I helgen svimmade en person i kön till Bianca Ingrossos butiksöppning av Caia Cosmetics i Göteborg. Caia Cosmetics som för övrigt gjorde en vinst på runt 200 miljoner kronor 2023. Bara i Sverige omsätter skönhetsbranschen omkring 20 miljarder kronor årligen. Och mitt i den står jag, en vanlig kvinna med starka åsikter men inte tillräckligt stark motståndskraft.
Jag gick igenom mitt bankkonto och räknade ut att jag mellan maj 2023 och maj 2024 spenderat 25.927 kronor på skönhet. Hade jag istället använt pengarna för att köpa aktier i säg, exempelvis Yubico, så skulle de vara värda 59.176 kronor idag.
Så varför prioriterar jag skönhet framför börsen?
Uppenbarligen finns, eller fanns, ju pengarna. Men jag är ett barn av min tid och som 80- eller 90-talist idag är skönhet on top of all.
Det spelar ingen roll i vilket sammanhang jag befinner mig: överallt möts jag av blanka, släta pannor. Om jag så är i ett sammanhang av kvinnliga företagsledare, entreprenörer och investerare eller längs sidlinjen på en knattematch i fotboll: de polerade pannorna förföljer mig. Jag ser dem, jag har varit en av dem.
För bland mina skönhetsutgifter på 25.927 kronor finns förutom det vanliga; frisör, rengöring, hudkrämer och smink även botox, både som gift och utgift. Men eftersom det gått ett halvår sedan den utgiftsposten så finns idag inga spår kvar av injektionen i pannan (däremot har mina naturliga spår kommit tillbaka).
Alla är vi slavar under skönhetsbranschen, det är gamla nyheter. Vi matas av onaturliga ideal och ser en åldrande hy som ett livsfarligt hot.
Botox har blivit vardag, ett konkret exempel: enligt en källa är botox “ett måste” nu på ett stort svenskt startupbolag – för att man ska “se trevligt lyssnande ut och inte kritisk på möten”. Influencers har tagit över tjejtidningarnas roll som upplysare om allt som är fel på oss och allt som går att justera.
Flera av de som idag hyllas som näringslivets nya makthavare är samtidigt våra största slavdrivare. De för oss in i fördärvet med rabattkoder och fillersfyllda läppar.
Utöver det sjuka i att vi redan som småtjejer dyrkar det ouppnåeliga, och svimmar i köer till Caia och Lyko, så lägger vi som vuxna våra besparingar, som hade kunnat gå till att bygga en buffert, istället på ingrepp och primers.
Jag tittade på ett avsnitt av Hemma hos Malin Persson Giolito – Drömmar om Europa och ett klokt citat kom upp: “Kvinnors ekonomiska oberoende borde vara huvudfrågan för feminismen”. Det spelar ingen roll hur vi vrider och vänder på det: pengar är och kommer alltid att vara makt.
Hur mycket sexuellt kapital vi än tror oss ha så finns det till syvende och sist bara kapital – hur söt man än är.
Är det då rimligt att en tillsynes alldaglig 38-årig kvinna väljer att lägga 25.000 kronor om året på sitt utseende – istället för att åtminstone investera hälften av summan?
Det värsta som kan hända är att avkastningen uteblir eller att hela kapitalet ryker.
Men det gör det ju ändå: alla mina produkter är slut och pannan har återgått till sitt naturliga, veckade tillstånd.