Har investerarna börjat tröttna? Frågan inställer sig efter att jag under den senaste veckan vid åtskilliga tillfällen träffat på investerare som formligen spyr galla över de annars så omhuldade entreprenörerna.
Eller mer korrekt – de kastar inte skit på alla som dragit igång en startup, utan på gänget som håller till innanför Stockholms tullar. Stureplans-entreprenörerna är kanske ett passande namn på denna ack så homogena skara människor. Tvingas jag med en mening ringa in definitionen på en Stureplans-entreprenör så landar jag i följande: “Man, runt 30, Handelshögskole-examen, inhyst på någon av de hippaste startup-hubbarna och självklart med ambitionen att skala upp sin tjänst globalt”.
Det är detta klientel som verkar få det att vända sig i magen på storinvesterare som Staffan Persson och Lena Apler. Jag stod själv i panelen häromdagen då Lena Apler konstaterade att det finns en startupbubbla med massa livsstilsentreprenörer “som bygger appar som ingen vill ha”. Staffan Persson var inne på helt samma linje och tillade att “en del av dem borde helt enkelt kamma sig och skaffa ett jobb”.
Som entreprenör (dock utan handelsexamen) med kontor uppskattningsvis 100 meter från Stureplan borde jag kanske känna mig träffad. Må så vara, men tycker ändå att både Apler och Persson är något på spåren.
Häromdagen hörde jag att ett viktigt skäl till att tungviktaren Creandum (tidig investerare i Spotify bland mycket annat) startat kontor i Berlin var att man helt enkelt har svårt att hitta några tillräckligt intressanta startups i Stockholm. Och i samma veva betecknade en annan storinvesterare Stockholm som “utfiskat”.
“Alla springer runt här och träffar entreprenörer. Just nu är det överhettat. Berlin, Barcelona och Paris känns mycket mer spännande”, suckade denna investerare.
I slutändan kokar det ned till klassiskt utbud och efterfrågan. Antalet riktigt vassa entreprenörer har garanterat ökat de senaste tre åren. Men det spelar ingen roll när antalet investerare som vill in på marknaden ökat ännu snabbare. Då uppstår dagens situation där investerarna bjuder över varandra för att få investera i entreprenörernas bolag. Jag tvekar inte att påstå att det aldrig tidigare varit enklare att få in riskkapital än idag.
Men med det sagt – pendeln slår ofta snabbt tillbaka på kapitalmarknaden. Och när några av de smartaste investerarna nu börjat dra öronen åt sig dröjer det sannolikt inte länge innan resten av investerar-kollektivet följer efter. Räkna därför med att sötebrödsdagarna för Stureplans-entreprenören snart är över.
Trevlig helg!
Veckans pengajägare 1: Henrik Persson. Först byggde han tillsammans med Cristina Stenbeck upp Kinneviks digitala investeringar, sedan köpte han och Pierre Siri Hemnet – nu laddar den forna ekonomijournalisten (ja, faktiskt!) för nästa stora utmaning. Jag hörde nämligen i veckan att Henrik Persson försöker dra in kapital till en ny stor techfond med fokus på Norden. Bara att önska lycka till. Det saknas ju inte precis konkurrens.
Veckans pengajägare 2: Magnus Bergman. Den svenske affärsängeln var en av de första investerarna i Truecaller och nu sägs han vara på gång med en större investeringsfond. Exakt hur stor den ska bli har jag inte lyckats utröna men det spekuleras om runt en halv miljard kronor från dem jag fick tipset av. Lovar att gräva vidare för mer detaljer!
Veckans mothugg: Henrik Torstensson. Vdn för hälsoappen Lifesum är på fritiden en av Stockholms mer flitiga affärsänglar med flera spännande bolag i portföljen. Det var därför med hyggligt stor trovärdighet i ryggen som Henrik opponerade sig mot Lena Apler och Staffan Perssons utspel (som jag skriver om i veckans krönika). I en rad tweets argumenterar Henrik bland annat för att det ingår i investerarens jobb att hitta rätt bolag. Han får ivrigt medhåll av två andra techkändisar – Hampus Jakobsson (grundare TAT) och Andreas Thorstensson (riskkapitalist hos jätten EQT Ventures). Väntar med spänning på repliken från Persson/Apler.
Veckans dubbelstöld: Stefan Lundell. Inte nog med att jag tvingade min reporterkollega Erik Wisterberg att göra en så kallad rewrite av DI Weekends utmärkta intervju med e-handelsstjärnan Ida Backlund. Jag stal dessutom själva tidningen av våra kontorsgrannar tidigt på fredagsmorgonen. Hur lågt kan jag egentligen sjunka i min jakt på läsarnas gunst? Vill dock ha till protokollet att jag nu lämnat tillbaka magasinet – och på köpet fått två nya Breakit-läsare (receptionisterna hos vår kontorsgranne som tog emot tidningen).
Veckans varningsflagga: Klarna. I veckan avslöjade min min kollega Jonas de Lange att den svenska betaltjänsten blivit av med sin USA-chef. Nyheten kommer samtidigt som Klarna är på väg att göra en nyemission i halvmiljard-klassen. Ingen bra tajmning. Dessutom hör jag från svenska e-handlare att konkurrensen på hemmaplan blir allt tuffare för Klarna. Tidigare var Klarnas betaltjänst i princip ohotad här hemma och marginalerna är extremt höga. Pengarna från den svenska verksamheten har tidigare finansierat stora delar av USA-expansionen. Vad händer om både marknadsandelar och marginaler nu krymper?
Veckans köpsignal: Yosef Mohamed. Medgrundaren och vdn till Transfer Galaxy känns som en av Sveriges hetaste entreprenörer just nu. Lösningen med Swish för utlandsbetalningar går enligt alla jag snackar med som tåget. Hörde i veckan att han nyligen tackade nej till ett seriöst bud på hela bolaget. Nu tar gänget bakom företaget, med basen i Örebro-stadsdelen Vivalla, istället in en rejäl hög med pengar för att etablera tjänsten utomlands. Tydligen ska en av Sveriges rikaste familjer stå för kulorna. Namnet har jag inte lyckats få fram än...