Det låter som ett ekolodspling från en gammal ubåtsfilm när jag försöker ringa upp Peter Sunde, mannen som blev Hollywoods hatobjekt nummer ett och är skyldig 85 miljoner kronor i skadestånd tillsammans med resten av gänget bakom The Pirate Bay. 

Han vill helst bli kontaktad via krypterade appar. Jag ringer med appen Signal, efter anvisning i ett mejl. 

”Det är helt onödigt att inte kommunicera krypterat. Det är mitt defaultläge, att vi ska använda krypterad kommunikation”, säger Peter Sunde.

Är du säker på att ingen lyssnar nu?
”Någon kan ju alltid lyssna av din telefons mikrofon, men det är mycket större sannolikhet att ingen lyssnar på oss när det är krypterat”.

Vår intervju sker bara dagar efter attentatet på Drottninggatan, som tog fyra människoliv. Det är svårt att inte börja där. Efterspelet har präglats av två saker. 

Kärlek.

Och rädsla. 

Stockholmarna öppnade sina hem, bjöd in främlingar och täckte Drottninggatan med blommor. Men lika snabbt kom diskussionen igång om hårdare lagar och mer övervakning.

För den som vill driva igenom lagar som i en annan tid hade kunnat orsaka kontrovers är det just nu jaktsäsong.

Peter Sunde har, bland annat som kandidat för finska Piratpartiet, varit en uttalad kritiker till massövervakning.

Ett av projekten som Peter Sunde driver i dag är tjänsten IPREDator – som gör dig anonym på internet. Passningen till svenska politiker kunde knappast vara tydligare. 

Själv befann han sig Malmö när dådet på Drottninggatan inträffade. 

”Min största rädsla just nu är ogenomtänkta ’lösningar' för att hindra terrorism. Såsom mer övervakning, och annat som inte hjälper”, skrev Peter Sunde på Twitter några dagar senare.

Jag frågar Peter Sunde vad han menar. Vad är han rädd för?

”Det kom fort krav på att FRA måste få dela information med Säpo, samma sak som vi diskuterade när FRA-lagen kom. Man vill gott, men problemet är att när denna typ av övervakning hela tiden utökas så kan den komma att användas till andra saker i framtiden”.

Efter attacken på Drottninggatan kanske många skulle tänka att ju mer information de myndigheter som har till uppgift att skydda Sverige kan dela med varandra desto bättre. 

Peter Sunde vill höja ett varningens finger för sådana tankegångar.

”Man kanske kan stoppa något fler brott, men många tänker inte på att de verktyg som politiker skapar nu kommer att användas av de som kommer efter. Vad händer när SD sitter i regering, och vill använda övervakning till helt andra saker?”, säger Peter Sunde och fortsätter: 

”Det hände i Östtyskland”.

Redan nu ligger dock detaljerad information om stora delar av våra liv hos ett litet antal amerikanska företag, som Facebook, Google och Apple. Vi ger bort den frivilligt, för att vi tycker att deras tjänster är så härliga. 

Det fria öppna internet som Peter Sunde vurmar för på en djup ideologisk nivå har förbytts mot megaplattformarnas era. Decentralisering har ersatts av centralisering.

”Det är helt fel och livsfarligt. Alla litar på Apple, Facebook och Google, men de finns i ett land som har en helt sinnessjuk man som president. Vad händer när han säger till dem att lämna över all information?”

”Internet är en teknik som i grunden är decentraliserad. Men vi har valt att centralisera den till fem företag”, säger Peter Sunde. 

***

Peter Sunde Kolmisoppi föddes 1978, i den västsvenska orten Uddevalla. Där bodde han med sin mamma, pappa och storebror. Uppväxten präglades av att Peter Sundes mamma drabbades av psykiska problem. 

Familjen flyttade runt när mamman bollades runt i vården. De bodde i norska Bergen, och senare Lidköping.

Som många andra barn på 80-talet fick Peter Sunde en primitiv dator. 

Han började programmera ”demos”, enkla digitala skapelser bestående av grafik, musik och effekter på sin Amiga 500. 

”Sen knäckte jag spel också, det var roligt. Mitt intresse väcktes för att ta ned saker i bitar och förstå”. 

Som tonåring hoppade Peter Sunde av gymnasiet. 

Mötet med arbetslivet ledde till en hel del friktion. Tidningsartiklar beskriver hur han flera gånger blev sjukskriven, bland annat efter ett jobb som utvecklare på Siemens. 

”Jag jobbade alldeles för mycket. Det är nog ett vanligt problem när man är ung. Men jag lärde mig också att jag inte vill vara styrd av andra. Dessutom har jag väldigt svårt för folk som inte har bra etik, och jag upptäckte att jag jobbade för oetiska människor”. 

Peter Sunde var rädd att tekniken som han jobbade med skulle användas för att hitta och utvisa papperslösa flyktingar som sökte vård.

Det var först när han 2003 kom i kontakt med Fredrik Neij och vad som senare skulle bli The Pirate Bay som Peter Sunde hittade hem. 

