Frågan om digitala upplevelsers tillgänglighet blir alltmer central i takt med att teknologin utvecklas och når nya områden. I samband med AI-utvecklingens framfart och i kombination med ökade krav från kunder, investerare och medarbetare, omvärderar företag sina digitala strategier.
Ett område som ofta lyfts i bolagens externa kommunikation är mångfald och inkludering.
Man säger att det satsas, utbildas och mäts för att säkerställa en viss grad av olikhet bland medarbetarna. Trots högtidliga uttalanden ser verkligheten mer dyster ut: bara en fjärdedel av svenska företag arbetar aktivt med dessa frågor.
För några år sedan fylldes spaltmeter efter spaltmeter med varningar om AI-teknologins rasistiska och partiska tendenser, vilket är ett verkligt och fortsatt problem. En mindre diskuterad, men lika viktig fråga är hur AI tenderar att generera normativt perfekta och vackra personer.
En mindre diskuterad, men lika viktig fråga är hur AI tenderar att generera normativt perfekta och vackra personer
Förklaringen till båda exemplena är såklart att tekniken reflekterar den data den tränats på. Insikten att bristen på mångfald påverkar digitala tjänster – exempelvis upplärningen av AI – gör faktumet att endast en fjärdedel av svenska bolag arbetar med dessa frågor, aningen oroande.
Vi utvecklare och designers har i mångt och mycket skapat det internet vi har idag, som bland annat AI tränas och utvecklas på as we speak. Vi är en grupp som historiskt sett varit, och fortsätter att vara, ganska homogen. Även om det nog är ganska förmätet att hävda att vi skapat det internet vi har idag, ger insikterna om skaparens roll i tekniken anledning till självrannsakan.
Har vi skapat ett partiskt och otillgängligt internet? Och vad har vi, som byggt digitala handelsplatser och upplevelser, faktiskt missat? Har vi upprätthållit ett utvecklar- och designbias?
Insikten om skaparens roll i tekniken ger anledning till självrannsakan
Att blicka inåt är särskilt viktigt nu när strålkastarna riktas mot införandet av tillgänglighetsdirektivet. Det är ett välkommet initiativ som snart tvingar svenska företag, några år efter svenska myndigheter, att se över sina digitala gränssnitt och sin grafiska utformning för att säkerställa just tillgänglighet – för alla. Lika viktigt som det är att butiker och kontor är tillgängliga, lika viktigt kommer vara att de digitala upplevelserna är det.
Direktivet innehåller många förgivettagna självklarheter för de allra flesta. Därför är gemensamma standarder välkomna, främst eftersom de hjälper bolag att få syn på brister och luckor – bolagets egna bias, eller partiskhet.
Nyligen gjordes en granskning av Sveriges 20 största e-handelsbutiker och hur de idag, lite mer än ett år innan införandet av tillgänglighetsdirektivet, presterat utifrån 12 parametrar.
Resultatet visar att inte ens hälften når kraven, som snart kommer att regleras i lagen.
Det är omöjligt att vara medveten om våra egna blinda fläckar
Vi som byggt internet måste omfamna dessa utmaningar. Genom att inkludera fler perspektiv och erfarenheter – fler bias – i vårt arbete kan vi skapa mer inkluderande digitala miljöer. Men, det är omöjligt att vara medveten om våra egna blinda fläckar. Därför är diskussioner kring dessa frågor så värdefulla. De ger oss nya perspektiv och leder till frisk självrannsakan.
Vi som byggt internet ser fram emot att arbeta för ett mer inkluderande digitalt landskap, och vi vet att det blir roligare när fler deltar. Som det gamla ordspråket säger: ju fler, desto bättre.
SIMON ANDERSSON och ELIN KRÖGER NYGREN, designchef respektive teknisk chef NoA Ignite