Det är inte helt lätt att komma in. Man måste skriva in sig, bli hämtad av någon med passerkort och sedan gå igenom en sluss av tjockt plexiglas. Det känns som att man besöker ett brittiskt storföretag – snarare än en liten inkubator i västsvenska Trollhättan.
Faktum är att man besöker både och.
När jag kommer upp på tredje våningen och ser ut över verkstadsgolvet lägger jag märke till två saker: Ett maskinlabb där brandgula robotarmar arbetar på ett löpande band, och något som enklast kan beskrivas som grå kub av stål utan fönster.
“De första modellerna fungerade jättedåligt. Då fick man ta en Nintendo Wii-nunchuk, slakta den och bygga ihop en drönare med motorer från gamla cd-romspelare"
Det sistnämnda är ett topphemligt rum där den brittiska flyg- och motorjätten GKN ägnar sig åt ett arbete som uppenbarligen inte lämpar sig för insyn.
I ett mötesrum med utsikt över maskingolvet träffar jag Flypulse.
“Jag säger upp mig på tisdag”, säger Jan Björn, en av två grundare till drönarföretaget.
“Det ska nog gå bra. Det är ju jag som är din gruppchef”, säger medgrundaren Sebastian Wallman och skrattar.
Han drev tidigare företaget Flygfilm Trollhättan, som filmade allt från kajaktävlingar till sommarhus på västkusten. Det var så Sebastian Wallman kom i kontakt med drönare.
“Men det var mest ett extraknäck vid sidan av att jag jobbade på T-Engineering”, säger han.
T-Engineering är företaget där grundarna träffades. Trollhättebolaget, som utvecklar styrsystem för motorer, var från början en avknoppning från Saab men ägs numera av den kinesiska fordonsjätten Dongfeng.
Jan var med på T-Engineering vid starten strax efter Saabs konkurs. Sebastian anställdes på bolaget för tre år sedan och blev senare Jans chef.
“Vi upptäckte snabbt att vi hade ett gemensamt jätteintresse för drönare”, säger Sebastian Wallman.
Medan Sebastian redan hade testat den kommersiella potentialen med drönare i flygfilmsbolaget, hade Jan mest pysslat med dem på hobbynivå.
Garaget hemma i Brålanda i Dalsland har de senaste åren varit en drönarverkstad.
“De första modellerna fungerade jättedåligt. Det här var för åtta-nio år sen. Då fick man ta en Nintendo Wii-nunchuk, slakta den och bygga ihop en drönare med motorer från gamla cd-romspelare. Jag är ju elektronikingenjör och programmerare, så det är kul att meka med sådana grejer”, säger Jan Björn.
Det var först runt 2014 som branschen lyckades ta fram färdiga drönare till konsumenter som kunde filma i riktigt bra kvalitet. Idag går det att köpa en drönare för runt 11.000 kronor som kan filma i SVT-kvalitet.
På hösten 2015 fick Sebastian Wallman nys om att Centrum för hjärtstoppsforskning på Karolinska Institutet i Stockholm sökte efter idéer på hur man skulle kunna få ut hjärtstartare snabbare. Utgångspunkten var enkel: 5.000 människor drabbas av hjärtstopp varje år i Sverige, utanför sjukhus. Överlevnadschansen är bara 11 procent.
Det enklaste sättet att rädda fler är att få en hjärtstartare till platsen – men den hinner ofta inte fram i tid. Vid hjärtstopp är det just tiden som är direkt avgörande. Varje minut kan utgöra skillnaden mellan liv och död.
“Jag hörde genom en bekant att de ville ha ett system för att skicka ut hjärtstartare med drönare. Jag tänkte att ‘det skulle man nog kunna göra’, så vi byggde en prototyp”, berättar Sebastian Wallman.
Flypulse har byggt ihop sina egna drönare av en rad komponenter som finns tillgängliga på marknaden. Det är dock inte hårdvaran, utan mjukvaran, som är bolagets viktigaste produkt.
Mjukvaran fungerar såhär:
- En person ringer SOS, larmar om ett hjärtstopp och berättar var det har hänt.
