På 1980-talet beskrev Harvard-forskaren Howard Gardner sju typer av intelligens. Dessa sju har blivit nio och är; språklig/verbal, logisk/matematisk, visuell/spatial, musikalisk, kroppslig, social, intuitiv, natur och reflekterande. Han sägs ha sagt: “Det handlar inte om hur intelligent du är, utan om hur du är intelligent.” Han var intelligent den där Howard. Men jag tror att han har misslyckats. Han har glömt en intelligens.
Efter att ha pratat med så många framgångsrika och framför allt misslyckanderika investerare, bolagsbyggare, tänkare, ledare och följare om deras resor och resornas misslyckanden, så börjar jag se ett mönster. Ett mönster kring hur misslyckanden har navigerats och hur misslyckanden har behandlats. Ju viktigare det är att lyckas, desto viktigare blir det hur man misslyckas. Jag tror att jag har hittat den tionde intelligensen. Jag kallar den “Failure Intelligence”.
Jag har hittat den tionde intelligensen
Jag har förstått att det förväntas någon form av förklaring, definition och sannolikt någon form av forskning för att mynta nya begrepp. Så att det blir begrepp att begripa. Tack vare studierna på HHS har jag lärt mig att kvalitativa studier är de mest flummiga av grunder för hypotesbesvarande, men funkar likväl för att få besvara hypoteser. Och jag har en hypotes som är sprungen ur mitt kvalitativa forskande i misslyckanderika personers framgångsrika livsresor.
LÄS MER: Därför är det största misslyckandet är att inte misslyckas alls
Jag definierar misslyckandeintelligens med följande faktorer; hypotesformulering, frekvens, ratio, reflektion och envishet. Jag har säkert likt Howard misslyckats med att vara uttömmande, men låt oss börja någonstans.
Det börjar på en meta-nivå när jag beskriver min hypotes med att man behöver vara skicklig på sin hypotesformulering. Hypotesen är din ledstjärna. För vissa är den intakt över tid, andra är i stället fantastiska att formulera flera hypoteser samt iterera gamla. Två vitt skilda exempel på hypoteser är ”att distribuera rätt musik till rätt person varsomhelst och närsomhelst”, och ”bli bäst i världen på tennis”.
Hypotesen är din ledstjärna
Dessa två exempel på hypoteser är det många som ställt upp och fokuserat på. De flesta har ändå aldrig lyckats, men det är hypoteser med ambition, potential och relevans. Varje misslyckande på vägen kommer bli en till lärdom om hur man inte besannar hypotesen, vilket tar dig närmare besanningen. Hypotesen blir din utgångspunkt, och behöver vara potent för att din lilla chans att lyckas ska multipliceras med något annat tal än 0.
Frekvensen är hur ofta du tar ansatser för att lyckas eller misslyckas, och ration är hur ofta du misslyckas av alla iterationer, steg eller beslut du tar. En hög frekvens och en balanserad ratio är nyckeln här. En hög frekvens ger mycket lärande, och en balanserad ratio indikerar att du är tillräckligt innovativ och modig utan att hamna för långt ifrån verkligheten, timingen och marknaden. Ration blir ett kvantitativt mått på ditt risktagande.
Misslyckanden är inte syftet i sig, utan det är lärandet från dessa
Reflektion syftar till lärandet från misslyckandena. Misslyckanden är inte syftet i sig, utan det är lärandet från dessa. Det reflexiva beteendet är nyckeln till att navigera insikterna på nya sätt vid nästa ansats.
Envisheten kanske är den klarast lysande stjärnan här, förutom du som läser. Om du bara gör det du gör tillräckligt länge – ställer dig upp på skidorna och borstar av dig snön gång på gång på gång vartefter du trillar av igen – så kommer du tillslut att lyckas. Förutsatt att hypotesen inte är helt uppåt väggarna verklighetsfrånvänd från vår nutid så kommer du att lyckas förr eller senare. Det är en tidsfråga och timing är en viktig faktor som du inte kan kontrollera, så se till att ha tid, få tid och låta det ta tid.
Envisheten kanske är den klarast lysande stjärnan här
Som min tennistränare Frank sa till mig en gång. “Det är så mycket lättare att träna killar än tjejer. Killar är så dumma att de tror att de kan bli bäst i världen. Tjejer är för smarta.” Jag tror att han egentligen syftade till det urval av adepter han hade fått – snarare än att det var generellt könsrelaterat – där nog jag var den naivaste av dem alla. Så mitt råd i det här sammanhanget är att se till att skippa de andra intelligenserna och fokusera på den tionde i stället. Ställ upp din hypotes, var ordentligt naiv – eller dum som Frank kallade det – och bara kör med en dåres envishet. Det är inte så dumt att misslyckas, och det är inte så dumt att vara dum. Det är till och med intelligent.
JACOB KIHLBAUM, vd på Binary Brains och driver Failpodden