Klockan var halv tio på kvällen för snart två veckor sedan och Mathias Plank var på Ica för att handla när telefonen plötsligt ringde.
Det var en av de 50 programmerarna som han rekryterat till sitt mobilutvecklingsbolag Dynamo. Tayyab Shabab hade fått ett oväntat brev från Migrationsverket där det stod att han skulle utvisas till Pakistan. Och var tvungen att lämna Sverige inom fyra veckor. Något som Breakit rapporterat om här.
“Först blev jag chockad och tänkte på konsekvenserna för honom och hans famillj. Sedan blev jag förbannad när jag tänkte på vad myndigheterna håller på med”.
“Det rör sig om ett mikroskopiskt misstag från en tidigare arbetsgivare, som dessutom har korrigerats. Hur kan man utvisa en människa när han inte har gjort något fel?”, säger Mathias Plank över en kycklingsallad på Dynamos kontor på Östermalm.
Han satte sig ned och skrev ett blogginlägg på Linkedin. På 48 timmar hade han fått 250.000 visningar. Snart nappade medierna och Tayyab Shababs öde blev viralt. Sedan dess har också mejlen strömmat in från andra som är eller har varit med om liknande situationer.
För 22 år sedan startade den då 23-årige Mathias Plank ett bolag som sålde skjortor på nätet. Dressmart var ett typexempel på övervärderade bolag på 90-talet - som sedan föll pladask när IT-kraschen kom.
“Det var en helt galen period. Alla som hade en affärsplan fick i princip kapital. När vi skulle starta så tänkte vi ta in 2 miljoner för att bygga plattformen, men investerarna bara skrattade åt oss och sa att det är ingen som vill betala så lite, sätt på en nolla bakom och kom tillbaka. Så då gjorde vi det och tog in 20 miljoner istället”.
Tillslut hade Dressmart tagit in runt 200 miljoner kronor i riskkapital. Problemet var bara att marknaden inte var redo att handla någonting över nätet än.
“Bara 11 procent av befolkningen hade någon gång handlat på nätet då. Så satt man där och hade tagit in för mycket kapital och dragit på sig för stora kostnader. Rekommendationen från våra rådgivare var trots det: 'Spring fortare och köp fler annonser i tidningen', det gav inget men våra rådgivare tyckte att det var så man skulle göra”, säger han.
År 2000 kunde bolaget precis räddas från konkurs när fordringsägarna kunde tänka sig att skriva ner sina skulder. Klädföretaget New Wave köpte plattformen. Då hade personalstyrkan på 60 personer sparkats. Investerarna förlorade sina miljoner.
Nästa projekt för Mathias Plank blev att starta Sidewalk Express, som placerade datorer med internet på platser som järnvägsstationer. Det var “världens bästa idé” ända tills Iphone kom berättar han.
“Jag tror vi tappade 30 procent av omsättningen per år efter det”.
Bolaget såldes 2008-2009 och Mathias Plank hoppade in i bloggplattformen Tailsweep som tre år senare såldes till Bonnier.
Det har blivit startup efter startup för göteborgaren, ända sedan studietiden i Karlstad då han sålde studentlitteratur till de andra ekonomistudenterna. Det var ett utbytesår i USA samtidigt som AOL växte som gjorde att han fick upp ögonen för internet. Väl tillbaka i Sverige var han med och drog igång Scandinavia online, som drev det digitala torget Passagen.
Att han skulle bli entreprenör har han nog alltid vetat.
“Jag tror det, min pappa hade eget företag som managmentkonsult. Har man en gång startat eget bolag är det väldigt svårt att gå tillbaka”, säger han.
För några år sedan var han med och startade ännu ett bolag som reste stora summor kapital. Tillsammans med ögonstyrningsbolaget Tobii startade han annonsbolaget Sticky och tog in runt 150 miljoner kronor, men det var länge svårt att få fart på försäljningen.
“Vi investerade väldigt mycket pengar i plattformen, det är en spännande teknologi, men det tog ganska lång tid att få intäkter”.
År 2014, efter sex år med bolaget, valde Mathias Plank att lämna som vd.
“Jag pendlade till New York, där vi hade huvudkontoret, i flera år och det blev ganska jobbigt. Jag kände också för att driva något som jag var en stor delägare i, istället för en liten”, säger han.
