Novus, Ipsos och Sifo prickade alla SD:s valresultat (17,6 procent) med en diff på mindre än en procentenhet.
• Yougov och Sentio däremot hade spått ett stöd på 24,8 respektive 24 procent.
• SVT:s vallokalsundersökning (som tidigare underskattat SD) visade 19,2 procent.
Med det stora bortfall som är mer regel än undantag nuförtiden är opiononsundersökningar mest en konst i att vikta resultatet. Det blir en lek med siffror.
Men den stora trenden är tydlig.
SD:s stöd kunde nu mätas på ett bra sätt av de traditionella opinionsinstituten.
Det kan bero på att SD:s väljare numera vågar stå för sin åsikt när de tillfrågas. Att en SD-röst är mer rumsren, trots partiets rasistiska och nynazistiska rötter.
Det kan också bero på att instituten har blivit skickligare på att trolla med sina siffror.
3. Valrörelsen fortsätter
Valets jämnhet gör att blocken, speciellt oppositionen, fortsätter att kampanja även efter valdagen. Vem ska uppfattas som vinnare?
Inte minst syntes det när de flesta av oss sov.
Direkt på valnatten började bland annat Moderaterna lägga pengar på att sponsra nya budskap på Facebook.