- Räddningstjänsten, som har tillgång till Flypulses digitala gränssnitt, klickar på skärmen för att skicka ut en drönare, samtidigt som ambulans sänds till platsen.
- Mjukvaran använder GPS för att säkerställa en säker rutt för drönaren, så att den inte krockar med till exempel ett vindkraftverk.
- Räddningstjänsten kan instruera drönaren att till exempel landa i trädgården utanför huset där hjärtstoppet har hänt.
- Drönaren landar och den som är på plats, i ett typfall hustrun till en äldre man vars hjärta har stannat, kan hämta hjärtstartaren.
- Hjärtstartaren är automatisk. Den pratar med användaren, ger instruktioner och sköter sig själv i hög grad.
Flypulse-grundarna beskriver konceptet som extremt bra för äldre människor i glesbygd.
“Tanken är att den som tar emot drönaren ska kunna göra det på en ö långt ute i Göteborgs skärgård, samtidigt som operatören som styr drönaren finns i Norrland. Det blir en fantastisk fördel för samhället att kunna rädda fler på platser som man annars aldrig hade kunnat nå i tid”, säger Jan Björn.
Vi kikar in i det lilla rum på Innovatum som just nu tjänar som lokal åt Flypulse. Det är lika mycket en drönarverkstad som ett kontor.
Jan Björn pekar på en ganska stor drönare, målad i neongula färger och med en hjärtstartare fastspänd.
“Det här är vår flaggskeppsmodell. Visst passar det bra med den här neongula färgen? Det ser ut som en flygande ambulans”, säger han.
Just det faktum att drönarna ses som ett sjukvårdsfordon är extremt viktigt för Flypulse. Drönarbranschen i Sverige är just nu inne i en omvälvande fas där nya regleringar ska implementeras.
I oktober 2016 beslutade Högsta förvaltningsdomstolen att fotografering med drönare ska omfattas av kameraövervakningslagen. Enligt en sträng tolkning av beslutet blev det därmed förbjudet att flyga med drönare utom synhåll för den som kör, om man inte ägnar sig åt samhällsviktiga funktioner som polis och militär.
Frågan är dock fortsatt omstridd, och regeringen ska sjösätta en ny nationell drönarstrategi för att få bättre struktur på alla lagar som påverkar drönare.
Klart är att privatpersoner och företag i dagsläget i princip inte får tillstånd för att flyga utom synhåll för operatören som övervakar och styr flygningen.
Flypulse är, enligt egen utsago, de enda som har fått tillstånd att flyga på det sättet i tätbebyggt område.
“Jag tror att det var en del i branschen som hajade till när de såg att vi fått det. ‘Vilka är de här två killarna i Trollhättan som får flyga drönare autonomt och utom synhåll för operatören?’ Det var rätt kul”, säger Sebastian Wallman.
Den autonoma flygningen skedde vid en teststudie tillsammans med Centrum för hjärtstoppsforskning. Flypulse-grundarna blir lite hemlighetsfulla när jag ställer frågor om den.
“Vi har testat att flyga på historiska larm tillsammans med räddningstjänsten för att mäta utryckningstider. Jag får inte avslöja några exakta siffror och resultat än men jag kan säga såhär: Det här är ju en riktig forskningsstudie och den visar potentialen med ett drönarsystem. Det är riktigt häftigt”, säger Sebastian Wallman.
Bolaget har hittills finansierats dels med grundarnas egna pengar och med offentliga bidrag.
Den tänkta affärsmodellen är att sälja färdiga system till den svenska sjukvården, där Flypulse får betalt först i form av en engångskostnad för installation och i nästa steg en månadskostnad, som en prenumeration, för drift och mjukvara.
Målet är att 300 drönare ska kunna stå redo i skarp drift på strategiska platser runtom i Sverige – helst redan nästa sommar.
”Det kommer att vara oerhört prisvärt för samhället, om man till exempel jämför med vad en ambulansbil kostar per år", säger Sebastian Wallman och tillägger:
”Det finns ingen annan i världen som gör det här".