Med onsdagens beslut i EU-parlamentets justitieutskott kom Sverige ett steg närmare det som kommit att kallas för “länkskatt” och “innehållsfilter”.
Hela syftet bakom det nya direktivet är att uppdatera upphovsrätten så att den passar bättre ihop med den snabba tekniska utvecklingen - och att reglerna ska vara liknande inom hela EU.
Men särskilt just förslagen om länkskatt och filter har blivit skarpt kritiserade.
Förslaget har även fått kritik från svenska politiker. Miljöpartiets Max Andersson är den ende svenska ledamoten i det rättsliga utskottet, han röstade nej till förslagen.
"Uppladdningsfilter riskerar att slå undan benen på internet som vi känner det idag. Det finns en risk att många sidor på nätet där människor kan ladda upp foto, video och text inte kommer att ha kommer att ha råd med dessa filter", säger han.
Även EU-parlamentarikern och centerpartisten Fredrick Federley är starkt kritisk till resultatet i omröstningen.
"Det här var ett riktigt dåligt beslut och en majoritet av utskottet är för obligatoriska uppladdningsfilter. Håller det här sig hela vägen så kommer det ta döden på det internet som vi känner det."
Trots förslagen så valde regeringen, i det här fallet Heléne Fritzon i sin roll som biträdande justitieminister, att ställa sig bakom det förslag som röstades igenom under onsdagen.
Förslaget är i stora drag även förankrat i näringsutskottet i svenska riksdagen, där majoriteten inte har haft några invändningar.
Så hur kommer det sig att både regering och riksdag (i form av utskottet) ställer sig bakom ett så pass kontroversiellt förslag?
Svaret är som nästan alltid i EU-sammanhang kompromisser. Sverige har tillsammans med en rad andra kritiska EU-länder fått igenom förändringar i de två kritiserade artiklarna, som gör at man kan leva med dem.
Men viktigast av allt kanske ändå de svenska avtalslicenserna har varit.
Tillsammans med bland annat Danmark och Storbritannien har Sverige fått igenom en skrivelse i det nya direktivförslaget som gör det möjligt för svenska aktörer - som till exempel tv- och radiostationer, skolor och myndigheter - att fortsätta att använda sig av så kallade avtalslicenser.
Det är ett system som Sverige har haft sedan 1960-talet, som kan beskrivas som en slags upphovsrättsliga kollektivavtal.
De innebär att om du till exempel vill sända ett upphovsrättsskyddat verk i tv så räcker det med att du vänder dig till en enda organisation för att få en licens som täcker alla upphovsrätter i hela världen.
Exempel på sådana organisationer är till exempel Copy sweden för tv-branschen och Stim för musikbranschen.
Från svenskt håll har det funnits en viss oro för att EU inte ska gå med på avtalslicenserna när upphovsrätten ska harmoniseras.
Att det nya förslaget till upphovsrätt nu godkänner dem har varit så pass viktigt för svensk del att politikerna kan tugga i sig några av de förslag som man tycker är mindre bra.