Föreställ er följande scenario: Sveriges statsminister Stefan Löfven presenterar en siffra på hur många jobb han vill skapa åt ungdomar i Sverige.
Det visar sig dock att den siffran vida överstiger antalet ungdomar som är folkbokförda i Sverige som är tillgängliga för att ta ett jobb.
Det kan förstås finnas flera förklaringar till varför Löfvens siffra är högre, till exempel flyktingar som nyligen kommit hit.
Men när journalister ställer följdfrågor om saken vägrar statsministern svara, och duckar frågan gång på gång.
Det skulle i det läget finnas en bred konsensus kring att Löfvens agerande är dåligt, inte bär trovärdighetens prägel och att han bör bättra sig.
“Kan man lita på vad statsministern säger?”, skulle politiska tyckare fråga sig retoriskt, och det skulle de göra rätt i.
Men när det gäller det oerhört inflytelserika företaget Facebook tillämpas ofta en annan måttstock. Samma sak gäller för övrigt för Apple och Google i flera fall.
I synnerhet bland konsulter som tjänar pengar på att låtsas förstå på djupet hur techjättarna tänker, så finns det en fäbless för att alltid utgå från att det går att lita på dessa globala jättar eftersom de trots allt egentligen bara vill användarnas bästa.
Det är förstås en åsikt man får ha – men en kritisk journalist kan aldrig ha den utgångspunkten.
I veckan publicerade Breakit en högst relevant artikel om att det enligt Facebook går att nå 1,5 miljoner människor i Sverige i åldern 15-24 år – vilket är cirka 330.000 fler än antalet folkbokförda i samma åldersgrupp. Har Facebook trissat upp sina siffror, frågar sig en kritisk journalist?
Det mest anmärkningsvärda var att Facebook trots upprepade frågor inte svarade på vad orsaken var till deras högre siffra (se Löfven-exemplet ovan).
En person som direkt ryckte ut till Facebooks försvar var den digitala strategen Amanda Oxell som skrev en artikel med rubriken ”Därför är kritiken mot Facebooks siffertrix felaktig” på mediesajten Resumé.
Där tar hon sig friheten att spekulera kring att Facebooks högre siffra skulle kunna bero på dubbelkonton eller människor som är ute och reser (i Sverige förmodar jag).
Men varför skulle annonsörer inte bry sig om dubbelkonton? De vill ju nå ett visst antal personer.
Och vad gäller resorna: Menar Amanda Oxell att de svenskar som är folkbokförda i Sverige aldrig är ute och reser utomlands, så att nettot av personer i Sverige alltid är positivt sett ur rese-aspekten?
Och framför allt: Självklart är det en skandal att Facebook inte kan svara på en så enkel fråga. Det bär inte alls trovärdighetens prägel.
Det finns en sak som jag vill vara helt transparent med, och det är att cirka 100.000 av de 330.000 extra personerna som Facebook säger sig kunna nå förefaller vara svenskar som inte har kopplat sitt konto till Instagram.
Det var en miss från oss när vi gick igenom datan, och det borde ha framgått i ursprungsartikeln.
Men fortfarande återstår cirka 230.000 personer som Facebook inte vill berätta hur de har trollat fram.
Den stora skandalen är inte siffrorna i sig, utan att ett av världens mäktigaste företag inte ens kan svara annonsörer på frågan om hur de räknar fram antalet Facebook-användare i Sverige.
Här är frågorna som vi har ställt till Facebook men trots upprepade försök inte fått svar på:
1. Do you actually think that there is 1,5 million people in the age of 15-24 in Sweden right now?
2. You say that you are always working to improve your estimates. Are you going to take action on reviewing the potential reach estimates for Sweden, yes or no?