December är verkligen en utmanande månad för oss alla. För egen del har hösten varit oerhört intensiv, och trots påminnelser från min omgivning om att ta det lugnare, har jag svårt att ändra mitt tempo. Det är en paradox att min styrka, min drivkraft, också kan vara min svaghet – en tendens att köra slut på mig själv.
Det har gått sju år sedan jag började skriva för Breakit, med krönikor som initialt berörde AI. Att reflektera över dessa tidiga krönikor liknar att se tillbaka på en första tatuering – de ger en spegelbild och representerar steg i min utveckling. Min syn på teknologi har allteftersom mognat från en tidig transhumanism, influerad av tänkare som Max Tegmark och Nick Bostrom, till en mer humanistisk inställning. Denna resa mot en medmänsklig syn på teknologi har jag beskrivit i min senaste bok 'I Love AI – hur du tar tillvara magin med AI'. Under våren planerar jag att skriva fler krönikor om ämnet, men denna text tar en annorlunda vändning.
Sverige upplever för närvarande en mörk period, präglad av våld, ekonomisk nedgång och det orättfärdiga kriget i Ukraina, vilket lätt väcker en känsla av hopplöshet. Men som min mor fint uttryckte det i ett poddsamtal med mig nyligen: 'När det är som mörkast kan ljuset lysa som starkast.' Hon är min hjälte, en kvinna som vid 26 års ålder modigt flydde förtrycket i Iran för friheten i Sverige. Hennes flykt var fylld av hopp och mod, ett budskap som fortfarande ekar starkt idag. Vi anlände till Sverige i december 1993, för exakt 30 år sedan, med inget annat än hopp om en bättre framtid.
Allt i våra liv kan bli ett 'men' som tynger ner oss eller ett 'MEN' som ger oss syfte och drivkraft
Jag ska erkänna att min barndom här i Sverige var stundtals väldigt tuff, ibland mer än vad ett barn borde behöva uthärda. Men allt i våra liv kan bli ett 'men' som tynger ner oss eller ett 'MEN' som ger oss syfte och drivkraft. De prövningar vi har genomgått, från fattigdom till att hantera rasism och utanförskap, har inte brutit oss – de har faktiskt stärkt oss. Jag har lärt mig att inte bara minnas varifrån jag kommer, utan även att djupt uppskatta varje uppoffring min mor gjort för vår familj.
Det var därför en mycket speciell upplevelse att i höstas ta emot kung Carl XVI Gustafs pris som 'Årets Nybyggare i Mälardalen' och sedan besöka slottet i Stockholm. Jag är djupt tacksam för att en sådan utmärkelse finns, eftersom vi i dessa tider behöver fler positiva förebilder. Tyvärr hörs det ofta alltför lite om de goda krafterna i samhället eftersom dystopiska berättelser tenderar att sälja bättre än utopiska. Men om jag kan åstadkomma detta, så kan alla.
När vissa politiker och medier tenderar att polarisera vårt älskade land, behöver vi starka exempel på sammanhållning för att bygga ett ännu vackrare Sverige. För att sätta det i perspektiv: av hundratals nominerade till Årets Nybyggare, passerade 266 företag det första steget på nationell nivå. Dessa företag omsätter tillsammans 11,9 miljarder och har ungefär 5900 anställda. Dessa är helt otroliga siffror, men när diskuterar politikerna dessa framgångar?
Vad sägs om den stora, tysta majoriteten som dagligen bidrar till landets välfärd?
Det blir ofta negativa rubriker kopplade till ordet "invandrare", men vad sägs om den stora tysta majoriteten som dagligen bidrar till landets välfärd? Hur kan vi underlätta för individer, barn som vuxna med invandrarbakgrund istället för att ständigt betrakta dem som en enda problematisk och homogen grupp? Jag tror att vi kan mycket bättre än så.
Sverige består idag av 20 procent invandrare. Vi är en integrerad del av detta vackra land. Målet borde vara en nation som ser bortom "vi och dem" och fokuserar på "oss tillsammans". För när vi börjar se oss själva som ETT folk kan underverk ske. Jag tror fast på detta, men det kräver goda exempel och brobyggande.
I en tid av mörker och kyla kan även de minsta handlingarna av vänlighet tända hoppets ljus. Varje leende vi delar, varje vänligt ord till en främling, och varje hjälpande hand vi erbjuder grannen stärker banden i vårt samhälle. Det är i dessa små handlingar av sammanhållning och omtanke som vi finner ljuset som leder oss genom vinterns mörker och mot ett ljusare och hoppfullare nytt år.
Låt oss välja sammanhållning framför segregation.
Låt oss engagera oss istället för att vända ryggen till.
Sverige behöver alla oss – oavsett om vi är födda här eller någon annanstans – för att bygga ett bättre, vackrare och ljusare land där det finns hopp om en bättre framtid för alla.
Det är inte bara mitt nyårslöfte för 2024, utan en vision jag hoppas vi alla kan dela.
ARASH GILAN, vd och medgrundare av marknadsföringsbyrån Viva. Han driver även VD-podden och skrivit flera böcker inom tech och digitalisering.