Vi vet alla hur den historien slutade. De skapade världens största sajt som kopplade ihop fildelare. Och dömdes hårt för sin inblandning.  

Sajtens tre huvudmän Gottfrid Svartholm Warg, Fredrik Neij och Peter Sunde – samt en finansiär – dömdes till ett solidariskt skadestånd på 46 miljoner kronor samt fängelse.

Sunde har avtjänat sitt fängelsestraff, men är inte fri. Han kan inte äga någonting i Sverige, eller tjäna pengar. De skulle gå direkt till kronofogden. 

Här kan det vara värt att dra en parallell. Flera av våra mest hyllade och kända entreprenörer har en liknande bakgrund (förutom det där med fängelse och miljonskadestånd).

• Niklas Zennström stod bakom fildelningstjänsten Kazaa. Han blev senare förmögen och geniförklarad när hans nättelefonibolag Skype såldes. I dag är Niklas Zennström en av Europas mäktigaste techinvesterare i riskkapitalbolaget Atomico.
   
• Daniel Ek, Spotifys vd och ena grundare, var tidigt i sin karriär vd för fildelningssajten µTorrent. Hans ägarandelar i Spotify gör honom sannolikt till miljardär många gånger om när bolaget sätts på börsen eller säljs. Han anses av många ha räddat musikindustrin från kollaps under sviktande skivförsäljning och tilltagande fildelning. 

Så fort Daniel Ek twittrar, eller skriver ett öppet brev på Medium, lyssnar startupvärlden. Sen lyssnar politikerna. I alla fall ger de sken av att de lyssnar.

Peter Sunde menar att det är helt fel. 

”Politikerna borde lyssna mycket mindre på startupvärlden, som varken representerar särskilt mycket människor eller skatt”, säger han.

Förakt är ett starkt ord. Men det är träffande för att beskriva den känsla som Peter Sunde ger uttryck för gällande de människor som förekommer i många av Breakits nyhetsartiklar. 

Vi skriver ofta om entreprenörerna som lyckas övertyga investerarna och får in tiotals, ibland hundratals, miljoner kronor till sin idé. Flera av bolagen som ses som succéer, exempelvis Izettle och Spotify, är fortfarande beroende av ett ständigt flöde av mer riskkapital. Annars går de under. 

”The difference between a beggar and an entrepreneur? The amount they are asking for. And that the beggar usually make good use of the money”, skrev Sunde nyligen på Twitter. 

Kort sagt. Ge dina pengar till en tiggare istället – hen kommer att använda dem på ett bra sätt till skillnad från entreprenören. 

Det låter hårt. Menar Peter Sunde verkligen det?

”Ja, till stor del gör jag det. Jag har ett stort problem med att man värdesätter folk efter hur mycket pengar man har tiggt ihop. Spotify går ju back, jag tycker att det är skrämmande att en skomakare på hörnan i Karlstad har en bättre affär. Den här framtidstanken utan substans tycker jag är skrämmande”.

Det är en uppseendeväckande jämförelse, med tanke på att Spotify samlar världens största publik av betalande musikkonsumenter – och har gett skivbolagen bärkraftiga affärer efter en djup kris. 

Men i Peter Sundes värld har Spotify inte bidragit med något verkligt värde till kulturskaparna. Istället berikas mellanhanden, skivbolagen. 

Samtidigt byggde The Pirate Bay på att folk tog precis vad de ville ha utan att den som skapat låten, filmen eller programmet fick ett enda öre. 

”Vårt syfte var aldrig att tjäna några pengar, det var delning på riktigt. Titta också på forskning kring material som delas utan betalning, den visar att alla tjänar mer pengar, men på andra sätt. Speciellt med musik tjänar artisterna pengar på sidosaker, det är marknaden”. 

Du tänker aldrig betala det där skadeståndet va?
”Nej, det finns inte. Hela Pirate Bay-rättegången var en skymf mot rättsväsendet”.

***

Peter Sunde, som nu spelar in en tv-serie om aktivism för finsk tv, tänker inte gå runt och hata startups tyst på sin kammare.

När samtalet glider in på framtiden pratar han engagerat om den sitcom som förhoppningsvis ska bli verklighet i Sverige. 

Konceptet bygger helt enkelt på att driva med entreprenörer och startupkulturen. 

”Den ska heta ’Entreprenörderna', och handla om två riktiga assholes, säger Peter Sunde. 

Har du kollat på HBO-serien ”Silicon Valley”?

”Ja, det har jag. Men jag kom på min idé före den släpptes. Jag tycker att den är ganska rolig, men lite för hyllande. Folk i den serien lyckas ofta på slutet”. 

Peter Sunde har kontaktat ett antal produktionsbolag med sin idé. På ett sätt är den logisk, om än kanske något smal för en riktig tv-serie. Stjärnentreprenören har blivit vår tids rockstjärna, kanske bäst personifierat i Tesla-grundaren Elon Musk. 

Ju högre piedestal desto bättre skämtmaterial. 

