Jag ska vara helt ärlig. När vi i maj 2016 knåpade ihop vårt pitch mot potentiella investerare hade jag ingen aning om hur mycket vi skulle omsätta året efter. 5, 7, 9, 12, 15 eller 20 miljoner? Hur skulle jag veta det?
Ändå hävdade jag kaxigt att försäljningen 2017 skulle hamna på exakt 10,3 miljoner kronor. Det var en ökning med flera hundra procent jämfört med det 2015 och väl en dubbling jämfört med vad försäljningen för 2016 då indikerade.
Vår största externa ägare, Staffan Persson, smålog mest när jag bredde på om den fantastiska tillväxtpotentialen som fanns i vår lilla nyhetssajt. Då jag äntligen snackat klart konstaterade Staffan sakligt att “det är dålig tidsallokering att finräkna på prognoser”.
Passningen till mig och min medgrundare Olle Aronsson var tydlig – räkna ni hur mycket ni vill, det är inte det som kommer avgöra hur det här kommer att sluta. Han hade såklart rätt men till sist gick både han och ett gäng andra externa investerare in med pengar i nyemissionen.
Jag vet att det här låter både drygt och kaxigt, men så här långt har det faktiskt varit en riktigt bra investering för Staffan och resten av investerarna.
Igår kunde vi på Breakit nämligen fira ett nytt omsättningsrekord. 2017 kommer vi att omsätta drygt 12 miljoner kronor och samtidigt mer än halverar vi förlusten till cirka 0,5 miljoner kronor.
Eller med andra ord – vi överträffade vår omsättningsprognos till investerarna med nästan 20 procent. Riktigt kul, men ännu roligare är att det som i grunden skapat tillväxten är klassisk journalistik. I mediebranschen kryllar det dessa dagar av domedagsprofeter. Breakit är ett talande bevis på att de har fel.
Nu laddar vi för en ny, kraftig omsättningsökning under 2018 och jag kan redan nu utlova nya miljonförluster. Eller rättare sagt, jag tycker att Breakit ska fortsätta att förlora pengar även nästa år. Förklaringen är enkel – tillväxt måste kosta och skapar lönsamhet på sikt.
Men det där sista har jag inte förankrat med styrelsen än. Mötet är först på måndag – önska mig lycka till!
Trevlig helg!
Veckans klipp: Proffsmagasinet. Till mitt stora förtret missade jag att den snabbväxande e-handlaren Proffsmagasinet varit ute till försäljning ett bra tag. Just den typen av nyheter sätter jag en stor ära i att vara först med. Nu fick jag istället, via ett pressmedelande i morse, veta att Ahlsell köpt bolaget. För att återfå mitt stukade självförtroende jagade jag rätt på lite mer info om affären under dagen. Enligt en initierad källa pröjsar Ahlsell runt en kvarts miljard för bolaget. Ett gäng riskkapitalbolag var också med och bjöd på Proffsmagasinet, bland annat Littorina och Priveq. Stora vinnare på affären blir bland andra grundaren Arvid Öhman, styrelseordföranden Jan Friedman och riskkapitalisten Eric Severin (Shortcap).
Veckans slugaste: Daniel Ek. En gång har jag förhandlat med Daniel Ek. En förhandling som Spotify-chefen så klart vann. Jag drar mig till minnes detta samtidigt som jag läser Wall Street Journals avslöjande tidigare idag att Spotify och kinesiska Tencent ska göra gemensam sak mot skivbolagen. En stor del av Spotifys framgångar är byggd på Daniel Eks briljanta förhandlingsförmåga och en koalition med Tencents musikdel känns som ytterligare ett smart förhandlingsdrag. Tillsammans kommer Spotify och Tencent hamna i en betydligt bättre position mot musikjättarna. Enligt Wall Street Journal är affären inte i hamn än men känner jag Daniel Ek rätt så är det bara en tidsfråga innan han fixat den saken.
Veckans pappa: Stefan Persson. När kritiken från aktiemarknaden blev för hård mot H&M-chefen Karl-Johan Persson ryckte pappa Stefan ut till försvar. I veckan gjorde klädjättens styrelseordförande sin första intervju på tio år (inte undra på att H&M kritiseras för sin aviga informationsgivning!) där han till hundra procent backade upp sin son. Timmarna efter att intervjun släppts gick aktien upp men nu är kursen nere på samma nivå som innan intervjun, bland annat på grund av en sur analys från investmentbanken Carnegie. Kämpa KJP!
Veckans snackis: Bitcoin. På redaktionen, i mina favoritpoddar, på arbetsluncher. Just nu känns det verkligen som alla snackar om kryptovalutan. Och till skillnad från tidigare investerar faktiskt många av de jag snackar med pengar också. Samtidigt rapporteras att allt fler institutioner och börser ger sig in i racet. Jag känner mig kluven, inte minst på grund av miljöaspekten som jag tidigare skrivit om. Samtidigt är potentialen enorm – och sjukt spännande att följa från ett journalistiskt perspektiv. Räkna med ännu intensivare bevakning från vår sida framöver!
Veckans podd: Hash Power. Efter tips från Börspoddens Johan Isaksson hittade jag en specialpodd i tre delar om, vad annars, bitcoin. Har lyssnat på första avsnittet och tänkte klämma resten i helgen. Känner mig redan lite smartare när det gäller kryptovalutor.
Veckans läsning: Isabelle Ståhls ”Just nu är jag här”. Som medelålders gubbe har mitt liv inte mycket gemensamt med Isabelle Ståhls romanperson Elise. Men kanske just därför är det så intressant att få en inblick i hennes liv som hon lever i huvudsak genom telefonen. Inte för inte har Isabelle Ståhls debut kallats för en Tinder-roman och efter att ha läst två tredjedelar kan jag verkligen rekommendera den.
Veckans självgodaste: Stefan Lundell. Nöjt kunde jag igår kväll konstatera att Lyko går till börsen lagom till Lucia – precis som jag avslöjade redan i september. Självgott var ordet.