Efter att ha rest kapital på över 100 miljoner kronor i två olika startups har Mathias Plank med Dynamo valt en helt annan väg.
“Det är häftigt och möjliggörande att få in kapital, men det finns en baksida. Det är jobbigt att sitta med för mycket pengar på fickan när produkten inte flyger. När jag startade Dynamo kände jag att jag ville behålla kontrollen själv och inte hamna i knäet på riskkapitalisterna”, säger han.
Bolaget, som han startade för två år sedan, har tre olika delar.
Via konsultdelen hjälper man etablerade bolag som H&M, Spotify och Bonnier med uppdrag inom mobilutveckling. Konceptstudion där bolaget självt tar fram egna produkter som de sedan försöker sälja in till andra. Acceleratorn är den tredje delen, där de hjälper tidiga startups med kodning - mot aktier i bolagen.
Mathias Plank tar upp sin telefon och visar två appar som byggts i konceptstudion. En läser av ansiktet för att bestämma åldern (den tror dock att jag är något år äldre än vad jag är), en annan lägger på olika typer av smink. Den senaste har de nu lagt under ett eget bolag, ShiShi, och sålt in till Oriflame som lanserat den i 58 olika länder, ShiShi betyder prova på kinesiska.
Konsultdelen finansierar de två andra delarna. Men det är uppenbart att Mathias Plank brinner mest för att hjälpa entreprenörer och startups.
“Jag gillar startupklimatet och har själv jobbat med det i många år. Därför tycker jag att det är extra roligt, hjärtat ligger där”, säger han.
Tanken är att bli en etablerad del av ekosystemet. Förra året tog Dynamo in fem bolag i acceleratorn, i år siktar man på tio och nästa år på 15-20 bolag.
Eftersom de flesta av bolagen är tidiga och ännu inte har lanserat någon produkt är Mathias Plank förtegen om vilka de är. Ett bolag som han nämner, där Dynamo byggt hela produkten och nu äger 15 procent, är träningsappen Fitnesscollection.
Enligt Mathias Plank får Dynamo många förfrågningar, och tackar nej till över 90 procent.
“Det känns som vi har hittat en bra form och position på marknaden. Vi har några riktigt spännande case på gång. Nu kommer även entreprenörer till oss som gjort en eller två resor tidigare”, säger han.
På bara två år har Dynamo blivit ett av Sveriges ledande mobilutvecklingsföretag. I år räknar man med en omsättning på 35 miljoner kronor. För att kunna växa så snabbt krävs det programmerare, något som man “dammsuger marknaden efter”.
“Vi får fruktansvärt mycket ansökningar, vi kan inte ta in alla utan tar in topptalangerna. Miljön här lockar, att man får hoppa mellan de olika delarna och vara med och labba”.
“På Spotify blir du en liten kugge i ett stort hjul, här får du ta helhetsansvar på ett helt annat sätt. Vi har rekryterat en hel del tyngre personer från Spotify, säkert 20 procent av våra utvecklare har nog varit där i någon form, det är lite av en plantskola”, säger Mathias Plank.
I nuläget anställer Dynamo 6-8 nya utvecklare i månaden. På kontoret jobbar 26 olika nationaliteter, eftersom bostäder är ett stort problem för många hyr bolaget ett tiotal lägenheter i andrahand.
Många av de andra programmerarna har blivit oroliga över sin situation efter det som hänt Tayyab Shabab.
“Då anlitar vi ändå proffs som hjälper oss med det här, eftersom det är en djungel. Många har en mer snårig väg än Tayyab, så det är inte omöjligt att det kommer komma upp fler fall även i vårt bolag”.
“Det som Migrationsverket håller på med nu förstör inte bara för oss det förstör för hela branschen, det gör att folk väljer att inte komma hit”, säger Mathias Plank.
Nu hoppas han att uppmärksamheten ska leda till lagförändringar. Några politiska partier har uppmärksammat frågan.
“Men i det här specifika fallet är det fortfarande högst oklart om Tayyab får stanna eller inte. Den här typen av fall är inte prövade tidigare, så finns inga prejudikat”.
Det är inte ens klart om han får stanna under tiden hans fall överklagas.
“För honom är det så klart värst, att behöva leva med ovissheten om att han kanske måste lämna om tre veckor”.