”Det finns ingen kritik av startupvärlden, det är ingen som driver med dem. Det vill jag göra med den här tv-serien”. 

Hur långt gångna är dessa planer?

”Jag har skrivit en hel säsong, och det finns flera som vill köpa rättigheterna”. 

Så när får vi ser ”Entreprenörderna” på tv?

”Problemet är att jag är arrogant, och att jag ställer krav. Jag vill spela en av huvudpersonerna, eftersom jag tycker om att testa nya saker. Det tycker ingen är en bra idé”. 

Varför är brinner du för detta?

”Startups har en makt i samhället som är större än vad den borde vara. Det är viktigt att man kritiserar dem”. 

***

Han kallar sig socialist. Gillar inte startup-scenen. Och får inte äga något i Sverige. Ändå lyckades Peter Sunde nyligen sälja en svensk startup till ett tyskt jättebolag.

Tillsammans med Linus Olsson, en vän från tonåren, startade Peter Sunde Flattr för snart tio år sedan. Från början var tjänsten en knapp som sajtägare skulle kunna lägga till på hemsidor för att låta användarna ”flattra” pengar till innehållsskapare. 

Den gamle piraten gav sig i kast med att skapa ett helt eget ekosystem för en ny slags frivillig demokratisk upphovsrättsersättning. 

”Folk sätter sig ofta på röven och klagar när de ser något problem, vilket jag tycker är konstigt. Jag såg diskussionen om en flatrateskatt på internetuppkoppling som skulle gå till skivbolagen. Det fungerar ju inte. Så jag kom på ett eget – rättvist – sätt kring hur man kunde dela pengar, precis som man delar annan information på internet”. 

Men genombrottet kom inte. 

I dag säger Peter Sunde att de bland annat berodde på att de stora plattformarna, Youtube och Facebook, motverkade externa lösningar som Flattr. 

Öppningen kom via det tyska jättebolaget Eyeo, skaparen av världens mest använda annonsblockerare Adblock plus. 

”När vi fick in pengar till Flattr gjorde jag en lista över folk vi ville samarbeta med. Överst på listan skrev jag Adblock plus. Vi träffades sen på en konferens i Berlin och började prata”. 

I maj 2016 kom nyheten att Eyeo köpt in sig i Flattr, för en okänd summa. Breakit kunde snart avslöja att det handlade om 2,8 miljoner kronor, via en konvertibel. 

”Men de går främst in med sin publik och användarbas. Eyeo satsar fullt ut på detta”, sade Linus Olsson, vd och medgrundare av Flattr då till Breakit. 

Den omgjorda tjänsten Flattr plus skulle bli det nya. Den registrerar automatiskt ditt surfande. Du som användare bestämmer hur mycket du vill betala för innehåll varje månad. Via en algoritm som tar hänsyn till hur du interagerar med innehållet fördelas sedan pengarna automatiskt till de medier, bloggare, poddare och youtubers som är med. 

För ett par veckor sedan stod det klart att Eyeo sväljer hela Flattr, via ett uppköp.

Prislappen är okänd. Det är en rimlig gissning att det inte handlar om något stort belopp med tanke på Flattrs låga intäkter. 

Klart är att Eeyo kommer att integrera Flattr plus som en del av Adblock plus, vilket öppnar upp för att över hundra miljoner användare kan få tillgång till tjänsten. Kanske kan drömmen om ett rättvist ersättningssystem för innehåll på internet äntligen bli verklighet. 

”Med så många användare kan det bli stora summor”, konstaterar Peter Sunde. 

Adblock plus är något så paradoxalt som en annonsblockerartjänst som har tjänat pengar på att släppa igenom vissa annonser mot betalning från medierna. Det har lett till problem med det tyska rättsväsendet.

Med Flattr plus ombord kan bolaget peka på att man skapar en affärsmodell, inte bara slår sönder den annonsmodell som varit den fria pressens leverbröd i århundraden. 

Köpet av Flattr skulle kunna ses som en form av ”greenwashing”.

Det är dock Peter Sunde inte oroad för. 

”Jag har förstått att de tror på Flattr, och det har varit viktigt för oss att det är på riktigt. Flattr är ju min baby”, säger han och fortsätter: 

”Jag har också kritik mot dem. Jag vill inte ha en adblocker som släpper igenom viss reklam som man tar betalt för, det tycker vi olika om. Men de vill hellre ha en Flattr-modell än reklam”. 

Peter Sunde är börjar närma sig 40-årsstrecket. Han lever ett kringresande liv, delvis som en följd av The Pirate Bay-domen. 

Han delar inte med sig av några storslagna planer för sitt liv. Det handlar om att ”må bra” och ”göra saker som är roliga".

Jag frågar vad Peter Sunde är mest stolt över när han ser tillbaka på åren som gått. 

”Jag har varit bra mot mina nära och kära och stått upp för mina värderingar. Jag har också börjat kunna acceptera mina brister”. 

Vad är du mindre stolt över?

”Mitt mål är att kunna se mig själv i spegeln på morgonen, och det kan man inte alltid göra”.