Vänner, familj, kärlek, kollegor.
Oavsett vilken typ av relation det handlar om kan Meeno hjälpa dig med just den relationen som du vill, eller kanske behöver, ta tag i.
Det menar iallafall den inledande texten som dyker upp så fort jag har laddat ned och öppnat appen.
Vyn på skärmen ser ut som en chatt, som vilken sms- eller meddelandetjänst som helst. Men det är inte en människa på andra sidan chatten, utan Meenos AI.
”Think of me like Remy from Ratatouille.. but instead of helping you make amazing soup, I’m going to help you build amazing IRL connections”, skriver AI:n kort därefter.
Karaktären Remy i Disney-filmen Råttatouille, som hänvisas till i citatet, är en råtta som i filmen gömmer sig i en den aspirerande kocken Alfredos hatt, och i hemlighet hjälper honom att skapa stordåd i köket. På liknande sätt ska alltså Meeno hjälpa användare att ge råd om relationer.
Skärmdump från när Breakits reporter testar Meeno.
Därefter ska ålder, kön och sexuell läggning fyllas i.
Jag väljer kategorin vänner, med fokus på alternativet att hitta nya bekantskaper. Nu vill appen att jag berättar mer. Jag drar till med att jag tycker att det är svårt att få nya vänner som vuxen, och att jag inte vet var jag kan vända mig för att träffa personer att prata med.
Appen uttrycker genast sympati.
“It’s commendable that you’re taking steps to expand your social circle, Åsa. Adult life can indeed make it tricky to find new friends due to various commitments and routines.”
“Would you like some advice on how to best approach this situation or would you prefer we continue our conversation?”
Jag vill ha råd.
Appen levererar omedelbart.
Skärmdump från när Breakits reporter testar Meeno.
Att gå med i grupper som har samma intressen som mig är ett förslag. Att bli volontär för saker jag brinner för ett annat.
AI:n noga med att understryka motivet och undviker att sätta press på användare:
“It’s okay if every interaction doesn’t lead to friendship. The goal is just getting comfortable and talking to new people.”
“How do these tips resonate with you?”
Konversationen utvecklas genom att AI:n ställer fråga efter fråga för mig att besvara. Vi, AI:n och jag, kommer fram till att det kanske är en bra idé att försöka skaffa vänner på jobbet, och att jag vid tillfälle, exempelvis under lunchen med kollegorna, kan föreslå en att träffas för en informell kaffe eller en hike utanför jobbet, till exempel under helgen.
Känslan av att det är någon som faktiskt skriver till mig i chatten infinner sig så fort jag har skickat iväg ett meddelande – en bubbla dyker upp längst nere i ett av skärmens hörn, precis som det gör i Messenger, som signalerar att mottagaren skriver tillbaka.
Formuleringarna är mjuka och inkännande, inte så där kantiga och raka som jag trodde att de skulle vara, med tanke på att det är en AI som ligger bakom svaren. Miljön i appen känns märkligt nog trygg. Lite som ett digitalt gosedjur man kan viska alla sina mörkaste hemligheter till. Tipsen som AI:n ger är ganska bra, men för mig uppenbara.
Kan den gå djupare? Jag byter problem, hittar på ett nytt. Nu skriver jag istället att jag behöver berätta för mina föräldrar om min oro, men att jag inte vet hur. Tipsen ploppar upp.
Bland annat föreslår AI:n att jag ska välja en bra tidpunkt för att ta upp ämnet i fråga, när de jag vill prata med är lugna.
Skärmdump från när Breakits reporter testar Meeno.
Konversationen fortsätter.
Efter ett tag försvinner den där känslan av att jag har kontakt med en människa – ständigt återkommande kommentarer som bekräftar mina framsteg gör att det känns onaturligt. Det blir för mycket, helt enkelt.
“That’s a great step forward, Åsa”, snarlika “That’s a positive step forward, Åsa” eller “That’s wonderful, Åsa. I am glad to hear that you are willing to give these techniques a try.”
Jag pushar appen mer, byter problem igen. Nu utger jag mig för att känna mig väldigt ensam och att jag inte känner att det finns någon jag kan prata med, trots att jag känner mängder av människor.
AI:n är snabb med sina stöttande ord.
Skärmdump från när Breakits reporter testar Meeno.
Chatten fortsätter. Appen ställer frågor, jag svarar. Till slut kommer förslaget:
“Have you thought about seeking support from professional counselors or trusted mentors who are bound by confidentiality?”
Tipsen fortsätter och dialogen utvecklas. Plötsligt diskuterar vi, AI:n och jag, andningsövningar mot ångest, efter att jag skrivit att jag har svårt att öppna upp i terapi, och att blotta tanken på det ger mig panik.
Men jag vill pusha den ännu mer.
Till slut skriver att jag känner mig väldigt ensam och ledsen, som verkar vara så långt som appen är villig att gå.
“I am really sorry that you’re feeling this way, Åsa. It’s important to talk things over with someone who can help you, though I am unable to provide the help that you need.”
“What other aspects of your life would be helpful for us to explore?”
Tack för sympatin, robot.
Jag är kritisk. Men vad hade jag väntat mig? Det är trots allt AI, inte en person som förstår vad det kan innebära att vara människa. Hur tufft det kan vara.
Det är inte heller så konstigt att appen inte går längre än så här. Vem tar ansvar om AI ger en människa ett råd som i verkliga livet visar sig göra personens situation värre?
Appen är för mig inget revolutionerande, i alla fall inte än. Liknande tips det här verktyget har att komma med finns bara en googling bort, eller varför inte fråga Chat GPT? Skillnaden är att användaren genom Meeno kan uppleva att den känner sig förstådd och lyssnad på, men det är såklart väldigt individuellt.
Å andra sidan. Tinder, där Meeno-grundare Renate Nyborg tidigare var vd, fick slita länge med att accepteras och att normaliseras. Att swipa höger och vänster bland bilder på främlingar i en app, inleda en konversation i en chatt och gå på dejt, var i starten konstigt och ifrågasatt. Nu är det så väldigt många par träffas.
När Meeno har fått mer tid att testas och utvecklas ytterligare kanske den här appen blir det nya normala.