När jag tänker på hypersnabb vinstillväxt i den svenska techindustrin finns det två bolag som direkt sticker ut - Mojang och KNC Miner. Det sistnämnda företagets konkursansökan på fredagen visar med smärtsam tydlighet på skillnaden mellan de bägge bolagen.
Det ena: En guldklimp som det inte är lönt att försöka kopiera, vid namn Minecraft.
Det andra: Ett enormt imponerande innovationsbolag - men med en teknik som kinesiska rivaler kan kopiera eller göra ungefär lika bra fast till ett betydligt lägre pris.
Att europeiska industribolag (det är så man ska förstå KNC) blir utkonkurrerade av asiatiska rivaler är inget nytt. Det häpnadsväckande i KNC:s fall är hastigheten i förändringen. För bara ett par år sedan hade bolaget en omsättning på en halv miljard med urstark lönsamhet. Nu är de bankrutt.
På sätt och vis påminner det om hela industrialismens historia - fast snabbspolad på tre år. Den nya tidens storföretag kan växa upp extremt snabbt men utsätts också för global digital konkurrens närmast från dag ett. I fallet med en bitcoin-grävare blir det på sätt och vis ännu tuffare, eftersom det i princip inte är tillåten att utföra processen på mer än ett sätt.
Vinnaren är den som kan processa mest datorkraft till lägst kostnad - vilket till slut inte längre handlar om innovation utan bara om effektivisering.
KNC Miners krasch lär tjäna som en nyttig påminnelse till alla andra som hittar en guldgruva: Se till att den är svår att kopiera.