I oktober förra året begärdes det börsnoterade lånebolaget Trustbuddy, som lät privatpersoner låna ut pengar till andra privatpersoner, i konkurs. Då hade den nya företagsledningen upptäckt “allvarliga oegentligheter” i verksamheten.
Ett problem var själva låneplattformen, Allen, som bolaget började använda 2014. När konkursen blev ett faktum stod det klart att 44 miljoner kronor saknades på klientmedelskontot. Det var pengar som det sedan visade sig hade lånats ut via plattformen trots att det inte fanns någon specifik långivare. Samt att det finns stora skulder i konkursboet.
Nu kan Breakit berätta mer om hur det egentligen gick till. I fredags blev förvaltarberättelsen klar.
Det här är nytt:
Den som lånat ut pengar via bolaget kunde begära tillbaka 90 procent av pengarna, om lånet kunde tas över av någon ny person. Bolaget flyttade då runt lånen mellan olika personer som lånat ut pengar, vilket betydde att de kvarvarande långivarnas lån blev sämre och sämre, enligt konkursförvaltaren. De nya långivarna fick inte heller någon information om det.
Grunden var att ett lån skulle vara återbetalat inom 30 dagar, men det gick att förlänga upp till fem gånger mot en avgift. Vissa lån var dock flera år gamla och hade gått till indrivning. Av totalt 300 miljoner kronor i utstående lån på konkursdagen hade 250 miljoner skickats till inkasso för indrivning. Vissa av lånen som var utstående på konkursdagen hade ingåtts redan 2009.
Enligt konkursförvaltaren Lars-henrik Andersson använde bolaget ett konto som kallades ”underfundig” i sin redovisning. De första siffrorna bokfördes på det kontot redan 2010 och konkursförvaltaren konstaterar att det därför “bedöms ha varit en del av upplägget redan från inledningen av verksamheten”.
Han konstaterar också att bristerna i bolaget hade kunnat undvikas om “kontrollen över bolagets tillgångar och skulder, vad gäller klientmedel, varit mer omfattande och strukturerad och i enlighet med god redovisningssed”.
Och några nya siffror:
Totalt har 21 procent av lånen i Trustbuddy skett utan att det funnits någon långivare.
Totalt 30 procent av alla lån via Trustbuddy gick till indrivning. Trustbuddys agerande, enligt konkursförvaltaren, genererade intäkter till bolaget. Totalt har Trustbuddy fått in 372 miljoner kronor i intäkter genom administrationsavgifter och förlängningsavgifter.
Det betyder att de fått in ungefär 80 miljoner kronor genom att riskutsätta pengar utan godkännande från de som lånat ut dem. Eller som konkursförvaltaren konstaterar: “Bolaget har fått intäkter på lån som helt eller delvis finansierats med medel som långivarna inte medgivit utlåning av”.
I förvaltarberättelsen ifrågasätts också om den information som bolaget har lämnat till sina kunder står i överensstämmelse med god kreditförmedlingssed samt om inte bolaget borde ha tagit upp det här i förvaltarberättelsen i sina årsredovisningar. Där nämndes det inte med ett ord.
Hur är det med lagligheten då:
Det återstår att se. Det pågår just nu en utredning om bolaget hos Ekobrottsmyndigheten. Först i höst kommer åklagare besluta om det ska väckas åtal. Det som hittills framkommit därifrån är att förhör har hållits samt att det är en mycket komplicerad utredning. Ingen person har delgivits misstanke om brott.
Konkursförvaltaren utesluter inte heller skadestånd. Han skriver att “det kan ifrågasättas om inte det underskott som uppkommit på klientmedelkontona, den omallokering av lågt presterande lån som skett samt att en stor mängd medel lånats ut utan tillstånd från och utan angivna långivare har inneburit ett sådant agerande som kan föranleda skadeståndsansvar”.