Har vi inte varit här förut? Någon uttalar sig om hur kvinnliga entreprenörer ska anpassa sig och andra säger att det är strukturer som bör förändras.
Kan man inte ha två tankar i huvudet samtidigt?
För jag håller med föregående debattörer om att det är strukturella hinder som behöver rivas för att kvinnor och män ska ha samma förutsättningar för att lyckas bli framgångsrika entreprenörer.
Men det som debattörerna tappar i sin argumentation är verklighetsförankring. Kvinnliga entreprenörer har inte tid att sitta och vänta på att strukturella hinder ska försvinna. De lever i en värld där de behöver all vägledning de kan få för att lyckas. Jag satt nämligen i rummet där Pär-Jörgen Pärson uttalade sig om att kvinnor behöver ta hjälp för att lyckas. Och de jag hunnit prata med som var där uppskattade hans välmenande ord, som (jag tror) syftade till att ge en pragmatisk syn på hur andra kvinnliga entreprenörer som grundat unicorn-bolag har lyckats.
De mest framgångsrika kvinnliga entreprenörerna som jag har stött på är just väldigt pragmatiska över detta.
Linnea Kornehed Falck sa bara minuter före Pärson på samma scen att hon var redo att frånsäga sig medgrundar-titeln om det skulle hjälpa bolaget att resa kapital.
”En VC-investering är väl inte en välgörenhetsaffär”, smsar en kvinnlig entreprenör mig.
Nej, de kvinnliga entreprenörer jag känner är medvetna om att entreprenörer av alla kön måste offra ganska mycket i livet för att ha både unicorn-bolaget och familjen. Vill man driva ett bolag med work-life balance, så ska man isåfall inte ta in kapital från en VC-investerare.
För vi måste komma ihåg att Pär-Jörgen Pärson representerar skrået av investerare som står för en otroligt specifik typ av finansiering. De behöver att ditt bolags värdering ökar 30-100 gånger mellan att de investerar och 7-8 år fram. Hur mycket det än är tråkigt att säga, så är det inte ett jobb som går att göra på 40-timmarsveckor.
Jag tar upp ämnet med tre andra kvinnliga entreprenörer på vårt kontor, som det visar sig alla hade nannys när de växte upp.
”Vi hade väl inte massvis med pengar men mamma var tandläkare och ville jobba heltid precis som pappa och istället för att stressa hem från jobbet fick vi nybakat bröd och en glad mamma till middagsbordet varje dag.”
”Ja, jag föredrog ju att bli hämtad tidigt på fritids av vår aupair, hellre än att bli hämtad sist av mamma.”
Vi behöver kanske istället alltså normalisera att be om hjälp och ta hjälp i hemmet.
Jag tycker det är fantastiskt att Pär-Jörgen Pärson, som faktiskt investerat i förhållandevis många kvinnliga unicorngrundare, delar med sig av det han har sett fungerat. De lärdomarna kan vara ovärderliga för vissa.
Om vi kastar män som försöker hjälpa till under bussen varje gång de uttalar sig, hur många tror ni kommer fortsätta göra det?
JULIA DELIN, vd SSE Ventures och styrelseledamot Breakit
LÄS MER: Kvinnliga entreprenörer behöver inte nannys – de behöver likvärdiga villkor
LÄS MER: Pär-Jörgen Pärsons hårda unicorn-råd – skaffa en nanny: “Tror att det är kulturellt”