Johan Attby cruisar nedför skidbacken. Helt plötsligt tvärstannar skidorna i en grop. Han flyger genom luften. I nästa ögonblick ligger han avsvimmad och blödande med ett sönderslaget ansikte.
Efter en ambulansfärd i ilfart till sjukhuset står det klart att taggutskotten på två av nackkotorna brutits av.
Taggarna är kroppens sista försvarsmekanism innan själva nacken bryts.
“Jag kände inte att jag tog någon risk alls. Ibland är man medveten om att tar en risk, men den gången gick det inte ens speciellt fort”, säger Johan Attby.
När Breakit träffar honom nu kan man inte gissa att han var nära att bli förlamad för mindre än ett halvår sedan.
Johan Attby själv har redan lagt olyckan bakom sig.
“Shit happens, det blir inte bättre av att grubbla. Jag är en tävlingsmänniska så jag är helt fokuserad på att bli helt återställd så fort som möjligt”, säger han.
“Shit happens, det blir inte bättre av att grubbla."
Olyckan är på flera sätt talande för vem han är. Dels i form av hans starka tävlingsinstinkt – men också på ett annat, mer paradoxalt sätt.
När Johan Attby tar hög risk tenderar han att lyckas. Tar han ingen risk går det däremot åt andra hållet.
Nu sitter han bakåtlutad i ett konferensrum i centrala Stockholm. I det öppna kontorslandskapet utanför sitter ungefär 30 utvecklare och knackar kod. Alla jobbar för Johan Attby. Överallt ligger mjukisdjur i form av olika fiskar och fiskedrag.
För att vara relativt ointresserad av fiske har Johan Attby valt en milt uttryckt udda karriärväg. Han vill bygga världens enda sociala nätverk för sportfiskare.
“Peter Thiel (amerikansk investerare) har sagt att den enda hållbara positionen ett bolag kan ha är en monopolställning. Det gäller särskilt för vår bransch. Här blir det bara en vinnare. Alla andra kommer förlora”, säger Johan Attby.
Idén till bolaget kom 2011 precis efter att han sålt sin första skapelse, AI-bolaget Tific.
“Jag satt inlåst i 18 månader när vi köptes upp av ett mellanstort amerikanskt bolag. Att sitta i ledningsgruppen där var inget som passade mig. Jag gillar den innovativa fasen”, säger han.
Idén att bygga ett nischat socialt nätverk grundades i Facebooks otillräcklighet, förklarar han.
“Min tanke var att om man har en hobby eller en passion så vill man dela den med likasinnade, inte nödvändigtvis sina vänner. Tittar man på innehållet på de stora sociala plattformarna så är det brett men väldigt grunt. Det är gulliga katter och god mat men det finns inget bestående värde i diskussionerna. I stället blir det en snabb skur av kommentarer och sedan, schvupp, ut ur flödet.”
Istället för att fånga in alla människor ville han skapa en plattform för djupare samtal om ett konkret ämne. Det som i USA kallas för “deep social media”.
Varför blev det fiske?
“Jag såg en artikel i Forbes om världens största hobbies. Fiske var nummer ett på listan”, säger han.
“Jag såg en artikel i Forbes om världens största hobbys. Fiske var nummer ett på listan”
Sagt och gjort.
Han hittade två personer i sin gamla studiestad Göteborg som drev sajten Fishbrain som ett hobbyprojekt.
“Då var det egentligen bara en fiskelogg, en slags dagbok för fiske”, berättar han.
De två och Johan utvecklade snabbt en personkemi och affärsrelation. När Johan Attbys inlåsning på Tific var över, slutade han på dagen.
“Jag hade egentligen två kriterier för att gå med i projektet. Ett: Vi skiter i webben och går direkt på mobilen. Två: Vi går på USA som första marknad i stället för Sverige.”
Därifrån var planen tydlig: Skapa en bra produkt och få så många användare som möjligt så snabbt som möjligt.
“När du bygger ett socialt nätverk måste du alltid börja med den sociala delen. Det är inte kul att använda tjänsten innan du har nått en viss mängd användare. Men du kan inte ta betalt för den delen”, säger han.
Han reser sig hastigt upp och studsar fram till whiteboarden och börjar rita en tidslinje för att förklara bolagets modell. Längst till vänster på tidslinjen skriver han ordet “social”, lite till höger ordet “utility”, eller “nytta” på svenska.
Nyttan man tillför kan man som bolag ta betalt för, förklarar han.
Under “utility” skriver han datumet 7 april 2016.
Datumet markerar det han ser som Fishbrains största seger hittills – dagen då betalversionen lanserades.
