En vecka in i vår kombinerade finanisieringsrunda och artikelserie "Kapitaljakten" är mina känslor blandade.
Till en början kändes allt toppen. Ni läsare verkade på riktigt gilla idén att vi släpper in er bakom kulisserna i vår kapitalresningsprocess. Allra roligast var att så många entreprenörer, som själva har eller är på väg att ta in kapital, hyllade upplägget. Jag älskar verkligen när våra texter på Breakit hjälper till i vardagen för andra entreprenörer.
Dessutom hörde faktiskt ett helt gäng potentiella investerare av sig. Det var alltifrån affärsänglar och riskkapitalbolag till representanter från internationella mediejättar. Alla var de sugna på att veta mer om våra planer kring Breakit och om villkoren för att investera.
Och det var ungefär här som det började bli lite blandade känslor för mig personligen.
Missförstå mig inte. Jag och min medgrundare Olle Aronsson är i högsta grad seriösa med vårt bolagsbyggande kring Breakit. Redan från start var vi noga med att sätta en tydlig vision för vad vi vill göra och ambitionen har hela tiden varit att skapa en struktur för hållbar tillväxt.
Men samtidigt har vårt första år med Breakit främst handlat om operativt arbete och mindre om långsiktiga strategier. Hårt slit, kort sagt. Som en konsekvens av detta har vi inte heller lagt överdrivet mycket tid på att ta fram säljande powerpoint-presentationer eller förtroendeingivande prospekt inför den kapitalrunda som vi just inlett.
Det är ett faktum som jag de senaste dagarna blivit pinsamt varse om, när de potentiella investerarna har bett om att få mer kött på benen.
Mina tillkortakommanden var ännu tydligare på ett angränsande område: Själva pitchen. Jag tänker alltså på det tillfälle när jag som entreprenör på några minuter ska sälja in bolaget till nya presumtiva delägare.
Trots att jag har hyggligt stor erfarenhet av att stå på en scen har jag uppenbarligen en hel del att lära om den ädla konsten att pitcha. Ska jag vara helt ärlig känns det faktiskt som jag måste vara Sveriges sämsta pitchare. Kommentaren från min vän, tillika hedgefondförvaltaren, efter att jag försökt sälja in Breakit till honom, säger väl det mesta:
“Stefan, hade jag inte känt dig och vetat att du är en bra person skulle jag bett dig dra åt helvete efter den här pitchen”.
Sågningen var brutal, men ärlig, och just därför så nyttig. Hedgefond-killens huvudpoäng var att jag inte tydligt spelade upp den internationella potentialen för Breakit. Jag var helt enkelt för blygsam för att han skulle tända till.
Med den lärdomen i bagaget träffade jag knappt tolv timmar senare investerare nummer två: En framgångrik entreprenör som kunde tänka sig att kasta in “en hundring eller två” i vårt projekt. Om förutsättningarna var de rätta, vill säga.
Mötet gick bra men responsen på min pitch gjorde mig ändå förbryllad.
“Jag gillar verkligen att ni INTE snackar så mycket om en internationell expansion. Det är sjukt svårt att gå utomlands. Då gillar jag mer att du är så fokuserad på att verkligen sätta Breakit ordentligt på kartan här i Sverige”, sa entreprenören som i sittande möte lovade att gå in med minst “en hundring och säkert en hundring till från någon kompis”.
Vad är då lärdomen av detta? Jo, att den här typen av tidiga investeringar i skakiga techbolag som Breakit inte är någon vetenskap. Visst, vi har ett års verksamhet att visa upp och just nu går försäljningen riktigt starkt. Men vad säger det egentligen om framtiden?
Jag skulle kunna måla upp ett löjligt positivt scenario. Men vad hjälper det om annonskonjunkturen kraschar i höst?
En annan reflektion är att vi människor såklart är olika. Vi triggas av olika saker och det avspeglas inte minst i investeringsbeslut.
Hedgefond-killen, drillad på internationella investmentbanker under många år, vill se gigantiska tillväxttal och en aggressiv internationell strategi för att han ska tända till. Entreprenören, å sin sida, vet av egen erfarenhet hur svårt det kan vara att växa på nya okända marknader och vill hellre att den lokala potentialen utnyttjas fullt ut först.
Ingen vet vem som har rätt strategi i slutändan. Men jag som pitchande entreprenör måste såklart bestämma mig redan nu. Vad är min tro? Vad ska jag fokusera min pitch på? Dags att gå hem och öva inför nästa pitch.
Som chef för en nyhetssajt har jag dessutom ett trumfkort i form av en hel redaktion med vassa reportarar som kan hjälpa mig med research. En research som jag så klart också bjuder alla Breakits läsare på. I detta fall bad jag reportern Johanna Ekström fråga ett gäng rutinerade riskkapitalister hur de vill att en pitch ska gå till. Missa inte att ta del av alla deras råd.
Själv sliter jag vidare i min jakt på nya friska miljoner. Närmast väntar ett uppföljande telefonmöte på onsdagseftermiddagen med en av Sveriges tyngre affärsänglar. Det återstår att se om min pitch har fallit i god jord hos honom eller inte. Håll tummarna, jag lovar att hålla er uppdaterade!
PS. Om det är något du som läsare undrar över kring kapitalanskaffningsprocessen är det bara att dra iväg ett mejl till mig på stefan@breakit.se