Historien ger ledtrådar om att så är fallet.
Ta till exempel live-video. Det pratades länge, länge om hur live-video skulle slå igenom, hur det var nästa grej. När svenska live-appen Bambuser fick framgång i Sverige 2007 blev det stora rubriker om en “teve-buss i allas ficka”. Men succén uteblev.
Bambuser fortsatte, fick ett uppsving i och med arabiska våren och när AP köpte access, men fortfarande var live-tekniken en krusning för massorna. Inte ens när Google+ släppte livefunktion via Youtube slog det igenom. Istället blev det plötsligt Meerkat och Periscope som tävlade om att ta det till den breda allmänheten. Periscope vann den kampen och plötsligt skulle hela världen använda live-video (strax efter gjorde Facebook det till sitt största fokus).
Gammal teknik som i rätt kontext når fram. Tittar vi bakåt i tiden går det att se liknande mönster. Som Instagram som vann filterkampen mot Hipstamatic eller Facebook som vann världsherravälde mot communities och forum.
Det räcker inte alltid med ny teknik, nya tjänster eller funktioner - det krävs också att man skapar en tydlig ingång, en kontext för att den breda allmänheten ska förstå nyttan och poängen.
För Instagram och Periscope blev det sociala avgörande. Filterbilder var roliga, men det var bara ett stopp på vägen. Det roliga var att dela den nya, filtrerade bilden till andra. När Instagram därför byggde ett community kring det - och bara det - blev det helt avgörande. Det blev förståeligt, det blev något nytt.
För Twitter-ägda Periscope var det samma sak. Live-video var roligt, men ännu roligare om jag kan visa upp det direkt för mina Twitter-vänner.
Facebook förklarade i sin tur communites sanna poäng genom att skapa en miljö där vi kunde ta vår analoga identitet och koppla ihop den med den digitala. Det blev en revolutionerande upptäckt för en värld som gömt sig bakom anonyma avatarer - nu kunde vänskap utvecklas jämt!
I alla genombrott ovan handlar det om existernade teknik som stöpts i ny form, ny kontext, och plötsligt känns de som succéer som kommit till över en natt.
Precis som Pokémon Go och tekniken augmented reality (förstärkt verklighet).
I så många år har AR varit nördarnas favorit. Spelen och apparna har varit halvframgångsrika. Turf, till exempel, som låter lag tävla om vem som “äger” mest yta i verkliga världen. Eller Ingress, som är nästan en kopia av Pokémon Go, minus djuren.
Det senare är intressant, för det spelet är utvecklat av samma företag som skapat Pokémon Go: Niantic.
Så varför hände allt detta nu? Det är kanske tidigt att göra några slutsatser än, men några saker finns ändå att peka på som handlar om just kontext: paketering och tonträff.
Niantic är en produkt av Google. Startupen byggdes av gamla Google maps-chefer, under Googles tak. Startupen gjorde några halvbra produkter innan det släpptes ut som fristående företag 2015 när Google förvandlades till Alphabet. Det var då Niantic fick frihet att göra nytt och testa nya samarbeten. Resultatet blev Pokémon Go, en produkt av tre företags kompromisser och säregenhet: Niantic med det lilla företagets flexibilitet och AR-expertis (samt ett färdigt proof of concept i form av Ingress). Google med sin infrastruktur och enorma kassakista. Och Nintendo, med sitt beprövade, extremt starka globala spelvarumärke: Pokémon.
Ingen av de tre ska underskattas. Särskilt inte varumärket Pokémon. I 20 år har spelidén lyckats återuppfinna sig själv på alla tänkbara plattformar: Tv-spel, samlarkort, tecknad film, musik. Samlarspelet (“Gotta catch ‘em all!”) har blivit globala kulturikoner för varje generation sedan 90-talet. I efterhand är det lätt att se hur det skapade en perfekt ingång för en ung generation att ta ett första steg in i AR:s värld. Det hjälpte med tålamod, att förstå och sätta saker i kontext. Poängen och nyttan blev snabbt tydlig.
Lägg därpå att det är sommarlov för stora delar av världens barn och den extrema hajpen får ytterligare förklaring.
Kommer det att hålla i sig? Vem vet. Men genombrottet, och om det så bara är tio procent som fortsätter spela om ett halvår, räcker. Då har AR etablerat sig som en folklig, ny teknik och krattat för nya spel och tjänster att lanseras.
Men ännu viktigare: Med hjälp av historien kan vi ana att det är så här vi nu kommer kunna förvänta oss ny tekniks genombrott: Den kommer i explosioner.
Den kan ligga latent i flera år - live-video, poddar, bloggar - för att sedan explodera när någon lyckas sätta det i rätt kontext.
Vad kommer härnäst? Virtual reality? Jag har svårt att se att det skulle lyckas på samma sätt.
Men jag hade å andra sidan gett upp hoppet om augmented reality också.