“Det var rätt nervöst när vi äntligen lanserade. Det här var något jag kommunicerade redan när vi gjorde A-rundan (Fishbrains kapitalrunda på 67 miljoner kronor). Min tes var att fiskare kommer vilja betala för en tillräckligt bra produkt. Det var en satsning vi gjorde men det kunde ha blivit ett rejält fiasko”, säger han.
Hur stor var risken då?
“Ingen aning, det är alltid lätt att i efterhand sätta en högre siffra på att lyckas. Men kanske 50/50?”
Redan en månad efter ödesdatumet kunde Johan Attby se tecken på att de lyckats. Men det riktiga beviset kom först när bokslutet för 2016 var klart. Ungefär 8 miljoner kronor landade omsättnignen på, med 3,2 miljoner registrerade konton. Året innan var omsättningen i princip ingenting.
Bolaget har fortfarande långt kvar till lönsamhet men det är helt enligt Johan Attbys plan. Fortsatt fokus på tillväxt är vad som krävs för att få monopolet han söker.
“Det är bara 'land grab' som gäller. Om man ska vikta så är användartillväxt viktigare än omsättning för oss just nu".
Att satsa på riskkapital som finansieringsmetod är ett högt spel. Levererar man inte försvinner pengarna snabbt. Johan Attby har hela tiden följt sin ursprungsplan, men tajmingen har han tidvis haft rejäl tur med.
Under slutet av 2015 kom ett skifte på den svenska riskkapitalmarknaden. Tidigare hade alla pratat om användartillväxt och bara användartillväxt. Plötsligt ville investerarna i stället se riktiga intäktsmodeller innan de skickade in mer pengar i startupföretagen.
Det blev ett tufft uppvaknande för många konsumentappar utan bevisad affärsmodell. Fishbrain lyckades på ett nästan kusligt sätt tajma sin lansering av betaltjänsten med investerarnas ändrade inställning.
Med över 50 miljoner i kassan vid nyår 2016 var det visserligen ingen direkt kris. Men med förluster på tiotals miljoner kronor hade Fishbrain snart fått byta till en mindre kostnadskostym om man inte hittat rätt med premiumversionen. I veckan fick Fishbrain förnyat förtroende av sina investerare som stoppade in ytterligare 30 miljoner nya kronor i kassan.
Det är inte första gången Johan Attby ligger rätt i tiden heller. Med sitt första bolag, Tific, lyckades han exempelvis stänga en kapitalrunda på 30 miljoner kronor precis innan IT-bubblan sprack vid millennieskiftet.
Bolaget hade byggt ett system som samlade in stora mängder felmeddelanden från datorer med syftet att bli ett slags självlärande och proaktiv IT-support. På kundlistan hade man bolag som Microsoft och Symantec. Johan Attby sålde bolaget 2011.
Exakt hur mycket pengar han fick ut när han sålde Tific vill han inte gå in på, men efter försäljningen har han haft tillräckligt med kapital för att göra ett par ängelinvesteringar i andra techbolag. Han har dessutom köpt en fjärdedel av ett vindkraftverk, vilket gör att föräldrarnas gård i Hjo i Västergötland är självförsörjande på el.
“Det är ingen lysande investering kan man säga. Det går knappt ihop. Men där är det en kombination av affärer och att göra gott”, säger Johan Attby.
Med så pass mycket pengar på banken hade säkert många entreprenörer valt luta sig tillbaka och leva gott på gamla meriter.
Men inte Johan Attby.
Med Fishbrain vill han bygga ett riktigt stort företag. Tankarna går tillbaka till Peter Thiel-citatet: “Den enda hållbara positionen är monopol”.
För att nå dit vill han bygga ett helt ekosystem av Fishbrain. Ett socialt nätverk, en datatjänst och mer därtill. Flera gånger har han påpekat att bolaget bara byggt 10 procent av allt man planerat att åstadkomma.
Sättet att komma dit är samma som den taktik som tagit honom hit. “Big bets”. Det kommer fortsätta vara strategin, även när bolaget på sikt blir lönsamt och investerarna och han själv kan skörda frukterna av idén.
“När man har byggt något hållbart har man plötsligt något att förlora. Då är det lätt att bli försiktig. Den dagen vi slutar ta risker kommer det gå åt helvete. Vi tar för lite risk redan idag skulle jag säga”.
Johan Attby menar att monopolsituationen han söker inte behöver vara mer än 10 år bort. Nu återstår att se om han vågar ta tillräckligt stora risker på vägen.
Hans inställning hittills talar för honom.